11 jun 2015 06:00

11 jun 2015 06:00

En hyllning till klassens bästa elev

Alla människor har ett oändligt och okränkbart människovärde. Det är sant och något vi bör lära våra barn, men allt för ofta förväxlar vi det med oändliga rättigheter. I vår iver att kräva vår rätt är det lätt att glömma bort att alla andra har samma rätt. En lärare i en klass måste räcka till för alla elever, men den enskilde eleven måste också anpassa sig efter klassen. Där haltar rättvisan. När föräldrar kräver att ett barn ska ha extra utrymme så betyder det att något annat barn får mindre. Den här texten är en hyllning till just det barnet.

Kanske är du en av dessa flickor som under hela din skolgång fått sitta bredvid en ouppfostrad pojke för att han skulle hålla sig lugn. Eller den schyssta pojken som läraren sätter som stöd till klasskamraten med problem. Inte för att du behövde det. Inte för att värna dina behov. Det var inte du som borde stå ut med allt skrik och gap. Det var inte din skolgång som skulle bli drabbad. Nu blev det kanske så ändå.

Varje barn har särskilda behov. De ser bara lite olika ut och ingen diagnos i världen kan sudda ut någon annans rätt till en god utbildning. Vi pratar inte gärna om den där gruppen i mitten som förväntas ta större hänsyn än andra. Skulle dessa elever ställa samma krav hade ju hela klassen fallit samman. Skattepengarna hade sinat redan i början av vårterminen. Har du varit den personen? Den som läraren ofta kommer till sist, den som kämpar på i det tysta för att några klasskamrater kräver så mycket.

Kanske ringde aldrig dina föräldrar till rektorn för att strida för din rätt. Kanske fick du bita ihop när suddgummit kastades i ryggen då någon fick ett anfall bakom dig. Ditt blåmärke skulle alltid glömmas bort. Kanske var det du som, tyst och utan att klaga, suddade kladdet ur din lärobok som busgrabben bredvid klottrat dit. Kanske var det du som hamnade i bakgrunden när läraren lät ”klassens ljus” få allt utrymme och briljera med sina kunskaper. Kanske var det du som tappert läste i din bok när läraren skulle hinna med alla andra. Kanske var det du som aldrig fick någon extra stimulans. Kanske var det du som alltid var tyst och inte krävde ordet. För att så många andra gjorde det.

Vet du, du är skolans hjälte. Utan elever som dig hade allt fallit samman. Om det är så att dina betyg inte är de högsta så kan du vara säker på att någon annan elev har dig att tacka för sina resultat, eftersom du tvingades vara den där bufferten. Att du satt bredvid och hjälpte till eller att du var den som skulle visa förståelse. Det var alltid någon annan som behövde mer.

I dag är det dig jag vill rikta allt ljus på! Jag önskar att du ska uppleva lite bättre rättvisa framöver. Att du sätter ner foten och kräver att din utbildning, dina arbetsförhållanden eller andra förmåner blir lika viktiga som de elever vars skrik alltid överröstade dina frågor. Hur många brydde sig om att du ofta kände obehag inför skolan när andra hade så krävande behov?

Jag kan bara beklaga att du inte fick den uppmärksamhet du så väl förtjänade.

Jag beklagar också att samhället så ofta fokuserar på det negativa och dess berättigande. Visst måste normer ifrågasättas och emellanåt brytas. Men att ständigt uppmärksamma och försvara de som exkluderar andra eller beter sig illa riskerar att förr eller senare förlama hela samhället.

Men vet du vad, du är framtidens vinnare. Du har av egen kraft lärt dig att hantera känslor, förstå gruppers psykologi och kunna bita ihop när det krävs. Det är dig jag skulle vilja anställa om jag hade ett företag. Det är du som har de kvaliteter som är önskvärda för att vi även i framtiden ska kunna hålla ihop den gemenskap vi kallar vårt samhälle. Det är på dig vi bygger våra förhoppningar om en bättre värld.

Jag är ledsen om det har skett på bekostnad av din egen skolgång. Så ska det inte vara. Det är dags att vi ger dig den uppmärksamhet du förtjänar!

Klassens alla små tysta hjältar!

Karin Eriksson

Alla människor har ett oändligt och okränkbart människovärde. Det är sant och något vi bör lära våra barn, men allt för ofta förväxlar vi det med oändliga rättigheter. I vår iver att kräva vår rätt är det lätt att glömma bort att alla andra har samma rätt. En lärare i en klass måste räcka till för alla elever, men den enskilde eleven måste också anpassa sig efter klassen. Där haltar rättvisan. När föräldrar kräver att ett barn ska ha extra utrymme så betyder det att något annat barn får mindre. Den här texten är en hyllning till just det barnet.

Kanske är du en av dessa flickor som under hela din skolgång fått sitta bredvid en ouppfostrad pojke för att han skulle hålla sig lugn. Eller den schyssta pojken som läraren sätter som stöd till klasskamraten med problem. Inte för att du behövde det. Inte för att värna dina behov. Det var inte du som borde stå ut med allt skrik och gap. Det var inte din skolgång som skulle bli drabbad. Nu blev det kanske så ändå.

Varje barn har särskilda behov. De ser bara lite olika ut och ingen diagnos i världen kan sudda ut någon annans rätt till en god utbildning. Vi pratar inte gärna om den där gruppen i mitten som förväntas ta större hänsyn än andra. Skulle dessa elever ställa samma krav hade ju hela klassen fallit samman. Skattepengarna hade sinat redan i början av vårterminen. Har du varit den personen? Den som läraren ofta kommer till sist, den som kämpar på i det tysta för att några klasskamrater kräver så mycket.

Kanske ringde aldrig dina föräldrar till rektorn för att strida för din rätt. Kanske fick du bita ihop när suddgummit kastades i ryggen då någon fick ett anfall bakom dig. Ditt blåmärke skulle alltid glömmas bort. Kanske var det du som, tyst och utan att klaga, suddade kladdet ur din lärobok som busgrabben bredvid klottrat dit. Kanske var det du som hamnade i bakgrunden när läraren lät ”klassens ljus” få allt utrymme och briljera med sina kunskaper. Kanske var det du som tappert läste i din bok när läraren skulle hinna med alla andra. Kanske var det du som aldrig fick någon extra stimulans. Kanske var det du som alltid var tyst och inte krävde ordet. För att så många andra gjorde det.

Vet du, du är skolans hjälte. Utan elever som dig hade allt fallit samman. Om det är så att dina betyg inte är de högsta så kan du vara säker på att någon annan elev har dig att tacka för sina resultat, eftersom du tvingades vara den där bufferten. Att du satt bredvid och hjälpte till eller att du var den som skulle visa förståelse. Det var alltid någon annan som behövde mer.

I dag är det dig jag vill rikta allt ljus på! Jag önskar att du ska uppleva lite bättre rättvisa framöver. Att du sätter ner foten och kräver att din utbildning, dina arbetsförhållanden eller andra förmåner blir lika viktiga som de elever vars skrik alltid överröstade dina frågor. Hur många brydde sig om att du ofta kände obehag inför skolan när andra hade så krävande behov?

Jag kan bara beklaga att du inte fick den uppmärksamhet du så väl förtjänade.

Jag beklagar också att samhället så ofta fokuserar på det negativa och dess berättigande. Visst måste normer ifrågasättas och emellanåt brytas. Men att ständigt uppmärksamma och försvara de som exkluderar andra eller beter sig illa riskerar att förr eller senare förlama hela samhället.

Men vet du vad, du är framtidens vinnare. Du har av egen kraft lärt dig att hantera känslor, förstå gruppers psykologi och kunna bita ihop när det krävs. Det är dig jag skulle vilja anställa om jag hade ett företag. Det är du som har de kvaliteter som är önskvärda för att vi även i framtiden ska kunna hålla ihop den gemenskap vi kallar vårt samhälle. Det är på dig vi bygger våra förhoppningar om en bättre värld.

Jag är ledsen om det har skett på bekostnad av din egen skolgång. Så ska det inte vara. Det är dags att vi ger dig den uppmärksamhet du förtjänar!

Klassens alla små tysta hjältar!

Karin Eriksson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.