05 mar 2014 06:00

07 jan 2015 11:55

Yrkesutbildningar är rätt väg att gå

Att ungdomar inte är speciellt sugna på att läsa de nya yrkesprogrammen i gymnasiet har det rapporterats om återkommande gånger de senaste åren. Ett nytt sådant reportage kom i går när SR Ekot kunde visa på en fortsatt minskning av niondeklassare som söker sig till de yrkesinriktade gymnasieprogrammen.

Det är väntat att försöken med att stärka yrkesämnen är ett komplicerat arbete. Värdet av yrkesutbildningarna har länge devalverats och hämmat social rörlighet. Samhället har misslyckats med att förbereda unga människor för andra vägar i livet än universitets.

Den förra socialdemokratiska regeringens fixa idé om att pressa alla gymnasister till högskolekompetens var måhända en sympatisk målsättning, men den blundade för och bortsåg från alla de skolbänkströtta och gymnasieavhoppande ungdomar som hamnade vid sidan av.

När visionerna mötte den brutala verkligheten med ungdomar utan godkända gymnasiebetyg och ungdomsarbetslöshet som följd blev det uppenbart att något behövdes göras. Regeringens reformer för yrkesprogram och lärlingsutbildningar som innebär att alla som vill får läsa in behörighet för högre studier men att det inte är tvingande har inneburit en omfattande renovering av utbildningssystemet. Men förändringar tar som bekant tid. Attitydförändringar i samhället tar ännu längre tid.

Det är av stor vikt att yrkesprogrammen inte stämplas som andrahandsval. Utan en seriös förändring i inställningen till yrkesutbildningarnas värde kommer vi som samhälle att fortsätta att svika ett stort antal ungdomar.

Utbildningens roll vid sidan av bildning är att ge förutsättningar för att få ett arbete. Yrkesprogrammen är i många fall kopplade till yrken med stor arbetskraftbrist, stora chanser till jobb och höga löner. Att de ändå väljs bort kan handla om att ungdomar inte bara tittar på lönesiffror. Information och kunskap om yrkesutbildningarna kan också vara bristfällig.

Ett argument som förs fram mot yrkesprogrammen och som förklaring till det låga intresset är att de inte ger högskolebehörighet. Alla har dock rätt att läsa in högskolebehörighet, ingen kan hindras från detta. Komvux eller andra extra studier under gymnasietiden är också möjligt.

Vulgärretorik om sorteringskola står sig också kort. Den riktiga sorteringskolan har redan varit en realitet, med alla de ungdomar som hoppat av eller lämnat gymnasiet utan fullständiga betyg.

Att det bara två år efter de nya yrkesprogrammens införande inte är någon större rusning till dem är förklarligt. Att vända en utbildningspolitik som länge seglat åt fel håll tar sin tid. En riktig utvärdering bör vänta på sig innan man förutfattat lappar och lagar i panik.

Det vi dock vet med säkerhet är att en tillbakagång till den gamla misslyckade S-skolan inte är någon lösning.

Jacob Broman

Att ungdomar inte är speciellt sugna på att läsa de nya yrkesprogrammen i gymnasiet har det rapporterats om återkommande gånger de senaste åren. Ett nytt sådant reportage kom i går när SR Ekot kunde visa på en fortsatt minskning av niondeklassare som söker sig till de yrkesinriktade gymnasieprogrammen.

Det är väntat att försöken med att stärka yrkesämnen är ett komplicerat arbete. Värdet av yrkesutbildningarna har länge devalverats och hämmat social rörlighet. Samhället har misslyckats med att förbereda unga människor för andra vägar i livet än universitets.

Den förra socialdemokratiska regeringens fixa idé om att pressa alla gymnasister till högskolekompetens var måhända en sympatisk målsättning, men den blundade för och bortsåg från alla de skolbänkströtta och gymnasieavhoppande ungdomar som hamnade vid sidan av.

När visionerna mötte den brutala verkligheten med ungdomar utan godkända gymnasiebetyg och ungdomsarbetslöshet som följd blev det uppenbart att något behövdes göras. Regeringens reformer för yrkesprogram och lärlingsutbildningar som innebär att alla som vill får läsa in behörighet för högre studier men att det inte är tvingande har inneburit en omfattande renovering av utbildningssystemet. Men förändringar tar som bekant tid. Attitydförändringar i samhället tar ännu längre tid.

Det är av stor vikt att yrkesprogrammen inte stämplas som andrahandsval. Utan en seriös förändring i inställningen till yrkesutbildningarnas värde kommer vi som samhälle att fortsätta att svika ett stort antal ungdomar.

Utbildningens roll vid sidan av bildning är att ge förutsättningar för att få ett arbete. Yrkesprogrammen är i många fall kopplade till yrken med stor arbetskraftbrist, stora chanser till jobb och höga löner. Att de ändå väljs bort kan handla om att ungdomar inte bara tittar på lönesiffror. Information och kunskap om yrkesutbildningarna kan också vara bristfällig.

Ett argument som förs fram mot yrkesprogrammen och som förklaring till det låga intresset är att de inte ger högskolebehörighet. Alla har dock rätt att läsa in högskolebehörighet, ingen kan hindras från detta. Komvux eller andra extra studier under gymnasietiden är också möjligt.

Vulgärretorik om sorteringskola står sig också kort. Den riktiga sorteringskolan har redan varit en realitet, med alla de ungdomar som hoppat av eller lämnat gymnasiet utan fullständiga betyg.

Att det bara två år efter de nya yrkesprogrammens införande inte är någon större rusning till dem är förklarligt. Att vända en utbildningspolitik som länge seglat åt fel håll tar sin tid. En riktig utvärdering bör vänta på sig innan man förutfattat lappar och lagar i panik.

Det vi dock vet med säkerhet är att en tillbakagång till den gamla misslyckade S-skolan inte är någon lösning.

Jacob Broman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.