15 nov 2014 06:00

07 jan 2015 12:17

Kandidat utan konkurrens

Det är nu i princip klart att Anna Kinberg Batra kommer att väljas till ny ordförande för Moderaterna. Hon lär knappast möta någon utmanare om partiledarposten. Varför skulle någon annan toppmoderat sticka ut hakan och ställa till oreda i partiet för att sedan förlora?

Kinberg Batra är sedan länge en bärande del av det nymoderata partiet, och det på goda grunder. Hon är kompetent, driven och har lyckats väl som gruppledare i riksdagen. Vilket är en prestation i sig, även om jobbet att hålla ordning i de egna leden, av politiskt ängsliga nymoderater, knappast kan liknas vid att valla en flock katter.

I den slätstrukenhet som partiet visat, särskilt under den senaste mandatperioden, ligger en av partiets utmaningar framöver. Huruvida Kinberg Batra blir en succé eller flopp kommer huvudsakligen att avgöras av två saker. Det ena är hur väl hon lyckas agera kraftfull oppositionsledare. Hittills har hon inte lyckats bra, men hon har heller inte kraften av att vara vald än. Det är en process och ett ämbete som i sig kan göra underverk. Klart är dock att hon måste klara av att pressa Stefan Löfven (S) på ett mycket kraftigare sätt än tidigare.

Det andra momentet är internt och beror på om hon lyckas förnya och höja taket inom partiet igen. Det dröjde inte länge efter att Fredrik Reinfeldt tog makten innan riksdagsledamöternas yttrandefrihet kringskars kraftigt. Ingen öppen, intern debatt tilläts. För att partiet ska klara att utvecklas på ett hållbart sätt krävs nu att debatten släpps fri i partiet.

Låt de moderata politikerna hitta sin glöd igen och släppa loss den offentligt. Ta sedan det som utgångspunkt för att reformera politiken. Nya moderaternas politik fastställdes i allt väsentlig för omkring tio år sedan. Det behövs något annat, något mer för att ta tillbaka makten 2018. Ansvaret för det faller på den nya partiledaren, som dock måste ha partiets stöd i en sådan process –annars kan det lätt sluta som för Mona Sahlin (S).

Förhoppningsvis innebär det nästan unisona stödet från partidistrikten att Kinberg Batra får det mandat som behövs. I så fall ligger resten av ansvaret på hennes axlar. När det är klart att det inte finns någon reell utmanare bör Kinberg Batra börja agera som de facto partiledare. Hon har redan tagit steg på vägen men partiet skulle tjäna på att hon gör det fullt ut.

Förr eller senare måste också Moderaterna fråga sig varför man förlorat så många väljare till Sverigedemokraterna och om man vill ha dem tillbaka. En del av den problematiken är spänningar mellan stad och landsbygd. Tyvärr upplevs nog Kinberg Batra ute i landet som storstadscentrerad.

Därmed inte sagt att hon inte kan förnya Moderaterna. Men nog hade partiet mått bättre av en rejäl intern debatt både före och efter partiledarvalet. Nu behövs dock både handlingskraft och idédebatt. Anna Kinberg Batra behöver inte vara ett dåligt val, även om hon är det enda alternativet.

Greger Ekman

Det är nu i princip klart att Anna Kinberg Batra kommer att väljas till ny ordförande för Moderaterna. Hon lär knappast möta någon utmanare om partiledarposten. Varför skulle någon annan toppmoderat sticka ut hakan och ställa till oreda i partiet för att sedan förlora?

Kinberg Batra är sedan länge en bärande del av det nymoderata partiet, och det på goda grunder. Hon är kompetent, driven och har lyckats väl som gruppledare i riksdagen. Vilket är en prestation i sig, även om jobbet att hålla ordning i de egna leden, av politiskt ängsliga nymoderater, knappast kan liknas vid att valla en flock katter.

I den slätstrukenhet som partiet visat, särskilt under den senaste mandatperioden, ligger en av partiets utmaningar framöver. Huruvida Kinberg Batra blir en succé eller flopp kommer huvudsakligen att avgöras av två saker. Det ena är hur väl hon lyckas agera kraftfull oppositionsledare. Hittills har hon inte lyckats bra, men hon har heller inte kraften av att vara vald än. Det är en process och ett ämbete som i sig kan göra underverk. Klart är dock att hon måste klara av att pressa Stefan Löfven (S) på ett mycket kraftigare sätt än tidigare.

Det andra momentet är internt och beror på om hon lyckas förnya och höja taket inom partiet igen. Det dröjde inte länge efter att Fredrik Reinfeldt tog makten innan riksdagsledamöternas yttrandefrihet kringskars kraftigt. Ingen öppen, intern debatt tilläts. För att partiet ska klara att utvecklas på ett hållbart sätt krävs nu att debatten släpps fri i partiet.

Låt de moderata politikerna hitta sin glöd igen och släppa loss den offentligt. Ta sedan det som utgångspunkt för att reformera politiken. Nya moderaternas politik fastställdes i allt väsentlig för omkring tio år sedan. Det behövs något annat, något mer för att ta tillbaka makten 2018. Ansvaret för det faller på den nya partiledaren, som dock måste ha partiets stöd i en sådan process –annars kan det lätt sluta som för Mona Sahlin (S).

Förhoppningsvis innebär det nästan unisona stödet från partidistrikten att Kinberg Batra får det mandat som behövs. I så fall ligger resten av ansvaret på hennes axlar. När det är klart att det inte finns någon reell utmanare bör Kinberg Batra börja agera som de facto partiledare. Hon har redan tagit steg på vägen men partiet skulle tjäna på att hon gör det fullt ut.

Förr eller senare måste också Moderaterna fråga sig varför man förlorat så många väljare till Sverigedemokraterna och om man vill ha dem tillbaka. En del av den problematiken är spänningar mellan stad och landsbygd. Tyvärr upplevs nog Kinberg Batra ute i landet som storstadscentrerad.

Därmed inte sagt att hon inte kan förnya Moderaterna. Men nog hade partiet mått bättre av en rejäl intern debatt både före och efter partiledarvalet. Nu behövs dock både handlingskraft och idédebatt. Anna Kinberg Batra behöver inte vara ett dåligt val, även om hon är det enda alternativet.

Greger Ekman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.