19 sep 2014 06:00

07 jan 2015 12:02

Politikerna är värda all respekt

Debatt:

Värdegrund. När vi nu lämnar en intensiv valrörelse bakom oss börjar det politiska arbetet på allvar.

Jag kan inte låta bli att imponeras av alla personer som brinner, som lägger ned tid och engagemang för det de tror på och för att vara med och förbättra vårt samhälle. De flesta av dem gör det utan att synas och märkas och med väldigt lite ersättning. Därför tycker jag att våra politiker är värda respekt och jag tycker att tonen i vissa insändare där man tar heder och ära av dem är ganska beklämmande. Inte så att politiker inte ska granskas, kunna ifrågasättas och kritiseras – med makt och inflytande följer stort ansvar. Men med den ton en del använder ska vi vara glada att några överhuvudtaget vill vara med och ta ansvar för vårt gemensamma bästa.

Politiker har en stor och svår uppgift och jag tror att vi måste inse att handlingsutrymmet är ganska begränsat. Mycket går att påverka genom politiska beslut, men långt ifrån allt. Hur mycket pengar och resurser som än skulle finnas till förfogande kan det i sig inte förhindra att människor mår dåligt, att barn blir mobbade i skolan eller att människor råkar illa ut på olika sätt. Vi lever i ett land där den allmänna uppfattningen länge varit att allt ligger i händerna på oss som människor. Det vi kan se och ta på här och nu är allt som räknas. Hittar vi sedan bara rätt formel och fördelning går utvecklingen ständigt framåt och allt blir bra. Nu tror jag dock att många insett att den vägen inte är framkomlig. En värld där det vi kan se och ta på, väga och mäta är allt som räknas blir snart en ganska hård och kall värld. En värld där det ligger nära till hands att människan bedöms efter sin produktivitet och vi blir utbytbara delar i ett maskineri.

Vårt land är uppbyggt på kristna värderingar där alla människors lika värde är centralt, men kristendomen i sig har blivit något vi värjer oss för. Tro och religion förpassas till det strikt privata och ska inte ta plats i det offentliga. Det finns närmast en beröringsskräck när det gäller tro i det offentliga och debatten om skolavslutningar i kyrkor är ett exempel på det. Inte så att jag menar att det är skolans och samhällets uppgift att sprida och propagera för kristen tro, det är inte dess uppgift. Men att det finns en andlig verklighet, att det finns något större än oss människor är för de allra flesta i vår värld något helt självklart och naturligt. Människan är något mer än en helt materialistisk varelse och ett samhälle där man inte vill kännas vid det blir ganska fattigt trots sin rikedom och grundläggande värderingar urholkas.

Nu är kristen tro inte bara värderingar, det handlar ytterst om tron på Jesus. När vårt land på 1800-talet var fattigt och försupet var frikyrkan tillsammans med nykterhetsrörelsen en stor anledning till att det förändrades. Människor mötte Jesus och blev en del av en församling, fick kraft att bryta med en destruktiv livsstil och u-landet Sverige reste sig ur askan. Människor i folkmordens Rwanda och Burundi får genom tron på Jesus kraft att förlåta de som mördat och leva i försoning. I Irak och Syrien betyder mötet med Jesus så mycket att människor väljer att gå i döden hellre än att avsäga sig sin tro. Men, det händer inte bara i tredje världen eller förr i tiden. I dagens Sverige möter människor av olika etnicitet, religiös bakgrund, samhällsklasser och åldrar Jesus och hans förvandlande kraft. Det händer i storstäder och det händer i Mariestad. Jesus, mannen från Nasaret som vi försökt dödförklara håller på att göra comeback i det på ytan så sekulariserade Sverige!

Magnus Edforss, pastor i Mariestads Pingstförsamling

Jag kan inte låta bli att imponeras av alla personer som brinner, som lägger ned tid och engagemang för det de tror på och för att vara med och förbättra vårt samhälle. De flesta av dem gör det utan att synas och märkas och med väldigt lite ersättning. Därför tycker jag att våra politiker är värda respekt och jag tycker att tonen i vissa insändare där man tar heder och ära av dem är ganska beklämmande. Inte så att politiker inte ska granskas, kunna ifrågasättas och kritiseras – med makt och inflytande följer stort ansvar. Men med den ton en del använder ska vi vara glada att några överhuvudtaget vill vara med och ta ansvar för vårt gemensamma bästa.

Politiker har en stor och svår uppgift och jag tror att vi måste inse att handlingsutrymmet är ganska begränsat. Mycket går att påverka genom politiska beslut, men långt ifrån allt. Hur mycket pengar och resurser som än skulle finnas till förfogande kan det i sig inte förhindra att människor mår dåligt, att barn blir mobbade i skolan eller att människor råkar illa ut på olika sätt. Vi lever i ett land där den allmänna uppfattningen länge varit att allt ligger i händerna på oss som människor. Det vi kan se och ta på här och nu är allt som räknas. Hittar vi sedan bara rätt formel och fördelning går utvecklingen ständigt framåt och allt blir bra. Nu tror jag dock att många insett att den vägen inte är framkomlig. En värld där det vi kan se och ta på, väga och mäta är allt som räknas blir snart en ganska hård och kall värld. En värld där det ligger nära till hands att människan bedöms efter sin produktivitet och vi blir utbytbara delar i ett maskineri.

Vårt land är uppbyggt på kristna värderingar där alla människors lika värde är centralt, men kristendomen i sig har blivit något vi värjer oss för. Tro och religion förpassas till det strikt privata och ska inte ta plats i det offentliga. Det finns närmast en beröringsskräck när det gäller tro i det offentliga och debatten om skolavslutningar i kyrkor är ett exempel på det. Inte så att jag menar att det är skolans och samhällets uppgift att sprida och propagera för kristen tro, det är inte dess uppgift. Men att det finns en andlig verklighet, att det finns något större än oss människor är för de allra flesta i vår värld något helt självklart och naturligt. Människan är något mer än en helt materialistisk varelse och ett samhälle där man inte vill kännas vid det blir ganska fattigt trots sin rikedom och grundläggande värderingar urholkas.

Nu är kristen tro inte bara värderingar, det handlar ytterst om tron på Jesus. När vårt land på 1800-talet var fattigt och försupet var frikyrkan tillsammans med nykterhetsrörelsen en stor anledning till att det förändrades. Människor mötte Jesus och blev en del av en församling, fick kraft att bryta med en destruktiv livsstil och u-landet Sverige reste sig ur askan. Människor i folkmordens Rwanda och Burundi får genom tron på Jesus kraft att förlåta de som mördat och leva i försoning. I Irak och Syrien betyder mötet med Jesus så mycket att människor väljer att gå i döden hellre än att avsäga sig sin tro. Men, det händer inte bara i tredje världen eller förr i tiden. I dagens Sverige möter människor av olika etnicitet, religiös bakgrund, samhällsklasser och åldrar Jesus och hans förvandlande kraft. Det händer i storstäder och det händer i Mariestad. Jesus, mannen från Nasaret som vi försökt dödförklara håller på att göra comeback i det på ytan så sekulariserade Sverige!

Magnus Edforss, pastor i Mariestads Pingstförsamling

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.