28 feb 2014 06:00

07 jan 2015 12:09

Politiska vildar och tomma stolar

Politiska vildar är den klandrande beteckningen på de politiker som har övergivet sina partihemvister för att i stället spela solo. Sedan 2006 har de politiskt obundna ökat trefaldigt och i var fjärde kommun gapar stolar tomma.

Tidningen Dagens Samhälles genomgång (27/2) visar på 169 vildar och 108 obesatta stolar i landets fullmäktigesalar. 2750 kommunfullmäktigeledamöter har slutat i förtid sedan valet 2010, en ökning med över 20 procent från förra mandatperioden.

Att politiker hoppar av kan ha att göra med rörligheten i livet. Det kan bero på jobb, utbildning och relationer. Naivitet inför det politiska livets realiteter är också en förekommande anledning.

Politiska vildar och partibytare då? En och annan rakryggad politiker som står upp för ideal som går stick i stäv med partiets åsikter finns säkert, men det handlar lika mycket om opportunister som gett sig in i politiken av outgrundliga orsaker.

Nya partier har ofta svårt att fylla platser. Sverigedemokraterna är ett nytt parti i många kommuner och sticker också ut vad gäller avhoppen.

Problemet nya partier har är att en del medlemmar tidigare varit medlemmar i ett annat parti, kanske till och med flera, och där gjort sig omöjliga. Ett beteende som ofta fortsätter. Sådana personer kan få kollegor och medlemmar att tappa orken och säga tack och hej. I Sverigedemokraternas fall handlar det också flera gånger om uteslutningar.

Möjligen är det också partikostymen som blir för trång för vissa. Svensk politik har en hård partidisciplin, där politisk toppstyrning och vinande partipiskor är en del av vardagen. Partierna har stort inflytande över vilka som röstas in. Men väl inne sitter man på ett personligt mandat. Om partikostymen alltmer upplevs som en ideologisk träfrack är det inte märkligt att fler väljer att utnyttja denna sista utväg.

I samband med att väljarkåren blir allt rörligare i sina politiska preferenser är det kanske inte märkligt att politikerna själva blir det. En utbrytare kan väcka sympati hos allmänheten beroende på vad saken gäller. Men det kan också få till följd att de stöter bort väljare från demokratiskt deltagande och medborgare börjar undra vad politikern man röstat på egentligen står för.

Partibyten och avhopp kan skapa majoriteter som inte stämmer överrens med valresultatet. Numera är det dock möjligt för kommun- och landstingsfullmäktige att ha nyval mellan riksdagsvalen. Det kan behövas om ökningen av politiska vildar och tomma stolar fortsätter. Nyval är dock dyrt och omständigt och bör bara användas i extrema undantagsfall.

Väljare har också ett ansvar i att sätta sig in i vad och vilka de röstar på. Politiska vildar och tomma stolar lär inte försvinna efter höstens val. Som väljare kan man också trösta sig med att även om nyval sällan kommer bli aktuellt är det aldrig mer än fyra år till nästa val.

Jacob Broman

Politiska vildar är den klandrande beteckningen på de politiker som har övergivet sina partihemvister för att i stället spela solo. Sedan 2006 har de politiskt obundna ökat trefaldigt och i var fjärde kommun gapar stolar tomma.

Tidningen Dagens Samhälles genomgång (27/2) visar på 169 vildar och 108 obesatta stolar i landets fullmäktigesalar. 2750 kommunfullmäktigeledamöter har slutat i förtid sedan valet 2010, en ökning med över 20 procent från förra mandatperioden.

Att politiker hoppar av kan ha att göra med rörligheten i livet. Det kan bero på jobb, utbildning och relationer. Naivitet inför det politiska livets realiteter är också en förekommande anledning.

Politiska vildar och partibytare då? En och annan rakryggad politiker som står upp för ideal som går stick i stäv med partiets åsikter finns säkert, men det handlar lika mycket om opportunister som gett sig in i politiken av outgrundliga orsaker.

Nya partier har ofta svårt att fylla platser. Sverigedemokraterna är ett nytt parti i många kommuner och sticker också ut vad gäller avhoppen.

Problemet nya partier har är att en del medlemmar tidigare varit medlemmar i ett annat parti, kanske till och med flera, och där gjort sig omöjliga. Ett beteende som ofta fortsätter. Sådana personer kan få kollegor och medlemmar att tappa orken och säga tack och hej. I Sverigedemokraternas fall handlar det också flera gånger om uteslutningar.

Möjligen är det också partikostymen som blir för trång för vissa. Svensk politik har en hård partidisciplin, där politisk toppstyrning och vinande partipiskor är en del av vardagen. Partierna har stort inflytande över vilka som röstas in. Men väl inne sitter man på ett personligt mandat. Om partikostymen alltmer upplevs som en ideologisk träfrack är det inte märkligt att fler väljer att utnyttja denna sista utväg.

I samband med att väljarkåren blir allt rörligare i sina politiska preferenser är det kanske inte märkligt att politikerna själva blir det. En utbrytare kan väcka sympati hos allmänheten beroende på vad saken gäller. Men det kan också få till följd att de stöter bort väljare från demokratiskt deltagande och medborgare börjar undra vad politikern man röstat på egentligen står för.

Partibyten och avhopp kan skapa majoriteter som inte stämmer överrens med valresultatet. Numera är det dock möjligt för kommun- och landstingsfullmäktige att ha nyval mellan riksdagsvalen. Det kan behövas om ökningen av politiska vildar och tomma stolar fortsätter. Nyval är dock dyrt och omständigt och bör bara användas i extrema undantagsfall.

Väljare har också ett ansvar i att sätta sig in i vad och vilka de röstar på. Politiska vildar och tomma stolar lär inte försvinna efter höstens val. Som väljare kan man också trösta sig med att även om nyval sällan kommer bli aktuellt är det aldrig mer än fyra år till nästa val.

Jacob Broman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.