17 maj 2014 06:00

07 jan 2015 11:58

Vill läsa fler insändare

Insändare: Läsvärde

Undertecknad vill instämma med Leif Johansson i MT den 13 maj.

Visst är det sällan man får sin insändare publicerad i MT, men nog är det lite oftare än ”vart tionde år” som Leif säger.

Insändarsidan är det mest intressanta i den här tidningen, och jag kastar också in en liten trudelutt där ibland, men blir oftast refuserad. Då blir jag ledsen och deppig. Jag kan föreställa mig att de andra, vilka blir

refuserade, också blir ledsna. Därför föreslår jag Mariestads-Tidningen att offra två sidor till insändare om det kommer in så många att de inte ryms på en sida.

Ibland frågar tidningen: ”Har du någon nyhet? Ring till oss.” Då tänker jag som så: ”Aldrig i livet!” om jag själv har blivit nobbat just då. Jag tipsar inte tidningen vad som än händer om jag själv blir ratat. Hämnden är ljuv!

Läste i Leif Johanssons insändare att någon annan insändarskribent hade klagat över att Journalistkåren var färgad av ”rödgröna” sympatier. Det skulle ju vara glädjande om så var fallet. Det röda är nog min färg, fast jag vill inte prata om några färger, det är barnsligt. Jag har fått in under min livscykel att jag sållar mig till ”löntagare”, alltså till det arbetande folket. Inte till motsatsen: arbetsgivare och kapitalägare, inte till ”adeln” och inte till de besuttna. Bara en vanlig arbetare.

Man får ju vara tacksam att man någon gång kommer med i den här tidningen.

Ett tag sedan ringde en bekant till mig och frågade hur jag hade kunnat komma med på

insändarsidan i MT, när han hade blivit nobbat där.

Nu riktar jag mitt tack till MT för att jag har fått vara med på sidan 3 några gånger

under den tioårsperioden som har flytt, och hoppas på tur nu också; Tack, tack.

MARIA MATTSON

Undertecknad vill instämma med Leif Johansson i MT den 13 maj.

Visst är det sällan man får sin insändare publicerad i MT, men nog är det lite oftare än ”vart tionde år” som Leif säger.

Insändarsidan är det mest intressanta i den här tidningen, och jag kastar också in en liten trudelutt där ibland, men blir oftast refuserad. Då blir jag ledsen och deppig. Jag kan föreställa mig att de andra, vilka blir

refuserade, också blir ledsna. Därför föreslår jag Mariestads-Tidningen att offra två sidor till insändare om det kommer in så många att de inte ryms på en sida.

Ibland frågar tidningen: ”Har du någon nyhet? Ring till oss.” Då tänker jag som så: ”Aldrig i livet!” om jag själv har blivit nobbat just då. Jag tipsar inte tidningen vad som än händer om jag själv blir ratat. Hämnden är ljuv!

Läste i Leif Johanssons insändare att någon annan insändarskribent hade klagat över att Journalistkåren var färgad av ”rödgröna” sympatier. Det skulle ju vara glädjande om så var fallet. Det röda är nog min färg, fast jag vill inte prata om några färger, det är barnsligt. Jag har fått in under min livscykel att jag sållar mig till ”löntagare”, alltså till det arbetande folket. Inte till motsatsen: arbetsgivare och kapitalägare, inte till ”adeln” och inte till de besuttna. Bara en vanlig arbetare.

Man får ju vara tacksam att man någon gång kommer med i den här tidningen.

Ett tag sedan ringde en bekant till mig och frågade hur jag hade kunnat komma med på

insändarsidan i MT, när han hade blivit nobbat där.

Nu riktar jag mitt tack till MT för att jag har fått vara med på sidan 3 några gånger

under den tioårsperioden som har flytt, och hoppas på tur nu också; Tack, tack.

MARIA MATTSON

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.