22 nov 2013 06:00

07 jan 2015 11:52

Övervakningens spöke

Ett spöke går runt Sverige –Övervakningens spöke. Sedan juni 2008, då FRA-debatten brakade loss, har allmänhetens ögon öppnats för statens förmåga att övervaka internet- och telefontrafik.

Nu lär ögonen öppnas mer, då Ekot i veckan uppdagade att det kan bli lättare för polisen och andra brottsbekämpande myndigheter att hämta lagrade uppgifter om svenska medborgares internetaktiviteter, mejl och telefonsamtal från teleoperatörerna. Förhandlingar med flera operatörer pågår om detta.

Skillnaden från det nuvarande systemet, där brottsbekämpande myndigheter måste begära ut uppgifter från operatörerna i varje enskilt fall, är att till exempelvis Säpo skulle få tillgång till lagrad datatrafik i realtid, om än efter rättsprövning, som även den kanske lär ske i realtid.

Runt övervakning av informationsteknik innebär en svår politisk utmaning och balansgång. Traditionella uppfattningar om staten och dess institutioner, som oftast delas av konservativa såväl till höger som till vänster, prövas i dag av opinioner, rörelser och partier som med en anti-statlig populism tar avstånd från uttryck som traditionellt förkroppsligas i regeringar, deras verktyg och deras valda representanter.

Många har länge, utan att vilja reflektera kring skuggsidorna, kastat sig över den frihet som internet erbjuder, och som på många sätt är en bra och nödvändig motvikt till statens styrka och en plats där staten inte tränger sig på.

Det finns integritetsaspekter och risker för missbruk kring övervakning av data- och telefontrafik som måste tas med stor seriositet. Därför gäller det att det alltid finns en juridisk stringens, demokratisk kontroll och proportionerliga domstolsbeslut som styr uppgiftshämtningar. Båda integritetsskydd och säkerhetsbehov behöver tillgodoses, det är vägen framåt.

Detta kan samtidigt svårligen ses som en tillfällig process. Olika typer av hot mot oss lanseras i hemlighet på internet och genom mobiler, så metoderna för att bekämpa dem måste ständigt hänga med i teknikutvecklingen. Det finns för mycket information där ute för att piratpartister och miljöpartister ska kunna tala om vad som är rätt eller fel.

Det är mer sansat att proportionerligt hantera både integritetsskydd och skydd av rikets säkerhet på allvar, än att alltid med högt tonläge skrika om massövervakning.

Under tiden vore det bra om medborgare själva tog ansvar för sina internetvanor. De är minst lika problematiska. Det gäller användandet av svaga lösenord, internetbank på offentliga datorer och internetbedrägerier. Inte endast statliga säkerhetstjänster vill komma åt personliga uppgifter på nätet. Kommersiella intressen men tyvärr även kriminella element söker sig dit i stor utsträckning.

Framför allt behöver vi komma bort från den allmänt förekommande villfarelsen att just internet är någon sorts frizon i ett parallelluniversum, skild från resten av samhället och världen.

Jacob Broman

Ett spöke går runt Sverige –Övervakningens spöke. Sedan juni 2008, då FRA-debatten brakade loss, har allmänhetens ögon öppnats för statens förmåga att övervaka internet- och telefontrafik.

Nu lär ögonen öppnas mer, då Ekot i veckan uppdagade att det kan bli lättare för polisen och andra brottsbekämpande myndigheter att hämta lagrade uppgifter om svenska medborgares internetaktiviteter, mejl och telefonsamtal från teleoperatörerna. Förhandlingar med flera operatörer pågår om detta.

Skillnaden från det nuvarande systemet, där brottsbekämpande myndigheter måste begära ut uppgifter från operatörerna i varje enskilt fall, är att till exempelvis Säpo skulle få tillgång till lagrad datatrafik i realtid, om än efter rättsprövning, som även den kanske lär ske i realtid.

Runt övervakning av informationsteknik innebär en svår politisk utmaning och balansgång. Traditionella uppfattningar om staten och dess institutioner, som oftast delas av konservativa såväl till höger som till vänster, prövas i dag av opinioner, rörelser och partier som med en anti-statlig populism tar avstånd från uttryck som traditionellt förkroppsligas i regeringar, deras verktyg och deras valda representanter.

Många har länge, utan att vilja reflektera kring skuggsidorna, kastat sig över den frihet som internet erbjuder, och som på många sätt är en bra och nödvändig motvikt till statens styrka och en plats där staten inte tränger sig på.

Det finns integritetsaspekter och risker för missbruk kring övervakning av data- och telefontrafik som måste tas med stor seriositet. Därför gäller det att det alltid finns en juridisk stringens, demokratisk kontroll och proportionerliga domstolsbeslut som styr uppgiftshämtningar. Båda integritetsskydd och säkerhetsbehov behöver tillgodoses, det är vägen framåt.

Detta kan samtidigt svårligen ses som en tillfällig process. Olika typer av hot mot oss lanseras i hemlighet på internet och genom mobiler, så metoderna för att bekämpa dem måste ständigt hänga med i teknikutvecklingen. Det finns för mycket information där ute för att piratpartister och miljöpartister ska kunna tala om vad som är rätt eller fel.

Det är mer sansat att proportionerligt hantera både integritetsskydd och skydd av rikets säkerhet på allvar, än att alltid med högt tonläge skrika om massövervakning.

Under tiden vore det bra om medborgare själva tog ansvar för sina internetvanor. De är minst lika problematiska. Det gäller användandet av svaga lösenord, internetbank på offentliga datorer och internetbedrägerier. Inte endast statliga säkerhetstjänster vill komma åt personliga uppgifter på nätet. Kommersiella intressen men tyvärr även kriminella element söker sig dit i stor utsträckning.

Framför allt behöver vi komma bort från den allmänt förekommande villfarelsen att just internet är någon sorts frizon i ett parallelluniversum, skild från resten av samhället och världen.

Jacob Broman