25 okt 2014 07:30

07 jan 2015 12:03

Valhänt hantering av försvaret

Försvarsmaktens underrättelseoperation i Stockholms skärgård avslutades i fredags efter att ha pågått i en vecka. Det innebär dock inte att den nya rödgröna regeringen kan återgå till en valhänt hantering av försvaret.

Sannolikt har främmande undervattensverksamhet ägt rum, där någon typ av mindre farkost av okänd nationalitet har befunnit sig på svenskt vatten. Den antas inte längre vara kvar i området och analysarbetet tar nu vid. Några markenheter finns kvar och Försvarsmakten har meddelat att man fortsatt har beredskap i Östersjön.

Den tydliga signalen, till vilken främmande makt det än är som kränkt svensk gräns i närheten av vår huvudstad, är att det är fullkomligt oacceptabelt, eller ”för jävligt”, som ÖB Sverker Göranson uttryckte det häromdagen. Med Rysslands mer aggressiva agerande mot sina grannar och historiska påtryckningar, också längre tillbaka än under Sovjettiden och Kalla kriget, tror knappast någon att det handlar om en annan främmande makt än den stora grannen i öster. Varken Försvarsmakten eller regeringen har givetvis officiellt kunnat säga det och bör inte heller göra det.

Från regeringens sida hade det dock varit önskvärt med en än tydligare markering mot det som uppenbart varit ett intrång på svenskt territorium. Ingen har begärt att statsministern ska ägna sig åt spekulationer, men Stefan Löfvens pressträff under sitt besök i Finland tidigare i veckan gick mest ut på att påpeka att det inte pågick någon ubåtsjakt utan en underrättelseoperation.

I budgeten som presenterades i torsdags fanns det åtminstone med en symbolisk anslagshöjning till försvaret. Något annat hade varit uppseendeväckande, inte bara med tanke på den senaste Östersjöincidenten utan det förändrade säkerhetsläge som råder, i vilket undervattensverksamheten bara är den senaste i raden av händelser.

Höjningen som föreslås, på 680 miljoner kronor för nästa år, är dock enbart som att sätta plåster på det stora finansieringssår som försvaret lidit av i flera år. Och samtidigt som den rödgröna regeringen med ena handen försöker täcka över underfinansieringen, så slår den med andra handen mot försvaret med sin höjning av arbetsgivaravgifterna för unga. Det beräknas kosta Försvarsmakten, där många unga jobbar, 150 miljoner kronor nästa år och 300 miljoner kronor året därefter.

Det som blir kvar av anslagshöjningen lär knappast råda bot på resursbristen gällande personalförsörjning, övningsverksamhet och materiel. Bara för det sistnämnda har Riksrevisionen klargjort att det behövs närmare fem miljarder per år de närmsta tio åren.

Den underrättelseoperation som nu har genomförts i Stockholms skärgård har visat prov på hög kvalitet och på att Försvarsmakten reagerar och agerar, men att avvisa kränkningar är bara en av försvarets uppgifter. För att främja säkerheten nationellt och internationellt behöver den regering vi har prioritera Sveriges försvar högre. En rimlig början kan vara att bedriva en politik där den ena handen vet vad den andra gör.

Amelie Langby

Försvarsmaktens underrättelseoperation i Stockholms skärgård avslutades i fredags efter att ha pågått i en vecka. Det innebär dock inte att den nya rödgröna regeringen kan återgå till en valhänt hantering av försvaret.

Sannolikt har främmande undervattensverksamhet ägt rum, där någon typ av mindre farkost av okänd nationalitet har befunnit sig på svenskt vatten. Den antas inte längre vara kvar i området och analysarbetet tar nu vid. Några markenheter finns kvar och Försvarsmakten har meddelat att man fortsatt har beredskap i Östersjön.

Den tydliga signalen, till vilken främmande makt det än är som kränkt svensk gräns i närheten av vår huvudstad, är att det är fullkomligt oacceptabelt, eller ”för jävligt”, som ÖB Sverker Göranson uttryckte det häromdagen. Med Rysslands mer aggressiva agerande mot sina grannar och historiska påtryckningar, också längre tillbaka än under Sovjettiden och Kalla kriget, tror knappast någon att det handlar om en annan främmande makt än den stora grannen i öster. Varken Försvarsmakten eller regeringen har givetvis officiellt kunnat säga det och bör inte heller göra det.

Från regeringens sida hade det dock varit önskvärt med en än tydligare markering mot det som uppenbart varit ett intrång på svenskt territorium. Ingen har begärt att statsministern ska ägna sig åt spekulationer, men Stefan Löfvens pressträff under sitt besök i Finland tidigare i veckan gick mest ut på att påpeka att det inte pågick någon ubåtsjakt utan en underrättelseoperation.

I budgeten som presenterades i torsdags fanns det åtminstone med en symbolisk anslagshöjning till försvaret. Något annat hade varit uppseendeväckande, inte bara med tanke på den senaste Östersjöincidenten utan det förändrade säkerhetsläge som råder, i vilket undervattensverksamheten bara är den senaste i raden av händelser.

Höjningen som föreslås, på 680 miljoner kronor för nästa år, är dock enbart som att sätta plåster på det stora finansieringssår som försvaret lidit av i flera år. Och samtidigt som den rödgröna regeringen med ena handen försöker täcka över underfinansieringen, så slår den med andra handen mot försvaret med sin höjning av arbetsgivaravgifterna för unga. Det beräknas kosta Försvarsmakten, där många unga jobbar, 150 miljoner kronor nästa år och 300 miljoner kronor året därefter.

Det som blir kvar av anslagshöjningen lär knappast råda bot på resursbristen gällande personalförsörjning, övningsverksamhet och materiel. Bara för det sistnämnda har Riksrevisionen klargjort att det behövs närmare fem miljarder per år de närmsta tio åren.

Den underrättelseoperation som nu har genomförts i Stockholms skärgård har visat prov på hög kvalitet och på att Försvarsmakten reagerar och agerar, men att avvisa kränkningar är bara en av försvarets uppgifter. För att främja säkerheten nationellt och internationellt behöver den regering vi har prioritera Sveriges försvar högre. En rimlig början kan vara att bedriva en politik där den ena handen vet vad den andra gör.

Amelie Langby

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.