27 feb 2014 06:00

07 jan 2015 12:09

Löfvens näringsfattiga politik

Stefan Löfven är en man med gott självförtroende. Strax efter att han tillträtt som partiledare för Socialdemokraterna lovade han att Sverige med en socialdemokratisk politik kommer ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Det är visserligen bra att ha framtidshopp, men frågan är vad han egentligen är beredd att göra för att nå dit.

I Dagens Industri (26/2) granskas partiets arbetsmarknadspolitik och vad den faktiskt kommer att innebära för näringslivet –och således för arbetstagarna.

Sammanlagt satsar Socialdemokraterna 4 miljarder kronor på näringspolitiken, vilket dock även innefattar ökade anslag till vägar och järnvägar. Infrastrukturen är visserligen viktig för ett fungerande näringsliv, men redan där försvinner en ansenlig del av satsningen.

Men politik är som bekant prioriteringar och pengarna till den ökade satsningen måste hämtas någonstans ifrån. Praktiskt nog för Löfven kan han hämta pengarna från näringslivet. Enligt DI innebär partiets arbetsmarknadspolitiska åtgärder skattehöjningar på 25 miljarder kronor. Även om man räknar med Löfvens idé att satsa pengar på 90-dagarsgarantin och att prioritera bristyrkesutbildningar så blir företagens skattehöjningar dubbelt så stora som partiets satsningar.

Problemet är inte endast skattehöjningar som sådana: partiets eventuella reformer krånglar även till det för företagen.

Det är i huvudsak tre områden som Socialdemokraterna har valt att rikta in sig på. Ett av dessa är föga förvånande att höja restaurangmomsen. Detta har varit något partiet fokuserat på länge, ända sedan den sänktes av regeringen. Dessutom tillkommer även en ny kilometerskatt för tunga lastbilar och, tröttsamt nog, en höjning av arbetsgivaravgiften för unga.

Att höja arbetsgivaravgiften är dumt i sig; att höja den för ungdomar som redan är hårt utsatta för arbetslöshet är ännu dummare. Skälet till att många ungdomar har det väldigt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden är att det är för dyrt och krångligt för företagen att anställa, vilket gör att man som företagare hellre avstår än att ta risken. De övriga anställda får jobba hårdare och den arbetslöse förblir arbetslös.

Att införa en ny kilometerskatt skadar inte bara transportnäringen. För företag i mindre orter –och i synnerhet på landsbygden –försvåras verksamheten avsevärt om det blir ännu dyrare transporter. Den höga bensinskatten trissar redan upp transportkostnaderna och med Miljöpartiet som en eventuell regeringspartner lär inte en ny kilometerskatt vara det enda som ska stoppa lastbilarna.

Om Löfven ska ha möjlighet att genomföra sin arbetsmarknadspolitik lär Vänsterpartiets stöd bli avgörande. Och med den vind i seglen som partiet för närvarande har lär inte partiledare Jonas Sjöstedt gå med på vad som helst. Och får Sjöstedt vara med och utforma arbetsmarknadspolitiken, lär det bli ännu svårare för Löfven att nå sitt mål.

Mattias Holmström

Stefan Löfven är en man med gott självförtroende. Strax efter att han tillträtt som partiledare för Socialdemokraterna lovade han att Sverige med en socialdemokratisk politik kommer ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Det är visserligen bra att ha framtidshopp, men frågan är vad han egentligen är beredd att göra för att nå dit.

I Dagens Industri (26/2) granskas partiets arbetsmarknadspolitik och vad den faktiskt kommer att innebära för näringslivet –och således för arbetstagarna.

Sammanlagt satsar Socialdemokraterna 4 miljarder kronor på näringspolitiken, vilket dock även innefattar ökade anslag till vägar och järnvägar. Infrastrukturen är visserligen viktig för ett fungerande näringsliv, men redan där försvinner en ansenlig del av satsningen.

Men politik är som bekant prioriteringar och pengarna till den ökade satsningen måste hämtas någonstans ifrån. Praktiskt nog för Löfven kan han hämta pengarna från näringslivet. Enligt DI innebär partiets arbetsmarknadspolitiska åtgärder skattehöjningar på 25 miljarder kronor. Även om man räknar med Löfvens idé att satsa pengar på 90-dagarsgarantin och att prioritera bristyrkesutbildningar så blir företagens skattehöjningar dubbelt så stora som partiets satsningar.

Problemet är inte endast skattehöjningar som sådana: partiets eventuella reformer krånglar även till det för företagen.

Det är i huvudsak tre områden som Socialdemokraterna har valt att rikta in sig på. Ett av dessa är föga förvånande att höja restaurangmomsen. Detta har varit något partiet fokuserat på länge, ända sedan den sänktes av regeringen. Dessutom tillkommer även en ny kilometerskatt för tunga lastbilar och, tröttsamt nog, en höjning av arbetsgivaravgiften för unga.

Att höja arbetsgivaravgiften är dumt i sig; att höja den för ungdomar som redan är hårt utsatta för arbetslöshet är ännu dummare. Skälet till att många ungdomar har det väldigt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden är att det är för dyrt och krångligt för företagen att anställa, vilket gör att man som företagare hellre avstår än att ta risken. De övriga anställda får jobba hårdare och den arbetslöse förblir arbetslös.

Att införa en ny kilometerskatt skadar inte bara transportnäringen. För företag i mindre orter –och i synnerhet på landsbygden –försvåras verksamheten avsevärt om det blir ännu dyrare transporter. Den höga bensinskatten trissar redan upp transportkostnaderna och med Miljöpartiet som en eventuell regeringspartner lär inte en ny kilometerskatt vara det enda som ska stoppa lastbilarna.

Om Löfven ska ha möjlighet att genomföra sin arbetsmarknadspolitik lär Vänsterpartiets stöd bli avgörande. Och med den vind i seglen som partiet för närvarande har lär inte partiledare Jonas Sjöstedt gå med på vad som helst. Och får Sjöstedt vara med och utforma arbetsmarknadspolitiken, lär det bli ännu svårare för Löfven att nå sitt mål.

Mattias Holmström

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.