23 sep 2014 06:00

07 jan 2015 12:02

Omvärlden stannar inte upp

Det handlar om den allvarligaste flygkränkning från rysk sida som ägt rum under de år jag varit utrikesminister, skrev Carl Bildt (M) på sin blogg i fredags. Rysslands ambassadör kallades upp till utrikesdepartementet för att ta emot en diplomatisk protest mot att ryska flygplan förra onsdagen kränkte Sveriges luftrum.

Vem som tar över när Bildt inom kort i och med regeringens avgång lämnar utrikesposten är inte klart. Regeringsbildaren Stefan Löfven (S) har talat om vikten av att ta ansvar för Sverige, men har då främst åsyftat andra partiers skyldigheter. Ansvaret vilar emellertid på Löfven att bilda en regering och utse en utrikesminister som klarar av att hålla Sveriges integritet och lika rakryggat som Bildt föra vår talan internationellt.

Det är i ett osäkert säkerhetspolitiskt läge som Sverige byter regering. I söndagskvällens Agenda i SVT medgav Miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner att partiet, som är tänkt att ingå i en S-ledd regering, är öppet för att förhandla om upprustning av försvaret. Det är positivt, men frågan är i hur stor utsträckning ett parti som gick till val på att rusta ner är redo att tänka om.

I valrörelsen uteblev någon större diskussion om försvaret, trots oron i omvärlden och att Socialdemokraterna och Moderaterna var oense om anslagen när Försvarsberedningen lade fram sin rapport i våras. Socialdemokraterna var då stora i orden om finansiering. Men i partiets valmanifest som till sist lades fram veckan innan valet innehöll få av punkterna för konkret politisk handling skrivningar om försvaret.

Sitt största hopp sätter Socialdemokraterna till FN, som i dag till stor del dock kännetecknas av handlingsförlamning. Samtidigt klamrar partiet sig fast vid ett nej till svenskt Nato-medlemskap. I grunden var dock samsynen stor om själva innehållet i Försvarsberedningens rapport från i våras –det behövs ett starkare försvar. Det går nu att hoppas att Socialdemokraterna prioriterar förstärkningar av försvaret i budgetförhandlingarna.

När Moderaterna i sin tur nu gör sitt eftervalsarbete finns all anledning att utvärdera hur försvarsfrågan har hanterats. Det räcker inte med att tävla om att vara näst sämst. Förtroende tar lång tid att bygga men kan raseras snabbt. Arbetet som börjar nu är ett tillfälle att återuppbygga trovärdigheten.

Med försvarsvänliga partirötter som hela tiden har rymts i Moderaterna, men under senare år kommit mindre till tals, finns goda möjligheter till det. Även om väljarna inte uppger försvarsfrågan som den främst avgörande för sitt val finns det en förväntan om att försvaret inte ska förbises. Om något handlar tillgodoseende av försvarsförmågan om att ta ansvar för Sverige.

Omvärlden stannar inte upp bara för att Sverige avvaktar en ny regering. Den allvarliga ryska kränkningen av svenskt luftrum bara dagar efter valet är en påminnelse om det. En stringent utrikespolitik och förstärkt försvarsförmåga är nödvändigt för att Sverige ska bidra till fred och säkerhet i vårt närområde.

Vem som tar över när Bildt inom kort i och med regeringens avgång lämnar utrikesposten är inte klart. Regeringsbildaren Stefan Löfven (S) har talat om vikten av att ta ansvar för Sverige, men har då främst åsyftat andra partiers skyldigheter. Ansvaret vilar emellertid på Löfven att bilda en regering och utse en utrikesminister som klarar av att hålla Sveriges integritet och lika rakryggat som Bildt föra vår talan internationellt.

Det är i ett osäkert säkerhetspolitiskt läge som Sverige byter regering. I söndagskvällens Agenda i SVT medgav Miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner att partiet, som är tänkt att ingå i en S-ledd regering, är öppet för att förhandla om upprustning av försvaret. Det är positivt, men frågan är i hur stor utsträckning ett parti som gick till val på att rusta ner är redo att tänka om.

I valrörelsen uteblev någon större diskussion om försvaret, trots oron i omvärlden och att Socialdemokraterna och Moderaterna var oense om anslagen när Försvarsberedningen lade fram sin rapport i våras. Socialdemokraterna var då stora i orden om finansiering. Men i partiets valmanifest som till sist lades fram veckan innan valet innehöll få av punkterna för konkret politisk handling skrivningar om försvaret.

Sitt största hopp sätter Socialdemokraterna till FN, som i dag till stor del dock kännetecknas av handlingsförlamning. Samtidigt klamrar partiet sig fast vid ett nej till svenskt Nato-medlemskap. I grunden var dock samsynen stor om själva innehållet i Försvarsberedningens rapport från i våras –det behövs ett starkare försvar. Det går nu att hoppas att Socialdemokraterna prioriterar förstärkningar av försvaret i budgetförhandlingarna.

När Moderaterna i sin tur nu gör sitt eftervalsarbete finns all anledning att utvärdera hur försvarsfrågan har hanterats. Det räcker inte med att tävla om att vara näst sämst. Förtroende tar lång tid att bygga men kan raseras snabbt. Arbetet som börjar nu är ett tillfälle att återuppbygga trovärdigheten.

Med försvarsvänliga partirötter som hela tiden har rymts i Moderaterna, men under senare år kommit mindre till tals, finns goda möjligheter till det. Även om väljarna inte uppger försvarsfrågan som den främst avgörande för sitt val finns det en förväntan om att försvaret inte ska förbises. Om något handlar tillgodoseende av försvarsförmågan om att ta ansvar för Sverige.

Omvärlden stannar inte upp bara för att Sverige avvaktar en ny regering. Den allvarliga ryska kränkningen av svenskt luftrum bara dagar efter valet är en påminnelse om det. En stringent utrikespolitik och förstärkt försvarsförmåga är nödvändigt för att Sverige ska bidra till fred och säkerhet i vårt närområde.

  • Amelie Langby

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.