11 aug 2015 06:00

11 aug 2015 06:00

Huvudscarf är inte lika med förtryck

INSÄNDARE: Kvinnosyn Damen med pudeln

Svar till ”Morfar” den 30/7

Jag hade turen att vara mycket på landet hos mina morföräldrar under min uppväxt och besökte dagligen många äldre i byn som blev glada att få prata med en liten tösabit.

Kanske har aldrig ”Morfar” besökt kvinnans värld och dom äldre som skulle kunna berätta, och läser därmed in religion och förtryck, kläder och elaka män i alltihop.

I Fattigsverige sparade man in på det mesta, man sydde om, stickade, stoppade och ärvde kläder. Det fanns inte centralvärme, toalett, kylskåp, rinnande vatten eller bil för transport. Man gick i ur och skur på kilometer till mils avstånd. Så man behövde varma, långa kjolar med underkjol för att klara kylan. Även kvinnor fryser om huvud och öron så hucklet värmde bra och satt stadigt i blåsten. När man gick upp tidigt för att elda hade man gärna en scarf runt håret, liksom vid bakning för att inte hårstrån skulle komma i maten. Kvinnan i huset hade även scarf när hon mjölkade korna och vid slåtterarbete. Varken religion eller elaka karlar hade något med det att göra, det är enbart praktiskt

Bondkvinnan hade olika klänningar och bytte ofta förkläde för att inte smutsa ner dem. En varm, god sjal om axlarna när det var kyligt inne, svart huckle bars endast då någon dött. Skulle bondkvinnan till stan, läkarbesök eller skolan bar hon en snygg klänning och hatt. Kvinnor bär kläder efter vad dom gör och vädret.

Det var ungdomen som började med jeans och långbyxor i slutet av 50-talet. Själv hade jag högt, tuperat hår som var sprejat och en tuff sjalett som gjorde att det låg fint i blåsten. Det var modernt och man kände sig vuxen. Hoppas du inte trodde att jag var en religiös, förtryckt ungdom då. Jag hade även kort-kort – var jag en friare kvinna då, som frös, än hon som gillade långkjol?

Vad kvinnor har önskat är rösträtt, lika lön för lika arbete, önskan om att få studera vidare och att inte alltid vara en gratis servicegivare. Som småflickor lär vi oss att alltid sätta familj och pojkar före oss själva. Även i artikeln ses vi som några kuvade och viljelösa varelser.

Det var en regel flera hundra år tillbaka att bönder och stadsbor skulle hålla sig till grått, brunt och svart medan adeln fick ha pråliga färger och guld, det har med klassamhället att göra. Aga var vanligt förr och även kvinnor slog sina barn. Barn skulle vara små vuxna, tysta, stilla och artiga. Alla föräldrar var inte elaka mot sina barn, men tysta, artiga och arbetsamma barn var en slags status i samhället förr.

Men blanda inte ihop islamisk tro med Fattigsverige och grubbla över om det är något religiöst i kalaskläder.

Jag hade turen att vara mycket på landet hos mina morföräldrar under min uppväxt och besökte dagligen många äldre i byn som blev glada att få prata med en liten tösabit.

Kanske har aldrig ”Morfar” besökt kvinnans värld och dom äldre som skulle kunna berätta, och läser därmed in religion och förtryck, kläder och elaka män i alltihop.

I Fattigsverige sparade man in på det mesta, man sydde om, stickade, stoppade och ärvde kläder. Det fanns inte centralvärme, toalett, kylskåp, rinnande vatten eller bil för transport. Man gick i ur och skur på kilometer till mils avstånd. Så man behövde varma, långa kjolar med underkjol för att klara kylan. Även kvinnor fryser om huvud och öron så hucklet värmde bra och satt stadigt i blåsten. När man gick upp tidigt för att elda hade man gärna en scarf runt håret, liksom vid bakning för att inte hårstrån skulle komma i maten. Kvinnan i huset hade även scarf när hon mjölkade korna och vid slåtterarbete. Varken religion eller elaka karlar hade något med det att göra, det är enbart praktiskt

Bondkvinnan hade olika klänningar och bytte ofta förkläde för att inte smutsa ner dem. En varm, god sjal om axlarna när det var kyligt inne, svart huckle bars endast då någon dött. Skulle bondkvinnan till stan, läkarbesök eller skolan bar hon en snygg klänning och hatt. Kvinnor bär kläder efter vad dom gör och vädret.

Det var ungdomen som började med jeans och långbyxor i slutet av 50-talet. Själv hade jag högt, tuperat hår som var sprejat och en tuff sjalett som gjorde att det låg fint i blåsten. Det var modernt och man kände sig vuxen. Hoppas du inte trodde att jag var en religiös, förtryckt ungdom då. Jag hade även kort-kort – var jag en friare kvinna då, som frös, än hon som gillade långkjol?

Vad kvinnor har önskat är rösträtt, lika lön för lika arbete, önskan om att få studera vidare och att inte alltid vara en gratis servicegivare. Som småflickor lär vi oss att alltid sätta familj och pojkar före oss själva. Även i artikeln ses vi som några kuvade och viljelösa varelser.

Det var en regel flera hundra år tillbaka att bönder och stadsbor skulle hålla sig till grått, brunt och svart medan adeln fick ha pråliga färger och guld, det har med klassamhället att göra. Aga var vanligt förr och även kvinnor slog sina barn. Barn skulle vara små vuxna, tysta, stilla och artiga. Alla föräldrar var inte elaka mot sina barn, men tysta, artiga och arbetsamma barn var en slags status i samhället förr.

Men blanda inte ihop islamisk tro med Fattigsverige och grubbla över om det är något religiöst i kalaskläder.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på mariestadstidningen.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.