11 jan 2015 06:00

23 jan 2015 13:57

Stoppad vargjakt

Bara timmar innan vargjakten i Värmlands och Örebro län skulle inledas under fredagen satte Förvaltningsrätten i Karlstad stopp. Domstolen godtog den jaktkritiska föreningen Nordulvs verklighetsbeskrivning om att det inte finns tillräcklig möjlighet att överklaga beslut om vargjakt.

Det är i vart fall moraliskt fel. Förvaltningen av vår vargstam präglas snarast av för mycket obstruktion i domstol och för lite sunt förnuft. De jägare som under veckan planerat för vargjakt och tagit ledigt från jobbet har nu bara att sitta hemma och vänta på besked. Det stärker inte förtroendet för våra myndigheter. Risken att det inte blir någon jakt alls denna vinter heller är högst påtaglig.

Just behovet av ett stärkt förtroende för rovdjurspolitiken var ett viktigt motiv till att riksdagen för drygt ett år sedan beslutade om en ny sådan. Utredningen som låg till grund för reformen tog fasta på det faktum att en svensk vargstam behöver bred folklig acceptans för att på lång sikt överleva.

Det lokala inflytandet stärktes –i alla fall på papperet. Den överklaganderätt som enligt den nya ordnigen står till buds har miljöorganisationerna nyttjat, men Nordulv vägrade att acceptera att deras protest mot vargjakten i år avslogs och de tog istället frågan om rätten att överklaga till rättslig instans.

Förhoppningarna om att licensjakten inte igen skulle behöva avgöras i domstol har därmed kommit på skam. Förutom att beslut om den faktiskt kan överklagas till Naturvårdsverket så kringgärdas licensjakten redan av omfattande restriktioner som i sig försvårar jakten. Nu har vi bara att vänta på förvaltningsrättens dom. Om någon rimlighet trots allt råder kommer den inom närmaste tiden.

Den här farsen visar tydligt att vargförvaltningen inte fungerar som det är tänkt. Om nu vargjakt till varje pris måste prövas i domstol så borde det gå att göra i efterhand för att utgöra beslutsunderlag inför kommande jaktsäsonger. Miljöorganisationernas invändning att ett taget vargliv är en irreparabel skada stämmer inte. Vargstammen har en årlig tillväxt på 16 procent, och årets jakt är således återställd på 1-2 år. Organisationernas agerande har däremot skadat förtroendet för rovdjurspolitiken. En skada som man för vargstammens skull får hoppas inte är oförbätterlig.

Licensjakt på varg är en kompromiss mellan olika intressen. Rovdjurspolitiken har godkänts av en majoritet i riksdagen. God demokratisk ordning är att acceptera eller fortsätta bilda opinion för sin sak. Att till varje pris obstruera är däremot något helt annat. Enligt Nordulvs stadgar ska de verka för att skapa förståelse och acceptans för att de stora rovdjuren har en naturlig plats i vår gemensamma natur. Föreningens agerande talar ett annat språk.

Om vi inte tillåter reglerad jakt på varg riskerar vi att se samma utveckling som i Finland där tjuvjakt allvarligt hotar vargstammen. Licensjakten är ett viktigt verktyg i den svenska vargförvaltningen, men bara om det verkligen används. Tyvärr står nu samhällets oförmåga att hantera ännu ett konkret problem för landsbygden i öppen dager.

Erik Hagström

Det är i vart fall moraliskt fel. Förvaltningen av vår vargstam präglas snarast av för mycket obstruktion i domstol och för lite sunt förnuft. De jägare som under veckan planerat för vargjakt och tagit ledigt från jobbet har nu bara att sitta hemma och vänta på besked. Det stärker inte förtroendet för våra myndigheter. Risken att det inte blir någon jakt alls denna vinter heller är högst påtaglig.

Just behovet av ett stärkt förtroende för rovdjurspolitiken var ett viktigt motiv till att riksdagen för drygt ett år sedan beslutade om en ny sådan. Utredningen som låg till grund för reformen tog fasta på det faktum att en svensk vargstam behöver bred folklig acceptans för att på lång sikt överleva.

Det lokala inflytandet stärktes –i alla fall på papperet. Den överklaganderätt som enligt den nya ordnigen står till buds har miljöorganisationerna nyttjat, men Nordulv vägrade att acceptera att deras protest mot vargjakten i år avslogs och de tog istället frågan om rätten att överklaga till rättslig instans.

Förhoppningarna om att licensjakten inte igen skulle behöva avgöras i domstol har därmed kommit på skam. Förutom att beslut om den faktiskt kan överklagas till Naturvårdsverket så kringgärdas licensjakten redan av omfattande restriktioner som i sig försvårar jakten. Nu har vi bara att vänta på förvaltningsrättens dom. Om någon rimlighet trots allt råder kommer den inom närmaste tiden.

Den här farsen visar tydligt att vargförvaltningen inte fungerar som det är tänkt. Om nu vargjakt till varje pris måste prövas i domstol så borde det gå att göra i efterhand för att utgöra beslutsunderlag inför kommande jaktsäsonger. Miljöorganisationernas invändning att ett taget vargliv är en irreparabel skada stämmer inte. Vargstammen har en årlig tillväxt på 16 procent, och årets jakt är således återställd på 1-2 år. Organisationernas agerande har däremot skadat förtroendet för rovdjurspolitiken. En skada som man för vargstammens skull får hoppas inte är oförbätterlig.

Licensjakt på varg är en kompromiss mellan olika intressen. Rovdjurspolitiken har godkänts av en majoritet i riksdagen. God demokratisk ordning är att acceptera eller fortsätta bilda opinion för sin sak. Att till varje pris obstruera är däremot något helt annat. Enligt Nordulvs stadgar ska de verka för att skapa förståelse och acceptans för att de stora rovdjuren har en naturlig plats i vår gemensamma natur. Föreningens agerande talar ett annat språk.

Om vi inte tillåter reglerad jakt på varg riskerar vi att se samma utveckling som i Finland där tjuvjakt allvarligt hotar vargstammen. Licensjakten är ett viktigt verktyg i den svenska vargförvaltningen, men bara om det verkligen används. Tyvärr står nu samhällets oförmåga att hantera ännu ett konkret problem för landsbygden i öppen dager.

Erik Hagström

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.