26 feb 2015 06:00

26 feb 2015 06:00

Regeringen som inte är

I Dagens Nyheter (25/2) intervjuas framtidsminister Kristina Persson (S). Hon kommer att presentera tre utredningsgrupper om framtidens behov. Den första ska behandla frågor om hur framtidens jobb skapas.

Med anledning av detta lägger ministern ut texten. Gruppen ska utreda vad som krävs för att fler nya jobb ska skapas och vilka ekonomiska åtgärder som måste till för att det ska bli lättare att anställa. Därefter för ministern ett resonemang om att beskattningen av arbete är ganska hög i dag och att det finns andra sätt att ta ut skatter än att göra det just på arbete. Hon vill ha skatteväxling till olika konsumtionsskatter. Samtidigt säger hon att det i nuläget inte planeras att sänka inkomstskatterna. Istället kan arbetsgivaravgifterna sänkas menar ministern.

Så långt allt väl, det är klarsynt observerat att det finns ett samband mellan de samlade skatterna på arbete och hur många som anställs. Det är inte konstigare än att staten på andra områden, som alkohol, drivmedel och tobak, använder punktskatter för att minska konsumtionen. Samma sak gäller jobben, hög skatt ger färre riktiga jobb.

Regeringens problem är att detta går tvärs emot den förda politiken. Regeringen vill höja arbetsgivaravgifterna för unga, det vill säga för de som har ett riktigt jobb. Detta trots att åtminstone en minister uppenbarligen inser att höga skatter slår ut jobb.

Så kan det naturligtvis inte få lov att vara. Alltså dementerade regeringen. Kristina Perssons pressekreterare gick samma dag ut på twitter och menade att ministern blivit felciterad. Plötsligt vill hon inte längre sänka arbetsgivaravgifterna utan bara att det måste tas ett helhetsgrepp kring frågorna. Det bidde en tumme –igen.

Den nya regeringen måste ha världsrekord i felciteringar och dementier. Det stående intrycket efter fem månader med Löfven vid rodret är att ingen verkar veta vad som gäller. Regeringen verkar inte samordna utan ministrarna spelar solo och rättar i efterhand. Det gör det väldigt svårt för medborgarna att veta hur de ska förhåll sig till politiken. När ska de ska lita på regeringens uttalanden? Direkt? När en halvdag gått och ingen dementi kommit? Inte alls, för en minister har snart sagt tvärtom? För tilltron till vårt politiska system är osäkerheten förödande.

Löfven har förvisso sagt att hans löften i valrörelsen inte gäller eftersom de nu måste förhandlas. Men när inte ens en ministers uttalande i Sveriges största dagstidning står sig längre än en förmiddag är något allvarligt fel.

Genom att avlysa det utlovade extravalet, som för övrigt utlystes på grund av Löfvens löfte att inte regera med Alliansens budget, visade Löfven att han vill ha makt. Alla dementierna visar dock att varken han eller hans ministrar har kommit på vad de ska göra med makten. Varför vill de regera? Hade de vetat det skulle det inte varit så här hela tiden.

Per Selstam

I Dagens Nyheter (25/2) intervjuas framtidsminister Kristina Persson (S). Hon kommer att presentera tre utredningsgrupper om framtidens behov. Den första ska behandla frågor om hur framtidens jobb skapas.

Med anledning av detta lägger ministern ut texten. Gruppen ska utreda vad som krävs för att fler nya jobb ska skapas och vilka ekonomiska åtgärder som måste till för att det ska bli lättare att anställa. Därefter för ministern ett resonemang om att beskattningen av arbete är ganska hög i dag och att det finns andra sätt att ta ut skatter än att göra det just på arbete. Hon vill ha skatteväxling till olika konsumtionsskatter. Samtidigt säger hon att det i nuläget inte planeras att sänka inkomstskatterna. Istället kan arbetsgivaravgifterna sänkas menar ministern.

Så långt allt väl, det är klarsynt observerat att det finns ett samband mellan de samlade skatterna på arbete och hur många som anställs. Det är inte konstigare än att staten på andra områden, som alkohol, drivmedel och tobak, använder punktskatter för att minska konsumtionen. Samma sak gäller jobben, hög skatt ger färre riktiga jobb.

Regeringens problem är att detta går tvärs emot den förda politiken. Regeringen vill höja arbetsgivaravgifterna för unga, det vill säga för de som har ett riktigt jobb. Detta trots att åtminstone en minister uppenbarligen inser att höga skatter slår ut jobb.

Så kan det naturligtvis inte få lov att vara. Alltså dementerade regeringen. Kristina Perssons pressekreterare gick samma dag ut på twitter och menade att ministern blivit felciterad. Plötsligt vill hon inte längre sänka arbetsgivaravgifterna utan bara att det måste tas ett helhetsgrepp kring frågorna. Det bidde en tumme –igen.

Den nya regeringen måste ha världsrekord i felciteringar och dementier. Det stående intrycket efter fem månader med Löfven vid rodret är att ingen verkar veta vad som gäller. Regeringen verkar inte samordna utan ministrarna spelar solo och rättar i efterhand. Det gör det väldigt svårt för medborgarna att veta hur de ska förhåll sig till politiken. När ska de ska lita på regeringens uttalanden? Direkt? När en halvdag gått och ingen dementi kommit? Inte alls, för en minister har snart sagt tvärtom? För tilltron till vårt politiska system är osäkerheten förödande.

Löfven har förvisso sagt att hans löften i valrörelsen inte gäller eftersom de nu måste förhandlas. Men när inte ens en ministers uttalande i Sveriges största dagstidning står sig längre än en förmiddag är något allvarligt fel.

Genom att avlysa det utlovade extravalet, som för övrigt utlystes på grund av Löfvens löfte att inte regera med Alliansens budget, visade Löfven att han vill ha makt. Alla dementierna visar dock att varken han eller hans ministrar har kommit på vad de ska göra med makten. Varför vill de regera? Hade de vetat det skulle det inte varit så här hela tiden.

Per Selstam

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.