18 jan 2014 06:00

23 jan 2015 14:30

Ord från en varghatare

Insändare: Rovdjur

Svar till Anders Ekholm i MT den 15 januari.

Du skriver om vad du tycker är fördelar med ett stort antal vargar i vårt land. Jag ser inga, överhuvudtaget. Älgolyckor är självklart beklagliga. Har själv varit oerhört nära att köra på en älg, men en större avskjutning kompletterad med mer viltstängsel minskar problemen. En ökad avskjutning minskar också problemen med skogsskador.

Men kostnaden för en vargstam då: Stora ersättningar till drabbade djurägare. Stora bidrag till stängsel. Stora ersättningar till renägare. Ett antal tjänstemän som ska ”forska” och inventera antalet vargar. Dödade jakthundar, havererade stammar av främst rådjur, ett ökat obehag för människor i de mest drabbade områdena. Försämrad livskvalitet och försämrade framtidsutsikter på landsbygden. En ständig oro för husdjur och många timmar av tillsyn av vargstängsel.

Vem vill fortsätta efter en massaker på gårdens får? Där man kanske hittar hälften av fåren halvdöda, blodiga med inälvor synliga? Vem vill låta barnen rida själva eller ta med hunden på en skogspromenad? Vem vill låta små barn leka utomhus när man hittat färska vargspår i trädgården? Detta bidrar till att landsbygden avfolkas och utarmas fortare. Vi har också ”Junselevargen”, en ”värdefull” varghona som sövts och flyttats söder ut och återvänt fyra gånger. Endast den vargen har kostat samhället minst 6 miljoner.

Nej, det är en skam att naiviteten breder ut sig och att vi inte har fria händer inom Sverige att själva bestämma om bland annat vargproblemet. Tjänstemän från Bryssel, varför ska de styra över Svensk landsbygd? ”Utrotningshotad vargstam”. Absolut inte. Det finns tusentals exakt samma genetiska vargar ibland annat Ryssland så ”forskning” kan om behov finns bedrivas där.

Nu har årets vargjakt överklagats och ställts in. Det kanske är bra. En galopperande ökning av vargplågan innebär stora problem, men öppnar garanterat också folks ögon. Till slut: Tyvärr kan jag inte underteckna med mitt namn. Djurrättsaktivister har tyvärr ingen respekt för motståndares egendom och kan också trakassera anhöriga till kritiker.

Så det får tyvärr bli en signatur istället.

Skaraborgare

Svar till Anders Ekholm i MT den 15 januari.

Du skriver om vad du tycker är fördelar med ett stort antal vargar i vårt land. Jag ser inga, överhuvudtaget. Älgolyckor är självklart beklagliga. Har själv varit oerhört nära att köra på en älg, men en större avskjutning kompletterad med mer viltstängsel minskar problemen. En ökad avskjutning minskar också problemen med skogsskador.

Men kostnaden för en vargstam då: Stora ersättningar till drabbade djurägare. Stora bidrag till stängsel. Stora ersättningar till renägare. Ett antal tjänstemän som ska ”forska” och inventera antalet vargar. Dödade jakthundar, havererade stammar av främst rådjur, ett ökat obehag för människor i de mest drabbade områdena. Försämrad livskvalitet och försämrade framtidsutsikter på landsbygden. En ständig oro för husdjur och många timmar av tillsyn av vargstängsel.

Vem vill fortsätta efter en massaker på gårdens får? Där man kanske hittar hälften av fåren halvdöda, blodiga med inälvor synliga? Vem vill låta barnen rida själva eller ta med hunden på en skogspromenad? Vem vill låta små barn leka utomhus när man hittat färska vargspår i trädgården? Detta bidrar till att landsbygden avfolkas och utarmas fortare. Vi har också ”Junselevargen”, en ”värdefull” varghona som sövts och flyttats söder ut och återvänt fyra gånger. Endast den vargen har kostat samhället minst 6 miljoner.

Nej, det är en skam att naiviteten breder ut sig och att vi inte har fria händer inom Sverige att själva bestämma om bland annat vargproblemet. Tjänstemän från Bryssel, varför ska de styra över Svensk landsbygd? ”Utrotningshotad vargstam”. Absolut inte. Det finns tusentals exakt samma genetiska vargar ibland annat Ryssland så ”forskning” kan om behov finns bedrivas där.

Nu har årets vargjakt överklagats och ställts in. Det kanske är bra. En galopperande ökning av vargplågan innebär stora problem, men öppnar garanterat också folks ögon. Till slut: Tyvärr kan jag inte underteckna med mitt namn. Djurrättsaktivister har tyvärr ingen respekt för motståndares egendom och kan också trakassera anhöriga till kritiker.

Så det får tyvärr bli en signatur istället.

Skaraborgare

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.