15 nov 2013 08:53

07 jan 2015 12:06

Öppenhet bästa medicin mot politikerförakt

Arvodesfrågan för politiker har väckt starka känslor bland läsarna. I onsdagens MT berättade vi om förslaget att kraftigt höja arvodet för vissa förtroendeuppdrag i Mariestad och i torsdagens tidning gjorde vi en jämförelse mellan kostnaderna för politiken i några storleksmässigt liknande kommuner

Kostnaden för politiken i Mariestads kommun skiljer sig inte nämnvärt från övriga.

Reaktionerna handlar inte heller i första hand om kronor och ören. Det är snarare en debatt om förtroende och politiskt engagemang.

Ett av argumenten för att höja arvodena är att kunna locka nya människor till politiska uppdrag. Det är självklart att människor som vill ta ansvar ska få en skälig ersättning, men drivkraften för politiskt engagemang får inte handla om storleken på arvodet. Det är både farligt och skickar fel signaler.

I den bästa av världar borde det lokala politiska livet vara en angelägenhet för oss alla och liknas vid ideellt arbete och gemensamt samhällsansvar. Så ser tyvärr inte verkligheten ut och det blir allt svårare att klara kompetens och kvalitet när förtroendeuppdrag ska tillsättas. De människor som väljer att lägga tid och kraft på politik är värda all respekt.

En höjning av arvodena kan därför vara både riktig och rimlig, men att politikerna sluter sig samman och betraktar kritiken mot förslaget som gnälligt politikerförakt är inte bara sorgligt utan direkt skadligt för vårt folkstyre och de demokratiska spelreglernas legitimitet.

Är politikerföraktet verkligen så utbrett bland medborgarna så borde det vara ett av de allra viktigaste samhällsproblemen att lösa. Förtroende för de demokratiska spelreglerna är grunden för hela vårt styrelseskick. Det hjälper föga att höja arvoden för några tunga förtroendeposter om man vill skapa en större närhet mellan folk och folkvalda. Den bästa åtgärden för att locka fler människor till politiska uppdrag vore att höja tilltron till politiken. Det gör man inte genom att avfärda kritik som dumheter.

I den årliga undersökningen ”Förtroendebarometern” ligger förtroendet för de politiska partierna i bottenskiktet av samhällsinstitutioner med 15 procent 2013. Sjunkande medlemsantal i partierna är en indikation på den låga tilliten. Partiernas medlemskår blir allt mindre representativ för väljarna och kontaktytorna med medborgarna minskar.

Lokala morgontidningar har betydligt högre förtroendesiffror enligt samma undersökning, runt 50 procent. Förtroendet bygger inte på att journalister skulle vara särskilt goda människor. Det handlar snarare om att lokaltidningar granskar hur kommunerna sköts och vågar ställa kritiska frågor.

Journalistiken är viktig i tider då politik ofta förpackas i glättiga reklambroschyrer i ett fåfängt försök att invagga människor i tron att med ett positivt sinnelag kommer alla problem att lösas utan ansträngning. I skiljelinjen mellan verklighet och visioner växer politikerföraktet.

Den viktigaste åtgärden för att återupprätta förtroende för både politiker och det demokratiska systemet är öppenhet och ärlighet.

Det är en politisk dödssynd att slå dövörat till för de 97 procent av Sveriges befolkning som inte är medlemmar i något parti. Det är majoriteten av medborgarna och deras röst ska väga tyngst.

Karin Eriksson

Arvodesfrågan för politiker har väckt starka känslor bland läsarna. I onsdagens MT berättade vi om förslaget att kraftigt höja arvodet för vissa förtroendeuppdrag i Mariestad och i torsdagens tidning gjorde vi en jämförelse mellan kostnaderna för politiken i några storleksmässigt liknande kommuner

Kostnaden för politiken i Mariestads kommun skiljer sig inte nämnvärt från övriga.

Reaktionerna handlar inte heller i första hand om kronor och ören. Det är snarare en debatt om förtroende och politiskt engagemang.

Ett av argumenten för att höja arvodena är att kunna locka nya människor till politiska uppdrag. Det är självklart att människor som vill ta ansvar ska få en skälig ersättning, men drivkraften för politiskt engagemang får inte handla om storleken på arvodet. Det är både farligt och skickar fel signaler.

I den bästa av världar borde det lokala politiska livet vara en angelägenhet för oss alla och liknas vid ideellt arbete och gemensamt samhällsansvar. Så ser tyvärr inte verkligheten ut och det blir allt svårare att klara kompetens och kvalitet när förtroendeuppdrag ska tillsättas. De människor som väljer att lägga tid och kraft på politik är värda all respekt.

En höjning av arvodena kan därför vara både riktig och rimlig, men att politikerna sluter sig samman och betraktar kritiken mot förslaget som gnälligt politikerförakt är inte bara sorgligt utan direkt skadligt för vårt folkstyre och de demokratiska spelreglernas legitimitet.

Är politikerföraktet verkligen så utbrett bland medborgarna så borde det vara ett av de allra viktigaste samhällsproblemen att lösa. Förtroende för de demokratiska spelreglerna är grunden för hela vårt styrelseskick. Det hjälper föga att höja arvoden för några tunga förtroendeposter om man vill skapa en större närhet mellan folk och folkvalda. Den bästa åtgärden för att locka fler människor till politiska uppdrag vore att höja tilltron till politiken. Det gör man inte genom att avfärda kritik som dumheter.

I den årliga undersökningen ”Förtroendebarometern” ligger förtroendet för de politiska partierna i bottenskiktet av samhällsinstitutioner med 15 procent 2013. Sjunkande medlemsantal i partierna är en indikation på den låga tilliten. Partiernas medlemskår blir allt mindre representativ för väljarna och kontaktytorna med medborgarna minskar.

Lokala morgontidningar har betydligt högre förtroendesiffror enligt samma undersökning, runt 50 procent. Förtroendet bygger inte på att journalister skulle vara särskilt goda människor. Det handlar snarare om att lokaltidningar granskar hur kommunerna sköts och vågar ställa kritiska frågor.

Journalistiken är viktig i tider då politik ofta förpackas i glättiga reklambroschyrer i ett fåfängt försök att invagga människor i tron att med ett positivt sinnelag kommer alla problem att lösas utan ansträngning. I skiljelinjen mellan verklighet och visioner växer politikerföraktet.

Den viktigaste åtgärden för att återupprätta förtroende för både politiker och det demokratiska systemet är öppenhet och ärlighet.

Det är en politisk dödssynd att slå dövörat till för de 97 procent av Sveriges befolkning som inte är medlemmar i något parti. Det är majoriteten av medborgarna och deras röst ska väga tyngst.

Karin Eriksson