17 sep 2014 06:00

07 jan 2015 12:01

Hjälp till att höja blicken i Töreboda

Insändare: Mångkultur

För två år sedan flyttade jag ner till Skåne ifrån min hemkommun Töreboda. Jag har alltid känt mig privilegierad över att ha fått möjligheten att växa upp i en trygg miljö på landsbygden. I söndagskväll befann jag mig på en valvaka i Malmö. När resultaten började trilla in så var det fokus på hur Malmös olika stadsdelar röstat. Självklart kunde jag ändå inte låta bli att gå in och titta hur min gamla hemkommun röstat. Frustrationen och besvikelsen spreds i min kropp sekunderna efter jag sett resultatet. I söndagens val fick SD 17,3 procent av era röster. I Moholm och Älgarås var resultatet betydligt högre än så. Samtidigt så väljer en av Malmös mest mångkulturella stadsdelar att enbart lägga 4,8 procent av sina röster på samma parti.

Vad säger då detta? Min första tanke är att i ett samhälle där kulturer flätas samman och man väljer att omfamna det som är annorlunda så leder det också till något fint och värdefullt. I Töreboda har nästan 1/5 av kommunens röstberättigande befolkning valt att inte omfamna utan istället vill man stänga dörren. Hur tänker ni?

Törebodas befolkningsstatistik pekar inte direkt uppåt de senaste tio åren. Landsbygden avbefolkas mer och mer och era ungdomar väljer att inte bo kvar. Dessutom så har medborgarna i en liten kommun som Töreboda oerhörda privilegier gällande möjligheterna till att integrera de som kommer till kommunen. Just för att det är små samhällen där man har stora möjligheter att lära känna och öppna upp för nya gemenskaper. Den möjligheten finns inte på samma sätt i Malmö. I en stad som Malmö borde vi och dem tänket vara större än i en liten kommun som Töreboda, men uppenbarligen inte.

Jag tror det är dags för den här femtedelen att höja blicken, passera 50 skylten och omfamna det fina i att leva i ett mångkulturellt samhälle. Jag har ofta fått försvara och argumentera mot att människor på landsbygden är inskränkta. Efter söndagens resultat känner jag att jag inte längre har argument. Men man får heller inte glömma att fyra av fem inte röstade på dem. Det ligger ett stort ansvar på era axlar nu. Slå handen i bordet när någon i fikarummet gör rasistiska anspråk, ta debatten med nära och kära och försöka snälla ni att hjälpa dessa inskränkta människor att höja blicken.

Cornelia Pethrus

För två år sedan flyttade jag ner till Skåne ifrån min hemkommun Töreboda. Jag har alltid känt mig privilegierad över att ha fått möjligheten att växa upp i en trygg miljö på landsbygden. I söndagskväll befann jag mig på en valvaka i Malmö. När resultaten började trilla in så var det fokus på hur Malmös olika stadsdelar röstat. Självklart kunde jag ändå inte låta bli att gå in och titta hur min gamla hemkommun röstat. Frustrationen och besvikelsen spreds i min kropp sekunderna efter jag sett resultatet. I söndagens val fick SD 17,3 procent av era röster. I Moholm och Älgarås var resultatet betydligt högre än så. Samtidigt så väljer en av Malmös mest mångkulturella stadsdelar att enbart lägga 4,8 procent av sina röster på samma parti.

Vad säger då detta? Min första tanke är att i ett samhälle där kulturer flätas samman och man väljer att omfamna det som är annorlunda så leder det också till något fint och värdefullt. I Töreboda har nästan 1/5 av kommunens röstberättigande befolkning valt att inte omfamna utan istället vill man stänga dörren. Hur tänker ni?

Törebodas befolkningsstatistik pekar inte direkt uppåt de senaste tio åren. Landsbygden avbefolkas mer och mer och era ungdomar väljer att inte bo kvar. Dessutom så har medborgarna i en liten kommun som Töreboda oerhörda privilegier gällande möjligheterna till att integrera de som kommer till kommunen. Just för att det är små samhällen där man har stora möjligheter att lära känna och öppna upp för nya gemenskaper. Den möjligheten finns inte på samma sätt i Malmö. I en stad som Malmö borde vi och dem tänket vara större än i en liten kommun som Töreboda, men uppenbarligen inte.

Jag tror det är dags för den här femtedelen att höja blicken, passera 50 skylten och omfamna det fina i att leva i ett mångkulturellt samhälle. Jag har ofta fått försvara och argumentera mot att människor på landsbygden är inskränkta. Efter söndagens resultat känner jag att jag inte längre har argument. Men man får heller inte glömma att fyra av fem inte röstade på dem. Det ligger ett stort ansvar på era axlar nu. Slå handen i bordet när någon i fikarummet gör rasistiska anspråk, ta debatten med nära och kära och försöka snälla ni att hjälpa dessa inskränkta människor att höja blicken.

Cornelia Pethrus

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.