09 okt 2014 06:00

07 jan 2015 12:16

Romson (MP) undantar sig själv från det hon kräver av andra

Debatt:

Moral. Dieselolja till att värma husbåten, kopparbaserad grundfärg till dess botten och utsläpp av diskvatten i havet. Tillträdande miljöminister och vice Statsminister Åsa Romson fick under måndagen känna på hur det är att själv bli granskad. Enligt Expressen hade hon dessutom använt en grundfärg som är förbjuden i lag och som miljöpartiets egna företrädare tidigare pekat ut som särskilt miljöfarlig.

Låt oss vara klara över att alla människor påverkar miljön mer eller mindre och med teknikutveckling kan vi minska detta avtryck. I debatten får man emellertid ibland en känsla av att människor använder kemikalier för sitt höga nöjes skull. Sanningen är snarare den att vi använder kemiska produkter för att de fyller en funktion.

Sedan kan man alltid ställa sig frågan om vi verkligen behöver en så ”oviktig” sak som fritidsbåtar av trä som ligger i vattnet året runt. Romsons motivering att det utgör ”ett kulturarv som pryder sin plats” och helt enkelt är trevligt. Det skriver vi sverigedemokrater gärna under på. Och att man ibland behöver gå en balansgång mellan vad som är viktigt för människor men tyvärr har en viss miljöpåverkan ser vi som naturligt, men med den självklara utgångspunkten att det man gör ska vara lagligt. Vi är inte myror som på ett dogmatiskt vis ska underkastas naturen, utan kulturvarelser som bör få möjlighet att njuta av den. Gärna från en fritidsbåt, vilket miljöministern uppenbarligen håller med om. Men man kan reflektera över hennes höga moraliska svansföring.

Ett problem med miljödebatten är att de mest militanta miljövännerna ofta gör ett litet undantag för sig själva. Man skriver gärna andra på näsan vad som är acceptabelt, men ser genom fingrarna med det egna fritidsintresset, den egna konsumtionen och fritidsresan. Detta kompenserar man sedan psykologiskt genom att man ”röstar grönt” och köper kravmärkt smör.

Vi måste någonstans acceptera det faktum att människor har en påverkan på miljön och det är dags för miljöpolitiker att inse att vanliga människor är precis som de själva, med intressen och drömmar som oftast sträcker sig längre än att betala skatt, cykla och källsortera. Vanliga människor, inte bara samhällets elit, vill också uppleva naturen och andra delar av världen och vi anser att detta inte bara är helt förståeligt utan även önskvärt.

I sammanhanget är det ironiskt att Miljöpartiet talar sig varma för en ”giftfri miljö”. Något sådant finns egentligen inte eftersom ett närmast oändligt antal mer eller mindre giftiga kemikalier oundvikligen omger oss. Kemikaliedebatten förs vanligtvis väldigt svartvitt med krav om att ta bort alla farliga kemikalier. Det är ett barockt resonemang. Vi omger oss alla dagligen med en lång rad syntetiska kemikalier som på olika sätt gör livet enklare; I diskmedlet, tandkrämen, läkemedlen, textilerna, o.s.v. Men de är bara giftiga i tillräckligt höga koncentrationer varför vi borde fokusera på att identifiera och ersätta de kemikalier som verkligen orsakar problem.

Även om det är föga troligt så kan man hoppas att en viss ödmjukhet nu infinner sig hos miljöminister Romson gällande långtgående regleringar i människors vardag, nu när hon bevisligen inte lyckas leva upp till dem själv.

Josef Fransson (SD) Riksdagsledamot Näringsutskottet

Låt oss vara klara över att alla människor påverkar miljön mer eller mindre och med teknikutveckling kan vi minska detta avtryck. I debatten får man emellertid ibland en känsla av att människor använder kemikalier för sitt höga nöjes skull. Sanningen är snarare den att vi använder kemiska produkter för att de fyller en funktion.

Sedan kan man alltid ställa sig frågan om vi verkligen behöver en så ”oviktig” sak som fritidsbåtar av trä som ligger i vattnet året runt. Romsons motivering att det utgör ”ett kulturarv som pryder sin plats” och helt enkelt är trevligt. Det skriver vi sverigedemokrater gärna under på. Och att man ibland behöver gå en balansgång mellan vad som är viktigt för människor men tyvärr har en viss miljöpåverkan ser vi som naturligt, men med den självklara utgångspunkten att det man gör ska vara lagligt. Vi är inte myror som på ett dogmatiskt vis ska underkastas naturen, utan kulturvarelser som bör få möjlighet att njuta av den. Gärna från en fritidsbåt, vilket miljöministern uppenbarligen håller med om. Men man kan reflektera över hennes höga moraliska svansföring.

Ett problem med miljödebatten är att de mest militanta miljövännerna ofta gör ett litet undantag för sig själva. Man skriver gärna andra på näsan vad som är acceptabelt, men ser genom fingrarna med det egna fritidsintresset, den egna konsumtionen och fritidsresan. Detta kompenserar man sedan psykologiskt genom att man ”röstar grönt” och köper kravmärkt smör.

Vi måste någonstans acceptera det faktum att människor har en påverkan på miljön och det är dags för miljöpolitiker att inse att vanliga människor är precis som de själva, med intressen och drömmar som oftast sträcker sig längre än att betala skatt, cykla och källsortera. Vanliga människor, inte bara samhällets elit, vill också uppleva naturen och andra delar av världen och vi anser att detta inte bara är helt förståeligt utan även önskvärt.

I sammanhanget är det ironiskt att Miljöpartiet talar sig varma för en ”giftfri miljö”. Något sådant finns egentligen inte eftersom ett närmast oändligt antal mer eller mindre giftiga kemikalier oundvikligen omger oss. Kemikaliedebatten förs vanligtvis väldigt svartvitt med krav om att ta bort alla farliga kemikalier. Det är ett barockt resonemang. Vi omger oss alla dagligen med en lång rad syntetiska kemikalier som på olika sätt gör livet enklare; I diskmedlet, tandkrämen, läkemedlen, textilerna, o.s.v. Men de är bara giftiga i tillräckligt höga koncentrationer varför vi borde fokusera på att identifiera och ersätta de kemikalier som verkligen orsakar problem.

Även om det är föga troligt så kan man hoppas att en viss ödmjukhet nu infinner sig hos miljöminister Romson gällande långtgående regleringar i människors vardag, nu när hon bevisligen inte lyckas leva upp till dem själv.

Josef Fransson (SD) Riksdagsledamot Näringsutskottet

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.