21 mar 2014 06:00

07 jan 2015 12:10

Sveriges egen Krim-affär

Insändare: Gränser

För mer än 90 år sen ställdes Sverige inför en liknande situation som nu har inträffat i Ryssland. Finland hade just fått sin självständighet från Ryssland i första världskrigets slutskede. På Åland önskade medborgarna lämna Finland och ansluta sig till Sverige. Nästan alla talade ju svenska. För att visa omvärlden vad man önskade genomfördes en folkomröstning, där 96 procent av befolkningen röstade för en anslutning till Sverige. Alla, såväl anhängare som motståndare till valresultatet, ansåg att omröstningen visade folkviljan på ett korrekt sätt.

I Sverige räknade man med att få ta emot ålänningarna som svenska medborgare men i Finland ville man överlämna avgörandet till det nybildade Nationernas Förbund (NF), föregångaren till FN. 1921 beslutade NF att Åland skulle vara kvar i Finland men med ett omfattande självstyre och en garanti att få behålla svenska språket som officiellt språk. Så blev det också, vilket på sikt visade sig lyckosamt för alla parter, även för befolkningen på Åland och Sverige behövde inte dras in i andra världskriget.

Den svenske statsministern Hjalmar Branting, en av tillskyndarna till NF, argumenterade visserligen för Ålands anslutning till Sverige men accepterade ändå beslutet. Ingen ledande svensk politiker föreslog att Sverige skulle ockupera Åland. Till skillnad mot dagens ryska ledning var Branting en statsman, som respekterade internationella beslut.

Lars Hjertén, Tidaholm

För mer än 90 år sen ställdes Sverige inför en liknande situation som nu har inträffat i Ryssland. Finland hade just fått sin självständighet från Ryssland i första världskrigets slutskede. På Åland önskade medborgarna lämna Finland och ansluta sig till Sverige. Nästan alla talade ju svenska. För att visa omvärlden vad man önskade genomfördes en folkomröstning, där 96 procent av befolkningen röstade för en anslutning till Sverige. Alla, såväl anhängare som motståndare till valresultatet, ansåg att omröstningen visade folkviljan på ett korrekt sätt.

I Sverige räknade man med att få ta emot ålänningarna som svenska medborgare men i Finland ville man överlämna avgörandet till det nybildade Nationernas Förbund (NF), föregångaren till FN. 1921 beslutade NF att Åland skulle vara kvar i Finland men med ett omfattande självstyre och en garanti att få behålla svenska språket som officiellt språk. Så blev det också, vilket på sikt visade sig lyckosamt för alla parter, även för befolkningen på Åland och Sverige behövde inte dras in i andra världskriget.

Den svenske statsministern Hjalmar Branting, en av tillskyndarna till NF, argumenterade visserligen för Ålands anslutning till Sverige men accepterade ändå beslutet. Ingen ledande svensk politiker föreslog att Sverige skulle ockupera Åland. Till skillnad mot dagens ryska ledning var Branting en statsman, som respekterade internationella beslut.

Lars Hjertén, Tidaholm

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.