14 aug 2014 06:00

07 jan 2015 12:00

Nytt klockspel i Skaradomen viktigare än diakonalt arbete

Debatt:

Kyrkan. Skara stift med sina 119 församlingar står inför ett imponerande jubileum. Stiftet med sin domkyrka i Skara fyller nämligen 1 000 år! En imponerande ålder på en imponerande rörelse baserad på kristen värdegrund. En grund som bygger på alla människors lika värde och den fasta meningen att alla, oavsett etnisk tillhörighet, sina genuina förmågor, sina idéer om hur vi ska kunna skapa en fredligare värld än den vi i dag med sorg har att se på.

Det kristna evangeliet, buret av budet om att älska varandra, står trots en ökad sekularisering starkare än någonsin! Svenska Kyrkan och alla andra kristna samfund har, om detta torde inte råda minsta tvekan, lyckats att med ekumeniska förtecken samarbeta. Detta inte minst inom kyrkornas olika sociala verksamheter. Människor långt utanför vårt lands gränser har fått möta en bättre vardag genom satsningar från kyrkorna i Sverige. Inom landet sker, många gånger i det tysta, ett idogt och stort arbete för att lindra nöden bland både barn och vuxna. Allt detta arbete kräver brinnande själar och mycket kapital!

I det nu pågående arbetet att vederbörligen fira de 1000 åren har givetvis stiftets kanslipersonal med biskopen i spetsen vässat sina resurser. Och det ska tillstås, att det i slutet av augusti skapats ett par minst sagt händelserika dagar. Då genomförs ett jubileumsprogram så imponerande att knappast biskop Thurgot eller ens Olof Skötkonung vågat drömma därom. Seklers gång har sannerligen medfört att kyrkan förändrats. Men grunden den står fast. Nämligen tron på en allsmäktig Gud och vårt ansvar inför framtiden och det kristna budskapets glasklara besked om att vi alla måste lära oss att acceptera andras åsikter, förstå varandras olikheter och därmed i samförstånd arbeta för en bättre värld.

I NLT (läs Nya Lindköpingstidningen) publicerades nyligen en nyhetsartikel som fick mej att någon fundera över den kommande festen i Skara. På senare tid har Svenska Kyrkans ekonomiavdelningar fått uppdrag efter uppdrag att justera verksamhetens pengaflöde och pengabehov. Detta har resulterat i att många praktfulla och betydelsefulla landsortskyrkor sannolikt bringas i förfall. Församlingshem läggs ner och i allt högre grad resoneras det om pengar i församlingarnas olika styrelsefunktioner. Är det då nödvändigt, när Skara stift nu fyller 1 000 år, att satsa omkring en miljon kronor på ett nytt klockspel i Skaradomen? Skulle det i stället inte varit mer meningsfullt att med dessa pengar bilda en stiftelse med målsättning att årligen styra avkastningen till den diakonala verksamheten? Vackra kyrkorum, klingande klockspel i all ära. Men hur många sökande och vilsna människor lockar vi till kyrkorummet med ett nytt, och dessutom dyrt, klockspel?

De 1 000 åren ska givetvis firas och så sker såvitt hittills framkommit i anständig form. Om Sparbankstiftelsen Skaraborg, när detta skrivs. har pytsat in 200 000 kronor för att skapa möjlighet till affär med det holländska gjuteriet för de 25 klockorna är inte känt. Om inte så blir det till att gå med håven ordentligt. Ty enligt NLT-artikeln fanns förra veckan nära 300 000 i kassan för ändamålet. Alltså en bra bit kvar. Men klockorna ska levereras första veckan i november. Således har stiftets ledande gjort en affär innan finansieringsfrågan är klar! Det skulle vara intressant om någon på ledande post inom stiftet kunde ge stiftledningens inställning till denna märkliga affär. Som en ringa tjänare i Herrens vingård tror jag att många skulle anse en satsning på församlingarnas diakonala arbete mer betydelsefull än aldrig så fint plingande klockor i Skaradomens torn...

Olle Karlsson

Brommösund

Medlem i Svenska Kyrkan

Det kristna evangeliet, buret av budet om att älska varandra, står trots en ökad sekularisering starkare än någonsin! Svenska Kyrkan och alla andra kristna samfund har, om detta torde inte råda minsta tvekan, lyckats att med ekumeniska förtecken samarbeta. Detta inte minst inom kyrkornas olika sociala verksamheter. Människor långt utanför vårt lands gränser har fått möta en bättre vardag genom satsningar från kyrkorna i Sverige. Inom landet sker, många gånger i det tysta, ett idogt och stort arbete för att lindra nöden bland både barn och vuxna. Allt detta arbete kräver brinnande själar och mycket kapital!

I det nu pågående arbetet att vederbörligen fira de 1000 åren har givetvis stiftets kanslipersonal med biskopen i spetsen vässat sina resurser. Och det ska tillstås, att det i slutet av augusti skapats ett par minst sagt händelserika dagar. Då genomförs ett jubileumsprogram så imponerande att knappast biskop Thurgot eller ens Olof Skötkonung vågat drömma därom. Seklers gång har sannerligen medfört att kyrkan förändrats. Men grunden den står fast. Nämligen tron på en allsmäktig Gud och vårt ansvar inför framtiden och det kristna budskapets glasklara besked om att vi alla måste lära oss att acceptera andras åsikter, förstå varandras olikheter och därmed i samförstånd arbeta för en bättre värld.

I NLT (läs Nya Lindköpingstidningen) publicerades nyligen en nyhetsartikel som fick mej att någon fundera över den kommande festen i Skara. På senare tid har Svenska Kyrkans ekonomiavdelningar fått uppdrag efter uppdrag att justera verksamhetens pengaflöde och pengabehov. Detta har resulterat i att många praktfulla och betydelsefulla landsortskyrkor sannolikt bringas i förfall. Församlingshem läggs ner och i allt högre grad resoneras det om pengar i församlingarnas olika styrelsefunktioner. Är det då nödvändigt, när Skara stift nu fyller 1 000 år, att satsa omkring en miljon kronor på ett nytt klockspel i Skaradomen? Skulle det i stället inte varit mer meningsfullt att med dessa pengar bilda en stiftelse med målsättning att årligen styra avkastningen till den diakonala verksamheten? Vackra kyrkorum, klingande klockspel i all ära. Men hur många sökande och vilsna människor lockar vi till kyrkorummet med ett nytt, och dessutom dyrt, klockspel?

De 1 000 åren ska givetvis firas och så sker såvitt hittills framkommit i anständig form. Om Sparbankstiftelsen Skaraborg, när detta skrivs. har pytsat in 200 000 kronor för att skapa möjlighet till affär med det holländska gjuteriet för de 25 klockorna är inte känt. Om inte så blir det till att gå med håven ordentligt. Ty enligt NLT-artikeln fanns förra veckan nära 300 000 i kassan för ändamålet. Alltså en bra bit kvar. Men klockorna ska levereras första veckan i november. Således har stiftets ledande gjort en affär innan finansieringsfrågan är klar! Det skulle vara intressant om någon på ledande post inom stiftet kunde ge stiftledningens inställning till denna märkliga affär. Som en ringa tjänare i Herrens vingård tror jag att många skulle anse en satsning på församlingarnas diakonala arbete mer betydelsefull än aldrig så fint plingande klockor i Skaradomens torn...

Olle Karlsson

Brommösund

Medlem i Svenska Kyrkan

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.