21 aug 2014 06:00

07 jan 2015 12:00

Kunskapsskola framför flumskola

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) hade kallat till pressträff i onsdags. Utredningen om tidigare betyg som professor Martin Ingvar gjort på uppdrag av regeringen skulle presenteras.

Som en följd av de bristfälliga resultaten svenska elever uppvisat i Pisa-undersökningen fick Ingvar det uppdraget i slutet av mars. Samma dag som utredningen tillsattes stakade Alliansens fyra partiledare ut riktningen för kommande års skolreformer. På DN Debatt (24/3) skrev de om sina förslag för att stärka skolans kunskapsförmedlande roll: läskunnighetsmål från årskurs ett, betyg från årskurs fyra och extern rättning av nationella prov.

Med undantag för centralrättningen av nationella prov, som ska ses över i en annan utredning, var pressträffen om betygsutredningen snarast en upprepning av vad Alliansens partiledare redan talat om att de vill göra. Men upprepning är som bekant lärandets moder, och inte minst i pågående valrörelse tål det att sägas igen hur skolan ska förbättras. Vad betygsutredningen adderar till regeringens förslag är ett konkret underlag för hur dessa ska genomföras.

Ett förslag som läskunnighetsmålet från årskurs ett kan tyckas vara en liten skruv att dra åt i ett stort skolbygge. Men som Ingvar påtalade på presentationen är förmågan att kunna läsa och skriva helt central. Att läsa, skriva och räkna är färdigheter snarare än kunskaper, utan vilka det nästintill blir omöjligt att ta sig vidare och tillskansa sig just kunskaper. Om eleverna inte tränar upp dessa förmågor från början är det inte särskilt förvånande om provresultat senare blir bristfälliga.

I alltför stor utsträckning har synen att barn inte ska belastas med krav fått prägla skolan. Men ett redskap som att kunna läsa är knappast en tyngd att bära –tvärtom. Det är bra att regeringen också vill införa tidigare betyg och står upp för en kunskapsskola med ordning och reda framför vänsterns kravlösa flumskola.

Betyg handlar om tydliga riktlinjer för vad som förväntas av lärare och elev, så att stöd och hjälp kan ges i tid. Samtidigt vill regeringen ta bort skriftliga omdömen från fyran, vilka har varit mindre tydliga än betyg och inneburit mer administration.

”Det är arbetarklassens barn som är de stora förlorarna i en skola utan tydliga bedömningskrav”, sade Björklund när han motiverade ändringen av betyg från sexan till fyran. Huruvida en justering på fyra terminer har avgörande betydelse för elevers resultat står osagt, och kritiker som står för den kravlösa linjen påtalar att tidigare betyg saknar stöd i forskningen.

Men någon forskning visar inte heller att senare betyg skulle vara bättre. Och med tanke på att de flesta av länderna som rankades högre än Sverige i Pisa-testet ger betyg tidigare kan det knappast skada. Det mesta pekar snarast på att en skola där förväntningarna är uttalade stärker förutsättningarna för alla elever att nå målen.

Amelie Langby

Som en följd av de bristfälliga resultaten svenska elever uppvisat i Pisa-undersökningen fick Ingvar det uppdraget i slutet av mars. Samma dag som utredningen tillsattes stakade Alliansens fyra partiledare ut riktningen för kommande års skolreformer. På DN Debatt (24/3) skrev de om sina förslag för att stärka skolans kunskapsförmedlande roll: läskunnighetsmål från årskurs ett, betyg från årskurs fyra och extern rättning av nationella prov.

Med undantag för centralrättningen av nationella prov, som ska ses över i en annan utredning, var pressträffen om betygsutredningen snarast en upprepning av vad Alliansens partiledare redan talat om att de vill göra. Men upprepning är som bekant lärandets moder, och inte minst i pågående valrörelse tål det att sägas igen hur skolan ska förbättras. Vad betygsutredningen adderar till regeringens förslag är ett konkret underlag för hur dessa ska genomföras.

Ett förslag som läskunnighetsmålet från årskurs ett kan tyckas vara en liten skruv att dra åt i ett stort skolbygge. Men som Ingvar påtalade på presentationen är förmågan att kunna läsa och skriva helt central. Att läsa, skriva och räkna är färdigheter snarare än kunskaper, utan vilka det nästintill blir omöjligt att ta sig vidare och tillskansa sig just kunskaper. Om eleverna inte tränar upp dessa förmågor från början är det inte särskilt förvånande om provresultat senare blir bristfälliga.

I alltför stor utsträckning har synen att barn inte ska belastas med krav fått prägla skolan. Men ett redskap som att kunna läsa är knappast en tyngd att bära –tvärtom. Det är bra att regeringen också vill införa tidigare betyg och står upp för en kunskapsskola med ordning och reda framför vänsterns kravlösa flumskola.

Betyg handlar om tydliga riktlinjer för vad som förväntas av lärare och elev, så att stöd och hjälp kan ges i tid. Samtidigt vill regeringen ta bort skriftliga omdömen från fyran, vilka har varit mindre tydliga än betyg och inneburit mer administration.

”Det är arbetarklassens barn som är de stora förlorarna i en skola utan tydliga bedömningskrav”, sade Björklund när han motiverade ändringen av betyg från sexan till fyran. Huruvida en justering på fyra terminer har avgörande betydelse för elevers resultat står osagt, och kritiker som står för den kravlösa linjen påtalar att tidigare betyg saknar stöd i forskningen.

Men någon forskning visar inte heller att senare betyg skulle vara bättre. Och med tanke på att de flesta av länderna som rankades högre än Sverige i Pisa-testet ger betyg tidigare kan det knappast skada. Det mesta pekar snarast på att en skola där förväntningarna är uttalade stärker förutsättningarna för alla elever att nå målen.

Amelie Langby

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.