31 okt 2014 06:00

07 jan 2015 12:16

Öppet mål på tom plan

En ny mätning av opinionsinstitutet Ipsos visar att endast 23 procent av befolkningen tycker att regeringen gör ett bra jobb. Ett så lågt förtroende så snart efter valet borde vara omöjligt, men Stefan Löfven (S) och hans ministrar har onekligen ansträngt sig.

Finansminister Magdalena Andersson (S) har gjort bort sig ordentligt med sitt prat om tomma lador och de efterföljande hoten mot det finanspolitiska rådet när detta påtalade att Andersson hade fel. Nu fnissas det i stugorna kring namn som Magdalena Ladulås och Magdad-Bob. Det är ju lustigt, ända tills man betänker att hon faktiskt är finansminister.

Statsministern har knappast öppnat bättre. EU-nämndsmötet där Löfven inte ens klarade av att förklara vad han ville ha mandat för i EU:s klimatförhandlingar var en dålig start. Det var så förvirrat att varken nämndsordföranden Carl Schlyter (MP) eller vice ordförande, Marie Granlund (S), visste ut eller in.

Miljöminister Åsa Romson (MP) har legat lågt sedan det framkom att hon målat familjens husbåt med den giftigaste färg som var tillåten vid inköpet och som var förbjuden när båten målades om. Eller beror det kanske på att hon inte har betalat energiskatt för all diesel som hon och familjen har använt? Eller på att Romson häller gråvattnet rakt ut i Östersjön samtidigt som miljökraven tvingat stugägare att bygga reningsverk. Ledaren för partiet som förespråkar en radikal miljöagenda där alla svenskar ska göra uppoffringar för att leva upp till partiets världsbild anstränger sig inte för att göra det själv. Hon omintetgör därmed partiets hela moraliska grund. Vilka är de att ställa krav på någon annan?

Att budgeten är ett hot mot arbete och välfärd erkänner regeringen själv i propositionen: ”De skatteförslag som lämnas och aviseras i denna proposition kommer att bidra till att sysselsättningen och BNP dämpas något.”

Vi är alltså begåvade med en regering som inte kan gå en dag utan att göra bort sig och som lägger en budget som de själva medger skadar landet. Det borde få oppositionen att bli eld och lågor. Men icke. Knappt ett ljud hörs från de borgerliga partierna. Istället lutar de sig tillbaka och hoppas att regeringen ska förgöra sig själv. Men utan aktiv opposition kommer det inte att inträffa. Och när de många stormarna väl har bedarrat, för det kommer de att göra, kommer borgerligheten att upptäcka att den återigen, det var likadant under Håkan Juholts tid, har kastat bort tid som borde ägnats åt att utveckla de egna positionerna.

Moderaterna är visserligen utan partiledare just nu, men det är ingen ursäkt för den uppvisade flatheten. Partiet har en aktiv gruppledare i riksdagen, samt i alla utskott och därtill en kår av forna ministrar som borde kunna göra nytta. Inget av detta görs. Det är fullt möjligt att se till att regeringen får betala ett högt pris för sina allvarliga misstag och sin genomgående skadliga politik utan att binda upp nästa partiledare. Det är öppet mål men det finns ingen på planen. Det duger inte.

Daniel Persson

En ny mätning av opinionsinstitutet Ipsos visar att endast 23 procent av befolkningen tycker att regeringen gör ett bra jobb. Ett så lågt förtroende så snart efter valet borde vara omöjligt, men Stefan Löfven (S) och hans ministrar har onekligen ansträngt sig.

Finansminister Magdalena Andersson (S) har gjort bort sig ordentligt med sitt prat om tomma lador och de efterföljande hoten mot det finanspolitiska rådet när detta påtalade att Andersson hade fel. Nu fnissas det i stugorna kring namn som Magdalena Ladulås och Magdad-Bob. Det är ju lustigt, ända tills man betänker att hon faktiskt är finansminister.

Statsministern har knappast öppnat bättre. EU-nämndsmötet där Löfven inte ens klarade av att förklara vad han ville ha mandat för i EU:s klimatförhandlingar var en dålig start. Det var så förvirrat att varken nämndsordföranden Carl Schlyter (MP) eller vice ordförande, Marie Granlund (S), visste ut eller in.

Miljöminister Åsa Romson (MP) har legat lågt sedan det framkom att hon målat familjens husbåt med den giftigaste färg som var tillåten vid inköpet och som var förbjuden när båten målades om. Eller beror det kanske på att hon inte har betalat energiskatt för all diesel som hon och familjen har använt? Eller på att Romson häller gråvattnet rakt ut i Östersjön samtidigt som miljökraven tvingat stugägare att bygga reningsverk. Ledaren för partiet som förespråkar en radikal miljöagenda där alla svenskar ska göra uppoffringar för att leva upp till partiets världsbild anstränger sig inte för att göra det själv. Hon omintetgör därmed partiets hela moraliska grund. Vilka är de att ställa krav på någon annan?

Att budgeten är ett hot mot arbete och välfärd erkänner regeringen själv i propositionen: ”De skatteförslag som lämnas och aviseras i denna proposition kommer att bidra till att sysselsättningen och BNP dämpas något.”

Vi är alltså begåvade med en regering som inte kan gå en dag utan att göra bort sig och som lägger en budget som de själva medger skadar landet. Det borde få oppositionen att bli eld och lågor. Men icke. Knappt ett ljud hörs från de borgerliga partierna. Istället lutar de sig tillbaka och hoppas att regeringen ska förgöra sig själv. Men utan aktiv opposition kommer det inte att inträffa. Och när de många stormarna väl har bedarrat, för det kommer de att göra, kommer borgerligheten att upptäcka att den återigen, det var likadant under Håkan Juholts tid, har kastat bort tid som borde ägnats åt att utveckla de egna positionerna.

Moderaterna är visserligen utan partiledare just nu, men det är ingen ursäkt för den uppvisade flatheten. Partiet har en aktiv gruppledare i riksdagen, samt i alla utskott och därtill en kår av forna ministrar som borde kunna göra nytta. Inget av detta görs. Det är fullt möjligt att se till att regeringen får betala ett högt pris för sina allvarliga misstag och sin genomgående skadliga politik utan att binda upp nästa partiledare. Det är öppet mål men det finns ingen på planen. Det duger inte.

Daniel Persson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.