21 aug 2015 06:00

21 aug 2015 06:00

Var får jag lov att dö?

INSÄNDARE: Vård i livets slutskede

Omsorg. Så skulle kanske frågan kunna formuleras när man vet att man snart ska dö.

Jag hade inte sett min vän sedan i våras när jag steg in på ett av äldreboendets rum för korttidsboende. Det var ett ganska stort rum, av boendet sparsamt möblerat och min vän låg längst bort i sin säng. Att kalla det för hemlik miljö vore fel. Min vän gick knappt att känna igen. Hon hade magrat mycket men rösten var fast och ögonen klara.

Jag frågade henne hur hon mådde och om hon trivdes. Min vän sa att hon hade svårt att sova och att hon larmat personal tidigt på morgonen men ingen kom. Vid kontroll stämde detta och personalen kom med oacceptabla bortförklaringar.

Min vän hade begärt att hon ville ha dörren till korridoren öppen, men varje gång var det någon som stängde den. När ångesten kommer finns ingen där. Hon hade många dagliga besökare men saknade någon som satt hos henne, som såg henne och ibland höll henne i handen. Är detta respekt för den enskilda människans värdighet? Är det så vi vill ha det?

Min vän ville så gärna få komma till Hospice Gabriel i Lidköping. Hon hade hört att det var så fint där. Nu hamnade hon på ett av kommunens korttidsboende i stället. Hon såg ledsen ut och sa: jag är väl inte fin nog för att få komma dit! Hon sa att hon gärna bekostat vistelsen på hospice själv om det vore tillåtet, för vad skulle hon med pengarna till?

Det gjorde mig ont att höra och jag lovade undersöka saken. Ansvarig på Hospice Gabriel upplyste mig om att Mariestads är den kommun som aldrig tar på sig betalningsansvar. Man kan undra varför man delar ut en ansökan dit överhuvudtaget. Enligt Socialnämndens Riktlinjer vid vård i livets slutskede kan man läsa:”... .att då kommunen har egna resurser av hög kvalitet, ska dessa användas och resurser ska inte köpas från annat håll. Situationer kan dock uppstå då det finns skäl till andra bedömningar. Enligt SoL och HSL understryks att Verksamheten ska bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet samt att *vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.”

Fina ord med tomt innehåll. Här kan man ifrågasätta vem som bär skulden till att det blir fel. Ytterst ansvariga är politikerna.

Jag trivs bra i Mariestad men här skäms jag och skräms inför bemötandet i det som vi alla vet kommer att ske – att vi en gång dör. Efter mindre än en vecka sedan mitt besök var min vän död.

Frustrerad och upprörd Mariestadsbo

Jag hade inte sett min vän sedan i våras när jag steg in på ett av äldreboendets rum för korttidsboende. Det var ett ganska stort rum, av boendet sparsamt möblerat och min vän låg längst bort i sin säng. Att kalla det för hemlik miljö vore fel. Min vän gick knappt att känna igen. Hon hade magrat mycket men rösten var fast och ögonen klara.

Jag frågade henne hur hon mådde och om hon trivdes. Min vän sa att hon hade svårt att sova och att hon larmat personal tidigt på morgonen men ingen kom. Vid kontroll stämde detta och personalen kom med oacceptabla bortförklaringar.

Min vän hade begärt att hon ville ha dörren till korridoren öppen, men varje gång var det någon som stängde den. När ångesten kommer finns ingen där. Hon hade många dagliga besökare men saknade någon som satt hos henne, som såg henne och ibland höll henne i handen. Är detta respekt för den enskilda människans värdighet? Är det så vi vill ha det?

Min vän ville så gärna få komma till Hospice Gabriel i Lidköping. Hon hade hört att det var så fint där. Nu hamnade hon på ett av kommunens korttidsboende i stället. Hon såg ledsen ut och sa: jag är väl inte fin nog för att få komma dit! Hon sa att hon gärna bekostat vistelsen på hospice själv om det vore tillåtet, för vad skulle hon med pengarna till?

Det gjorde mig ont att höra och jag lovade undersöka saken. Ansvarig på Hospice Gabriel upplyste mig om att Mariestads är den kommun som aldrig tar på sig betalningsansvar. Man kan undra varför man delar ut en ansökan dit överhuvudtaget. Enligt Socialnämndens Riktlinjer vid vård i livets slutskede kan man läsa:”... .att då kommunen har egna resurser av hög kvalitet, ska dessa användas och resurser ska inte köpas från annat håll. Situationer kan dock uppstå då det finns skäl till andra bedömningar. Enligt SoL och HSL understryks att Verksamheten ska bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet samt att *vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.”

Fina ord med tomt innehåll. Här kan man ifrågasätta vem som bär skulden till att det blir fel. Ytterst ansvariga är politikerna.

Jag trivs bra i Mariestad men här skäms jag och skräms inför bemötandet i det som vi alla vet kommer att ske – att vi en gång dör. Efter mindre än en vecka sedan mitt besök var min vän död.

Frustrerad och upprörd Mariestadsbo

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.