13 nov 2014 06:00

07 jan 2015 12:17

Ge lånefesten ett trevligt slut

Svenska hushåll tar i genomsnitt drygt 140 år på sig att betala av sina bolån. Efter att Riksbanken häromveckan sänkte den redan låga styrräntan till noll har oroliga blickar åter vänts mot hushållens höga skulder.

Finansinspektionen har konstaterat att bolånetaket och bankföreningens rekommendation om att amortera på lån med högre belåningsgrad än 75 procent har haft effekt, men ser risker kopplat till bolånestocken som helhet. Problemet gäller inte bara i storstäderna utan även i universitets- och residensstäder.

Hur bostadsmarknaden fungerar, eller snarare inte fungerar, bekymrar och det har länge talats om risk för en bostadsbubbla. ”Alla finansiella kriser sedan 800 år tillbaka har föregåtts av en längre period med kraftig kredittillväxt i kombination med låga räntor. Det är precis vad vi har sett i Sverige de senaste 15 åren. Vi bygger upp förutsättningarna för en framtida finansiell kris. Vi vet att den kommer, vi vet bara inte när”, sade Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi (SvD 7/11). Fler ekonomer har uttryckt sig liknande.

Alla verkar vara överens om att lånefesten måste ta slut. Men hur? Såväl den nuvarande som den förra regeringen har varit öppen för att ställa krav på amortering. Och i veckan kom Finansinspektionen med ett förslag om amorteringskrav. Nya lån ska först amorteras med minst 2 procent varje år ned till 70 procents belåningsgrad och efter det amorteras minst 1 procent per år till 50 procents belåningsgrad.

Ytterligare reglering av en redan överreglerad marknad som bostadsmarknaden löser dock inte bakgrundsproblemen. Bristen på bostäder som råder till följd av snåriga byggregler och snedvridna marknadsmekanismer pekar på att det finns andra politiska områden att se över än när och hur mycket bolånen amorteras.

Ambitionen att man ska kunna amortera av på sitt lån under överskådlig tid är god och i grunden är det bra att stärka sin kapitaltäckning. Problemet är dock att krav på nya bolån riskerar att drabba framförallt unga som får svårare att komma in på bostadsmarknaden. Det är inte heller rimligt att på politisk väg bestämma att en nyinflyttad barnfamilj måste betala mer under de första åren då hushållsekonomin ofta är tuffare än senare i livet när barnen är utflugna. I värsta fall riskerar hårdare krav också att dämpa den ständiga förväntan på värdeökning som finns och på så vis utlösa den kris alla vill undvika.

Förenkla istället byggreglerna, stäng inte dörren till marknadshyror och sätt upp en plan för hur ränteavdragen kan trappas av på ett ansvarsfullt sätt. När räntorna nu är låga är det i synnerhet ett bra tillfälle att börja ta itu med ränteavdragen, genom vilka staten uppmuntrar till lånande. Där behöver finansmarknadsminister Per Bolund (MP), som har sagt nej, tänka om.

Ska bostadsmarknaden fungera bättre och svenska hushåll få ett trevligt slut på lånefesten är lösningen inte mer reglering utan mindre.

Amelie Langby

Svenska hushåll tar i genomsnitt drygt 140 år på sig att betala av sina bolån. Efter att Riksbanken häromveckan sänkte den redan låga styrräntan till noll har oroliga blickar åter vänts mot hushållens höga skulder.

Finansinspektionen har konstaterat att bolånetaket och bankföreningens rekommendation om att amortera på lån med högre belåningsgrad än 75 procent har haft effekt, men ser risker kopplat till bolånestocken som helhet. Problemet gäller inte bara i storstäderna utan även i universitets- och residensstäder.

Hur bostadsmarknaden fungerar, eller snarare inte fungerar, bekymrar och det har länge talats om risk för en bostadsbubbla. ”Alla finansiella kriser sedan 800 år tillbaka har föregåtts av en längre period med kraftig kredittillväxt i kombination med låga räntor. Det är precis vad vi har sett i Sverige de senaste 15 åren. Vi bygger upp förutsättningarna för en framtida finansiell kris. Vi vet att den kommer, vi vet bara inte när”, sade Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi (SvD 7/11). Fler ekonomer har uttryckt sig liknande.

Alla verkar vara överens om att lånefesten måste ta slut. Men hur? Såväl den nuvarande som den förra regeringen har varit öppen för att ställa krav på amortering. Och i veckan kom Finansinspektionen med ett förslag om amorteringskrav. Nya lån ska först amorteras med minst 2 procent varje år ned till 70 procents belåningsgrad och efter det amorteras minst 1 procent per år till 50 procents belåningsgrad.

Ytterligare reglering av en redan överreglerad marknad som bostadsmarknaden löser dock inte bakgrundsproblemen. Bristen på bostäder som råder till följd av snåriga byggregler och snedvridna marknadsmekanismer pekar på att det finns andra politiska områden att se över än när och hur mycket bolånen amorteras.

Ambitionen att man ska kunna amortera av på sitt lån under överskådlig tid är god och i grunden är det bra att stärka sin kapitaltäckning. Problemet är dock att krav på nya bolån riskerar att drabba framförallt unga som får svårare att komma in på bostadsmarknaden. Det är inte heller rimligt att på politisk väg bestämma att en nyinflyttad barnfamilj måste betala mer under de första åren då hushållsekonomin ofta är tuffare än senare i livet när barnen är utflugna. I värsta fall riskerar hårdare krav också att dämpa den ständiga förväntan på värdeökning som finns och på så vis utlösa den kris alla vill undvika.

Förenkla istället byggreglerna, stäng inte dörren till marknadshyror och sätt upp en plan för hur ränteavdragen kan trappas av på ett ansvarsfullt sätt. När räntorna nu är låga är det i synnerhet ett bra tillfälle att börja ta itu med ränteavdragen, genom vilka staten uppmuntrar till lånande. Där behöver finansmarknadsminister Per Bolund (MP), som har sagt nej, tänka om.

Ska bostadsmarknaden fungera bättre och svenska hushåll få ett trevligt slut på lånefesten är lösningen inte mer reglering utan mindre.

Amelie Langby

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.