13 nov 2013 06:00

07 jan 2015 12:06

Större uppgifter än OS

Sveriges Television anses av många vara en trygghet i en massmedievärld oredig av reklambudskap och skvalinformation. Ibland kan dock SVT:s programtablåer till förväxling likna de kommersiella kanalernas. Public service måste ha ett brett utbud, högt till taket och långt ner till källaravgrunden.

Givet licensavgiften finns det självklara krav på public service att erbjuda hög kvalitet beträffande samhällsbevakning och kultur men också att kunna hävda sig apropå underhållning och sport, som alltmer bjuds ut till de privata kanalerna.

Men SVT kommer i vinter för första gången sedan 1960 inte att sända årets olympiska vinterspel. De förlorade sändningsrättigheterna på den öppna och fria marknaden till mediabolagkoncernen MTG, som köpt sändningsrättigheterna till OS i Sotji 2014 och Rio 2016.

Det har bjudits på många apokalyptiska visioner om vad detta innebär. Aftonbladets högljuda och marginaliserade ledarredaktion får stå som sammanfattande exempel med sin ledarrubrik ”Vinterns sportfest har gått förlorad,” vilket är en komplett irrationell åsikt. Vi har ännu inte sett hur sändningarna blir.

Upprördheten över att det efter 54 år sker en förändring av något i samhället är symtomatisk. Det är en frestande genväg att ständigt kasta upp sina händer och säga, ”Jag har sett det bästa av det. Framtiden rymmer bara mörker. ”

Det är feltänkt. Det finns inte några hopplösa fall, eftersom det inte finns några vunna fall. Så länge det finns liv, finns det hopp, allt gammalt är nytt igen och så vidare.

Det finns politiska förslag om en evenemangslista som innebär att evenemang av stor nationell betydelse måste visas i tv som når den breda allmänheten. Sådan listafinns exempelvis i Storbritannien. Men TV3 och TV6 som blir huvudkanaler i sändningarna från Sotji når uppåt 99 procent av svenska folket. Så vad en evenemangslista ska åstadkomma är svårt att se.

Däremot har public service uppenbara utmaningar, inte bara via ny teknologi och från de kommersiella kanalerna, utan att allt färre tar del av samma medier och ungefär samma nyheter. Ökad mängd av information, nya medier och kanaler för kommunikation är något som är väldigt positivt för demokratin. Men det leder också till kunskapsklyftor som växer och större skillnader i verklighetsuppfattningar.

När mediesamhället fragmenteras är det av stor vikt att publice service-bolagen har en väl avvägd och sammanhållen blandning av underhållning, information, drama och folkbildning.

Den goda public service-journalistiken är viktig om det aktiva medborgarskapet, orken att ta ställning och agera rationellt, inte bara ska bli en angelägenhet för eliten.

Det är en större och viktigare fråga för SVT:s ledning och politiker att ta sig an än att vinter-OS får kanalbyte.

Jacob Broman

Sveriges Television anses av många vara en trygghet i en massmedievärld oredig av reklambudskap och skvalinformation. Ibland kan dock SVT:s programtablåer till förväxling likna de kommersiella kanalernas. Public service måste ha ett brett utbud, högt till taket och långt ner till källaravgrunden.

Givet licensavgiften finns det självklara krav på public service att erbjuda hög kvalitet beträffande samhällsbevakning och kultur men också att kunna hävda sig apropå underhållning och sport, som alltmer bjuds ut till de privata kanalerna.

Men SVT kommer i vinter för första gången sedan 1960 inte att sända årets olympiska vinterspel. De förlorade sändningsrättigheterna på den öppna och fria marknaden till mediabolagkoncernen MTG, som köpt sändningsrättigheterna till OS i Sotji 2014 och Rio 2016.

Det har bjudits på många apokalyptiska visioner om vad detta innebär. Aftonbladets högljuda och marginaliserade ledarredaktion får stå som sammanfattande exempel med sin ledarrubrik ”Vinterns sportfest har gått förlorad,” vilket är en komplett irrationell åsikt. Vi har ännu inte sett hur sändningarna blir.

Upprördheten över att det efter 54 år sker en förändring av något i samhället är symtomatisk. Det är en frestande genväg att ständigt kasta upp sina händer och säga, ”Jag har sett det bästa av det. Framtiden rymmer bara mörker. ”

Det är feltänkt. Det finns inte några hopplösa fall, eftersom det inte finns några vunna fall. Så länge det finns liv, finns det hopp, allt gammalt är nytt igen och så vidare.

Det finns politiska förslag om en evenemangslista som innebär att evenemang av stor nationell betydelse måste visas i tv som når den breda allmänheten. Sådan listafinns exempelvis i Storbritannien. Men TV3 och TV6 som blir huvudkanaler i sändningarna från Sotji når uppåt 99 procent av svenska folket. Så vad en evenemangslista ska åstadkomma är svårt att se.

Däremot har public service uppenbara utmaningar, inte bara via ny teknologi och från de kommersiella kanalerna, utan att allt färre tar del av samma medier och ungefär samma nyheter. Ökad mängd av information, nya medier och kanaler för kommunikation är något som är väldigt positivt för demokratin. Men det leder också till kunskapsklyftor som växer och större skillnader i verklighetsuppfattningar.

När mediesamhället fragmenteras är det av stor vikt att publice service-bolagen har en väl avvägd och sammanhållen blandning av underhållning, information, drama och folkbildning.

Den goda public service-journalistiken är viktig om det aktiva medborgarskapet, orken att ta ställning och agera rationellt, inte bara ska bli en angelägenhet för eliten.

Det är en större och viktigare fråga för SVT:s ledning och politiker att ta sig an än att vinter-OS får kanalbyte.

Jacob Broman