06 feb 2015 06:00

06 feb 2015 06:00

Det akuta är bostadsbristen

Under den rödgröna regeringens första tid har det varit påtagligt tyst i bostadsfrågan, särskilt i jämförelse med hur högljudd kritiken var i opposition. I veckan kom emellertid bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) med ett par uttalanden om bostadspolitiken. Av dem framgår det dock att regeringen främst verkar vara ute efter att såga den förra regeringen, snarare än att bygga vidare och genomföra nödvändiga reformer.

”Det här är akut”, menade Kaplan i Sveriges radio (5/2), men syftade inte på bostadsmarknaden i stort utan på att den förra regeringen förenklat reglerna för andrahandsuthyrning. Kostnaden för att hyra en lägenhet har gått upp, särskilt i Stockholm. Därför ska Boverket få i uppdrag att granska reformen. I en intervju i Svenska Dagbladet (3/2) uttryckte Kaplan samma skepsis och kritiserade även förra regeringen för de så kallade Attefallhusen: ”Vi har sett hur tidigare bostadsministrar har försökt lösa bostadskrisen på folks villatomter, med olika typer av uthus och liknande. Det har inte riktigt funkat. Det har inte heller andrahandsuthyrningsreformen gjort. Den har bara lett till en sak: att priserna har gått upp.” Ett huvudsyfte med regelförenklingarna var att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet bättre. Men Kaplan undviker helt och hållet att nämna att utbudet också har ökat. Grundproblemet ligger i att det fortfarande finns betydligt färre tillgängliga lägenheter än vad det finns människor som är i behov av en bostad. Det akuta för bostadsministern att ta tag i är således inte att det har blivit enklare att exempelvis låta grannens dotter hyra familjens övernattningslägenhet i Stockholm någon termin, eller att hitta en bostad på Blocket som gör att man kan tacka ja till det där jobbet i Karlstad. Det akuta problemet är bostadsbristen.

Det går att ha synpunkter på att den förra regeringen inte gjorde tillräckligt för att komma till rätta med den dysfunktionella bostadsmarknaden, till exempel genom att ta i frågan om bruksvärdessystemet. Att förändra det system som i praktiken är en hyresreglering är ingen enkel politisk uppgift, men att göra det är en viktig del i att minska utanförskapet på bostadsmarknaden. Ensamt löser det dock sannolikt få problem. Det krävs vidare förenklingar av byggregler och både snabbare och smartare processer för upplåtelse av mark. Fortsatt enkla förfaranden vid andrahandsuthyrning och möjligheter att bygga småhus på tomten ger också ett inte oväsentligt bidrag.

Den politiska uppgiften måste ligga i att se till helheten. En fungerande bostadsmarknad är avgörande för såväl arbetsmarknaden som integrationen i hela landet. Någon brist på reformer att initiera råder knappast och det behövs, som ju bostadsministern själv antytt, ett större tag. Det ansvaret ligger nu hos honom och den rödgröna regeringen. En god början vore således att lägga ifrån sig sågen och, istället för att formulera problemen kring tidigare reformer, använda politikens verktyg mer konstruktivt och fokusera på att lösa grundproblemen.

Amelie Langby

Under den rödgröna regeringens första tid har det varit påtagligt tyst i bostadsfrågan, särskilt i jämförelse med hur högljudd kritiken var i opposition. I veckan kom emellertid bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) med ett par uttalanden om bostadspolitiken. Av dem framgår det dock att regeringen främst verkar vara ute efter att såga den förra regeringen, snarare än att bygga vidare och genomföra nödvändiga reformer.

”Det här är akut”, menade Kaplan i Sveriges radio (5/2), men syftade inte på bostadsmarknaden i stort utan på att den förra regeringen förenklat reglerna för andrahandsuthyrning. Kostnaden för att hyra en lägenhet har gått upp, särskilt i Stockholm. Därför ska Boverket få i uppdrag att granska reformen. I en intervju i Svenska Dagbladet (3/2) uttryckte Kaplan samma skepsis och kritiserade även förra regeringen för de så kallade Attefallhusen: ”Vi har sett hur tidigare bostadsministrar har försökt lösa bostadskrisen på folks villatomter, med olika typer av uthus och liknande. Det har inte riktigt funkat. Det har inte heller andrahandsuthyrningsreformen gjort. Den har bara lett till en sak: att priserna har gått upp.” Ett huvudsyfte med regelförenklingarna var att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet bättre. Men Kaplan undviker helt och hållet att nämna att utbudet också har ökat. Grundproblemet ligger i att det fortfarande finns betydligt färre tillgängliga lägenheter än vad det finns människor som är i behov av en bostad. Det akuta för bostadsministern att ta tag i är således inte att det har blivit enklare att exempelvis låta grannens dotter hyra familjens övernattningslägenhet i Stockholm någon termin, eller att hitta en bostad på Blocket som gör att man kan tacka ja till det där jobbet i Karlstad. Det akuta problemet är bostadsbristen.

Det går att ha synpunkter på att den förra regeringen inte gjorde tillräckligt för att komma till rätta med den dysfunktionella bostadsmarknaden, till exempel genom att ta i frågan om bruksvärdessystemet. Att förändra det system som i praktiken är en hyresreglering är ingen enkel politisk uppgift, men att göra det är en viktig del i att minska utanförskapet på bostadsmarknaden. Ensamt löser det dock sannolikt få problem. Det krävs vidare förenklingar av byggregler och både snabbare och smartare processer för upplåtelse av mark. Fortsatt enkla förfaranden vid andrahandsuthyrning och möjligheter att bygga småhus på tomten ger också ett inte oväsentligt bidrag.

Den politiska uppgiften måste ligga i att se till helheten. En fungerande bostadsmarknad är avgörande för såväl arbetsmarknaden som integrationen i hela landet. Någon brist på reformer att initiera råder knappast och det behövs, som ju bostadsministern själv antytt, ett större tag. Det ansvaret ligger nu hos honom och den rödgröna regeringen. En god början vore således att lägga ifrån sig sågen och, istället för att formulera problemen kring tidigare reformer, använda politikens verktyg mer konstruktivt och fokusera på att lösa grundproblemen.

Amelie Langby

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.