02 dec 2013 06:00

07 jan 2015 11:53

Erkänn biologin

Människan är ett djur. Liksom de andra djuren har vi formats av en evolutionsprocess under miljoner år. Våra kroppar och delar av vårt beteende har mejslats fram genom att de individer som överlevde och fortplantade sig förde sina egenskaper vidare.

Charles Darwin presenterade grunderna till evolutionsteorin 1859. Än i dag betraktar många Darwins verk som vetenskapens största seger över religionen. Religiös dogmatik och makt minskade när vetenskapen visade att vi härstammar från aporna, och inte från Adam och Eva.

Därför är det paradoxalt att mänskliga, biologiska funktioner i den svenska samhällsdebatten allt oftare framställs som ”sociala konstruktioner” och effekter av ”normer”, som kan och bör upphävas med hjälp av ”normkritik”.

”Amningsnormen” är ett exempel. Hos människor liksom hos andra däggdjur får kvinnor mjölk i brösten för att kunna amma barnet. Människan har dock uppfunnit alternativ till amning; nappflaskor och modersmjölksersättning. Det skiljer oss från djuren och är något vi ska vara tacksamma över. I dag kan spädbarn överleva även om mamman inte kan eller vill amma. Det är fantastiskt.

Nappflaskan och modersmjölksersättningen är sociala konstruktioner som räddar liv. Men i den svenska debatten är det amningen som framställs som en social konstruktion, det talas om ”amningshetsen” och ”amningsnormen” och i vissa radikalfeministiska kretsar ses ammande kvinnor som vilseförda. De måste genom normkritik fås att inse att en nappflaska till pappan är vägen till frigörelse.

”Fertilitetsnormen” är ett annat exempel. Människan har liksom andra djur sexdrift. Sex leder (ofta) till fortplantning. Mänskliga uppfinningar, eller sociala konstruktioner, har ändrat även på detta. Preventivmedel och aborter gör att man kan ha sex utan fortplantning, och tekniker som provrörsbefruktning gör att människor med fertilitetsproblem kan få barn.

Återigen borde vi prisa de sociala konstruktionerna. Det är väl underbart att människor själva kan välja om de vill ha barn eller inte? Men precis som med amningen riktas normkritik mot den biologiska funktionen. ”Fertilitetsnormen” beskrivs som en social konstruktion som pressar människor att skaffa barn (DN 13/11).

Det är tvärtomspråk att framställa biologiska funktioner som amning och fortplantning som ”sociala konstruktioner” som bör ifrågasättas. Det underförstådda budskapet blir ju att nappflaskor, modersmjölksersättning och preventivmedel är de ”äkta” alternativen. Men då tar man ifrån dessa mänskliga uppfinningar att de är just sociala konstruktioner, goda sådana.

Kvinnor som flaskmatar sina barn och människor som avstår från barn vill slippa att bli ifrågasatta. Den viljan är lätt att förstå och sympatisera med. Men tvärtomspråket måste upphöra. Att kalla biologiska funktioner för sociala konstruktioner är bara löjeväckande. Att förneka biologin för oss dessutom tillbaka till tiden före Darwins evolutionsteori. Så möts dagens normkritiker och dåtidens religiösa dogmatiker i en ohelig allians.

Människan är ett djur. Liksom de andra djuren har vi formats av en evolutionsprocess under miljoner år. Våra kroppar och delar av vårt beteende har mejslats fram genom att de individer som överlevde och fortplantade sig förde sina egenskaper vidare.

Charles Darwin presenterade grunderna till evolutionsteorin 1859. Än i dag betraktar många Darwins verk som vetenskapens största seger över religionen. Religiös dogmatik och makt minskade när vetenskapen visade att vi härstammar från aporna, och inte från Adam och Eva.

Därför är det paradoxalt att mänskliga, biologiska funktioner i den svenska samhällsdebatten allt oftare framställs som ”sociala konstruktioner” och effekter av ”normer”, som kan och bör upphävas med hjälp av ”normkritik”.

”Amningsnormen” är ett exempel. Hos människor liksom hos andra däggdjur får kvinnor mjölk i brösten för att kunna amma barnet. Människan har dock uppfunnit alternativ till amning; nappflaskor och modersmjölksersättning. Det skiljer oss från djuren och är något vi ska vara tacksamma över. I dag kan spädbarn överleva även om mamman inte kan eller vill amma. Det är fantastiskt.

Nappflaskan och modersmjölksersättningen är sociala konstruktioner som räddar liv. Men i den svenska debatten är det amningen som framställs som en social konstruktion, det talas om ”amningshetsen” och ”amningsnormen” och i vissa radikalfeministiska kretsar ses ammande kvinnor som vilseförda. De måste genom normkritik fås att inse att en nappflaska till pappan är vägen till frigörelse.

”Fertilitetsnormen” är ett annat exempel. Människan har liksom andra djur sexdrift. Sex leder (ofta) till fortplantning. Mänskliga uppfinningar, eller sociala konstruktioner, har ändrat även på detta. Preventivmedel och aborter gör att man kan ha sex utan fortplantning, och tekniker som provrörsbefruktning gör att människor med fertilitetsproblem kan få barn.

Återigen borde vi prisa de sociala konstruktionerna. Det är väl underbart att människor själva kan välja om de vill ha barn eller inte? Men precis som med amningen riktas normkritik mot den biologiska funktionen. ”Fertilitetsnormen” beskrivs som en social konstruktion som pressar människor att skaffa barn (DN 13/11).

Det är tvärtomspråk att framställa biologiska funktioner som amning och fortplantning som ”sociala konstruktioner” som bör ifrågasättas. Det underförstådda budskapet blir ju att nappflaskor, modersmjölksersättning och preventivmedel är de ”äkta” alternativen. Men då tar man ifrån dessa mänskliga uppfinningar att de är just sociala konstruktioner, goda sådana.

Kvinnor som flaskmatar sina barn och människor som avstår från barn vill slippa att bli ifrågasatta. Den viljan är lätt att förstå och sympatisera med. Men tvärtomspråket måste upphöra. Att kalla biologiska funktioner för sociala konstruktioner är bara löjeväckande. Att förneka biologin för oss dessutom tillbaka till tiden före Darwins evolutionsteori. Så möts dagens normkritiker och dåtidens religiösa dogmatiker i en ohelig allians.

  • Marika Formgren