12 jan 2018 06:00

12 jan 2018 14:50

Protesterade mot "pang på" från början

Insändare: Ensamkommande

Replik. Svar på ”Olika roller” i MT 11/1.

Den 21 juni förra året fattades ett underligt beslut i kommunstyrelsens arbetsutskott.

Ett beslut som gjorde mig fullständigt vansinnig och som jag på olika sätt har reagerat emot sedan dess.

Helt utan föregående diskussion beslöt kommunstyrelsens arbetsutskott att börja polisanmäla ensamkommande som ljög om sin ålder.

Det framgick snart att förslaget hade kommit från de båda moderata representanterna i utskottet. Centerpartiets representant hade inte opponerat sig, till min stora förvåning.

Kort efter beslutet framgick det dock att han ångrade sig och förklarade detta, bland annat i en insändare. De båda socialdemokratiska representanterna reserverade sig mot beslutet vid sammanträdet.

Att detta är en känslig fråga, som behöver gås igenom grundligt före beslut, behöver ingen vara särskilt bevandrad i politik för att förstå.

Tidigare hade liknande förslag diskuterats bland Sverigedemokrater i landet. Det hade vi kunnat läsa om.

Nåväl, själv reagerade jag mest på ”pang-på-attityden”. Här skulle det klubbas utan beredning.

Sen dess har jag agerat på en rad olika sätt, inom och utom mitt parti, för att påverka. Kommunalrådet har exempelvis mycket väl vetat var jag har stått i denna fråga. Jag brukar inte ge upp, om jag har insett att något är fullständigt fel. Samtidigt har jag insett att det inte går särskilt fort i politiken.

Så du ska veta, Per Rosengren, att jag och många med mig har försökt och har protesterat. Till slut, mer än ett halvår efter det olyckliga beslutet gick det äntligen att riva upp beslutet. Så nog kan jag skilja på mina roller.

Och det vill jag också tillägga. Vi har redan kraftfulla sätt att hantera bidragsfusk och annat ljugande. Det känner jag mig faktiskt rätt lugn med.

Hälsningar Inger Dernroth, C

Den 21 juni förra året fattades ett underligt beslut i kommunstyrelsens arbetsutskott.

Ett beslut som gjorde mig fullständigt vansinnig och som jag på olika sätt har reagerat emot sedan dess.

Helt utan föregående diskussion beslöt kommunstyrelsens arbetsutskott att börja polisanmäla ensamkommande som ljög om sin ålder.

Det framgick snart att förslaget hade kommit från de båda moderata representanterna i utskottet. Centerpartiets representant hade inte opponerat sig, till min stora förvåning.

Kort efter beslutet framgick det dock att han ångrade sig och förklarade detta, bland annat i en insändare. De båda socialdemokratiska representanterna reserverade sig mot beslutet vid sammanträdet.

Att detta är en känslig fråga, som behöver gås igenom grundligt före beslut, behöver ingen vara särskilt bevandrad i politik för att förstå.

Tidigare hade liknande förslag diskuterats bland Sverigedemokrater i landet. Det hade vi kunnat läsa om.

Nåväl, själv reagerade jag mest på ”pang-på-attityden”. Här skulle det klubbas utan beredning.

Sen dess har jag agerat på en rad olika sätt, inom och utom mitt parti, för att påverka. Kommunalrådet har exempelvis mycket väl vetat var jag har stått i denna fråga. Jag brukar inte ge upp, om jag har insett att något är fullständigt fel. Samtidigt har jag insett att det inte går särskilt fort i politiken.

Så du ska veta, Per Rosengren, att jag och många med mig har försökt och har protesterat. Till slut, mer än ett halvår efter det olyckliga beslutet gick det äntligen att riva upp beslutet. Så nog kan jag skilja på mina roller.

Och det vill jag också tillägga. Vi har redan kraftfulla sätt att hantera bidragsfusk och annat ljugande. Det känner jag mig faktiskt rätt lugn med.

Hälsningar Inger Dernroth, C

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.