02 jul 2014 06:00

07 jan 2015 11:59

Kriminellas revansch i SD

”Brott och straff” är ett känt begrepp.

Är det nu dags för ”brott och politik”?

Detta efter att Helsingborgs Dagblad och Dagens Nyheter avslöjat att Sverigedemokraterna mörkat att deras kommunalråd i Helsingborg, Michael Rosenberg, i partiets nationella valberedning ansvarig för kontroll av kandidaters vandel, för tjugo år sedan dömdes för flera brott.

Jimmie Åkesson svarar som han brukar när det ställs knepiga frågor: ”Vet ej.”

Andra i partiet har vetat. Och hamnar därmed, något obekvämt, i den förstående och tillåtande fåra där, trots viss uppstramning i praktiken, den svenska kriminalpolitiska debatten löpt sedan 1970-talet.

Michael Rosenberg kan ju kallas ett strålande exempel på rehabilitering.

Och att han och hans kolleger mörkat inför väljarna kan ju ursäktas med att annars skulle hans fortsatta rehabilitering kunnat störas. För vad skulle han göra utanför politiken? Kanske återfalla i brott?

En human kriminalvård har i 50 år varit en hederssak för hela det politiska fältet. Både av hänsyn till individen och för att mjukare tag och respekt helt enkelt visat sig effektivare, enligt kriminologerna.

Men det har varit si och så med myndigheternas förmåga att förebygga en brottskarriär och framför allt att förhindra återfall.

Det är inte lätt för myndigheter att upprätthålla ett varaktigt engagemang. Ett lika känt problem är att hitta en plats där den som avtjänat ett straff kan börja ett nytt liv.

Men engagemang och en plats att förverkliga sig själv inom lagens ram har alltså SD visat sig erbjuda.

Månne SD blir en konkurrent till KRIS, Kriminellas revansch i samhället, startat 1997 av Christer Karlsson som tröttnat på sitt kriminella liv och ville hjälpa andra med liknande bakgrund.

KRIS kramas av välartade politiker. Ty inget är väl bättre än att individer och grupper som av olika anledning hamnat i utanförskap själva reder upp sin situation.

Som människa har nu Michael Rosenberg fått flankstöd också från KRIS. Det handlar om det principiella, att en tidigare dömd ska kunna få förtroendeuppdrag. Behman Mahajerzadeh-Heidar i Unga KRIS säger i Expressen att han ”lyfter på hatten för alla som fått ordning på sitt liv och nu försöker påverka samhället.”

Det hade väl varit bättre om det skett på annat håll.

Men har man en positiv livssyn så är det här ännu ett exempel på Sverige inte alls håller på att gå sönder och splittras, vilket är mantrat både för vänstern och SD.

Putin bråkade i skolan, och se hur det gick. Janukovytj var ungdomsbrottsling och blev president i Ukraina. Allsköns våldsmän har politisk makt jorden runt.

Men i Sverige kan en tidigare grov brottsling bli kommunalråd. Utan att jorden skälver.

Bo Ture Larsson

”Brott och straff” är ett känt begrepp.

Är det nu dags för ”brott och politik”?

Detta efter att Helsingborgs Dagblad och Dagens Nyheter avslöjat att Sverigedemokraterna mörkat att deras kommunalråd i Helsingborg, Michael Rosenberg, i partiets nationella valberedning ansvarig för kontroll av kandidaters vandel, för tjugo år sedan dömdes för flera brott.

Jimmie Åkesson svarar som han brukar när det ställs knepiga frågor: ”Vet ej.”

Andra i partiet har vetat. Och hamnar därmed, något obekvämt, i den förstående och tillåtande fåra där, trots viss uppstramning i praktiken, den svenska kriminalpolitiska debatten löpt sedan 1970-talet.

Michael Rosenberg kan ju kallas ett strålande exempel på rehabilitering.

Och att han och hans kolleger mörkat inför väljarna kan ju ursäktas med att annars skulle hans fortsatta rehabilitering kunnat störas. För vad skulle han göra utanför politiken? Kanske återfalla i brott?

En human kriminalvård har i 50 år varit en hederssak för hela det politiska fältet. Både av hänsyn till individen och för att mjukare tag och respekt helt enkelt visat sig effektivare, enligt kriminologerna.

Men det har varit si och så med myndigheternas förmåga att förebygga en brottskarriär och framför allt att förhindra återfall.

Det är inte lätt för myndigheter att upprätthålla ett varaktigt engagemang. Ett lika känt problem är att hitta en plats där den som avtjänat ett straff kan börja ett nytt liv.

Men engagemang och en plats att förverkliga sig själv inom lagens ram har alltså SD visat sig erbjuda.

Månne SD blir en konkurrent till KRIS, Kriminellas revansch i samhället, startat 1997 av Christer Karlsson som tröttnat på sitt kriminella liv och ville hjälpa andra med liknande bakgrund.

KRIS kramas av välartade politiker. Ty inget är väl bättre än att individer och grupper som av olika anledning hamnat i utanförskap själva reder upp sin situation.

Som människa har nu Michael Rosenberg fått flankstöd också från KRIS. Det handlar om det principiella, att en tidigare dömd ska kunna få förtroendeuppdrag. Behman Mahajerzadeh-Heidar i Unga KRIS säger i Expressen att han ”lyfter på hatten för alla som fått ordning på sitt liv och nu försöker påverka samhället.”

Det hade väl varit bättre om det skett på annat håll.

Men har man en positiv livssyn så är det här ännu ett exempel på Sverige inte alls håller på att gå sönder och splittras, vilket är mantrat både för vänstern och SD.

Putin bråkade i skolan, och se hur det gick. Janukovytj var ungdomsbrottsling och blev president i Ukraina. Allsköns våldsmän har politisk makt jorden runt.

Men i Sverige kan en tidigare grov brottsling bli kommunalråd. Utan att jorden skälver.

Bo Ture Larsson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.