04 jun 2015 06:00

04 jun 2015 06:00

Välkomna till LO:s lånekarusell

Socialdemokraterna kommer med all sannolikhet att gå ännu längre vänsterut i den ekonomiska politiken. Under valrörelsen gick den blivande finansministern Magdalena Andersson (S) till val på ordning och reda i statens finanser. Nu ökar trycket på partiet att släppa greppet om plånboken.

Under helgens S-kongress gjorde ändå partiledningen ett försök till att ge sken av att stå emot LO och de kraftfulla krav om 70 miljarder till ekonomisk stimulanspolitik som ordföranden Karl-Petter Thorwaldson hade med sig till kongressen.

Den här gången kunde partiledningen ducka för kraven. Bland annat genom att hänvisa till översynen av det finanspolitiska ramverket. Regeringen hoppas att en övergång från ett överskottsmål om en procent till ett så kallat balansmål ska ge den 40 miljarder i ökat budgetutrymme.

Nu undkom finansministern och partiledningen, men det var nog sista gången. Med tanke på att 40 procent av ombuden på S-kongressen var LO-medlemmar, och att socialdemokrater i flera kommuner formulerat egna kongressmotioner i enlighet med LO:s förslag, är det svårt att se någon annan utveckling.

Under onsdagen presenterade LO en rapport till sin kongress nästa år –Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner. Det är en mycket expansiv plan för Sveriges ekonomi som föreslås. Magdalena Anderssons (S) försäkringar om att regeringen inte tänker äventyra landets ekonomi står här i kontrast med ett: ”Tillfälligt underskottsmål under en period.”

Det enda som begränsar spendersamheten verkar vara EU:s regel om ett maximalt budgetunderskott på tre procent av BNP. Där drar man tydligen en gräns.

Gör man sig kvitt föreställningarna om att man inte ska leva över sina tillgångar så ökar onekligen budgetutrymmet. LO föreslår en efterfrågestimulans på mellan 60-120 miljarder kronor eller 1,5 till tre procent av BNP. Pengarna ska främst gå till välfärdsområdet, bostäder och infrastruktur.

Genom dessa stimulanser väntar sig LO att arbetslösheten pressas ned till deras målsättning på 2-4 procent. Det målet är mer ambitiöst än regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020.

Enligt Eurostats statistik från mars månad så har Tyskland unionens lägsta arbetslöshet med avundsvärda 4,7 procent, att jämföra med Sveriges 7,6. Genom att låna till offentliga satsningar ska vi alltså få lägre arbetslöshet än en av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier. I sammanhanget är det värt att nämna att vi inte har haft läge arbetslöshet än runt sex procent sedan nittiotalskrisen.

Det har aldrig varit billigare att låna heter det. Med det innebär inte att räntan och inflationen kommer att vara låg för evigt. Att en hög belåning är riskfylld även för stater visar problemen i södra Europa tydligt.

Att skuldsätta kommande generationer på det sätt LO förespråkar är en moralisk fråga lika mycket som en ekonomisk. Det hade varit ärligare om man krävt kraftigt höjda skatter i stället. LO kan väl fråga medlemmarna om de vill avstå sina jobbskatteavdrag innan de skuldsätter deras barn.

Greger Ekman

Socialdemokraterna kommer med all sannolikhet att gå ännu längre vänsterut i den ekonomiska politiken. Under valrörelsen gick den blivande finansministern Magdalena Andersson (S) till val på ordning och reda i statens finanser. Nu ökar trycket på partiet att släppa greppet om plånboken.

Under helgens S-kongress gjorde ändå partiledningen ett försök till att ge sken av att stå emot LO och de kraftfulla krav om 70 miljarder till ekonomisk stimulanspolitik som ordföranden Karl-Petter Thorwaldson hade med sig till kongressen.

Den här gången kunde partiledningen ducka för kraven. Bland annat genom att hänvisa till översynen av det finanspolitiska ramverket. Regeringen hoppas att en övergång från ett överskottsmål om en procent till ett så kallat balansmål ska ge den 40 miljarder i ökat budgetutrymme.

Nu undkom finansministern och partiledningen, men det var nog sista gången. Med tanke på att 40 procent av ombuden på S-kongressen var LO-medlemmar, och att socialdemokrater i flera kommuner formulerat egna kongressmotioner i enlighet med LO:s förslag, är det svårt att se någon annan utveckling.

Under onsdagen presenterade LO en rapport till sin kongress nästa år –Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner. Det är en mycket expansiv plan för Sveriges ekonomi som föreslås. Magdalena Anderssons (S) försäkringar om att regeringen inte tänker äventyra landets ekonomi står här i kontrast med ett: ”Tillfälligt underskottsmål under en period.”

Det enda som begränsar spendersamheten verkar vara EU:s regel om ett maximalt budgetunderskott på tre procent av BNP. Där drar man tydligen en gräns.

Gör man sig kvitt föreställningarna om att man inte ska leva över sina tillgångar så ökar onekligen budgetutrymmet. LO föreslår en efterfrågestimulans på mellan 60-120 miljarder kronor eller 1,5 till tre procent av BNP. Pengarna ska främst gå till välfärdsområdet, bostäder och infrastruktur.

Genom dessa stimulanser väntar sig LO att arbetslösheten pressas ned till deras målsättning på 2-4 procent. Det målet är mer ambitiöst än regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020.

Enligt Eurostats statistik från mars månad så har Tyskland unionens lägsta arbetslöshet med avundsvärda 4,7 procent, att jämföra med Sveriges 7,6. Genom att låna till offentliga satsningar ska vi alltså få lägre arbetslöshet än en av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier. I sammanhanget är det värt att nämna att vi inte har haft läge arbetslöshet än runt sex procent sedan nittiotalskrisen.

Det har aldrig varit billigare att låna heter det. Med det innebär inte att räntan och inflationen kommer att vara låg för evigt. Att en hög belåning är riskfylld även för stater visar problemen i södra Europa tydligt.

Att skuldsätta kommande generationer på det sätt LO förespråkar är en moralisk fråga lika mycket som en ekonomisk. Det hade varit ärligare om man krävt kraftigt höjda skatter i stället. LO kan väl fråga medlemmarna om de vill avstå sina jobbskatteavdrag innan de skuldsätter deras barn.

Greger Ekman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.