01 aug 2014 06:00

07 jan 2015 12:13

Ideologiska intresset får stå tillbaka för arvoden

Insändare: Politik

Angående Rasmus Orséns insändare i MT den 30 juli, om att vi behöver fler aktiva inom politiken.

Då tänker jag på hur det kan gå till i en kommunledning. Det finns några välbetalda personer som förbereder frågorna vilka ska tas upp på mötet. De övriga deltagarna ska sätta sig väl in i frågorna i stort sett ideellt. Detta innebär att övertaget i besluten finns hos en liten klick av mötesdeltagarna. De har ju också varandra som bollplank vilket underlättar. Dessutom finns det ofta en rad oskrivna regler som ger mötena en viss ordning. Dessa reglerna gynnar dem som varit med länge, och tar mycket energi från sakfrågorna. Till detta kommer att det introduceras modeord titt som tätt, vilka då gärna används i tid och otid. Rent snobberi som saknar praktiska funktioner, men kan vara irriterande för nya krafter att finna intresse för att arbeta inom politiken.

Så jag tycker inte alls att det är underligt att intresset minskar för att vara politiskt aktiv. Lägger man sedan till att partipolitiken oftast är allt för toppstyrd, och är lite lyhörd för gräsrötternas intressen, så blir det inte bättre. Och huvuddelen av frågorna styrs ju numera från EU, där vi känner oss maktlösa.

Att med enkla medel komma tillrätta med detta tar antagligen längre tid än det gjort att ställa till det. Det är ju så att riva ner går lätt, medan det är värre att bygga upp.

Jag minns så väl slutet av sextiotalet då man skulle ändra från ideella politiker, till ekonomiskt ersatta politiker. Motiveringen var att det inte gick att få något dugligt folk som ställde upp ideellt. Efter det hörde man i korridorerna hur bankkamreren och rektorn stod och diskuterade om vilket parti de hade störst chans att komma fram i. Med andra ord var den politiska ideologin borta. Och hur intressant är då politiken? Här handlar det mycket nu för tiden om att ett fåtal är ekonomiskt intresserade av politiken, medan det ideologiska intresset får stå tillbaka för egoism.

Kanske inte är så konstigt att det är svårt att finna aktiva inom politiken. Om inte annat så är det väl en fråga om att fördela den ekonomiska kakan mer rättvist, för som det är nu så lever vissa gott på ersättningen, medan andra jobbar ideellt och kanske känner sig förödmjukade. Vidare så är väl intresset stort för de som är politiskt intresserade att kunna påverka samhällsutvecklingen. Ser de inte den möjligheten, svalnar intresset.

Här i Mariestad har man ju vid några tillfällen de senaste åren även prioriterat att höja arvodena för vissa politiker. Ökar det intresset för att fler ska bli aktiva inom politiken?

Rune Jakobsson

Angående Rasmus Orséns insändare i MT den 30 juli, om att vi behöver fler aktiva inom politiken.

Då tänker jag på hur det kan gå till i en kommunledning. Det finns några välbetalda personer som förbereder frågorna vilka ska tas upp på mötet. De övriga deltagarna ska sätta sig väl in i frågorna i stort sett ideellt. Detta innebär att övertaget i besluten finns hos en liten klick av mötesdeltagarna. De har ju också varandra som bollplank vilket underlättar. Dessutom finns det ofta en rad oskrivna regler som ger mötena en viss ordning. Dessa reglerna gynnar dem som varit med länge, och tar mycket energi från sakfrågorna. Till detta kommer att det introduceras modeord titt som tätt, vilka då gärna används i tid och otid. Rent snobberi som saknar praktiska funktioner, men kan vara irriterande för nya krafter att finna intresse för att arbeta inom politiken.

Så jag tycker inte alls att det är underligt att intresset minskar för att vara politiskt aktiv. Lägger man sedan till att partipolitiken oftast är allt för toppstyrd, och är lite lyhörd för gräsrötternas intressen, så blir det inte bättre. Och huvuddelen av frågorna styrs ju numera från EU, där vi känner oss maktlösa.

Att med enkla medel komma tillrätta med detta tar antagligen längre tid än det gjort att ställa till det. Det är ju så att riva ner går lätt, medan det är värre att bygga upp.

Jag minns så väl slutet av sextiotalet då man skulle ändra från ideella politiker, till ekonomiskt ersatta politiker. Motiveringen var att det inte gick att få något dugligt folk som ställde upp ideellt. Efter det hörde man i korridorerna hur bankkamreren och rektorn stod och diskuterade om vilket parti de hade störst chans att komma fram i. Med andra ord var den politiska ideologin borta. Och hur intressant är då politiken? Här handlar det mycket nu för tiden om att ett fåtal är ekonomiskt intresserade av politiken, medan det ideologiska intresset får stå tillbaka för egoism.

Kanske inte är så konstigt att det är svårt att finna aktiva inom politiken. Om inte annat så är det väl en fråga om att fördela den ekonomiska kakan mer rättvist, för som det är nu så lever vissa gott på ersättningen, medan andra jobbar ideellt och kanske känner sig förödmjukade. Vidare så är väl intresset stort för de som är politiskt intresserade att kunna påverka samhällsutvecklingen. Ser de inte den möjligheten, svalnar intresset.

Här i Mariestad har man ju vid några tillfällen de senaste åren även prioriterat att höja arvodena för vissa politiker. Ökar det intresset för att fler ska bli aktiva inom politiken?

Rune Jakobsson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.