17 dec 2013 06:00

07 jan 2015 11:53

Det kunde vara du

Insändare: Medmänsklighet

Advent, Lucia och Juletid. Hela december är full av förväntan men inte för alla.

Varje jul brukar jag läsa några julberättelser. En av dem är Dickens ”En julsaga”, hur den elake Scrooge hemsöks av tre vålnader, den sista visar framtiden. Han är så snål att han inte unnar någon något, men när han ser sin egen grav och ingen följer honom på den sista resan, tänker han om.

En annan berättelse är ”En röd liten fågel i juletid” av Fannie Flagg om den lilla röda kardinalfågeln i Amerikas söder, som betyder mycket för att rädda den lilla sjuka flickan.

Ytterligare en är ”Flickan med svavelstickorna” av H C Andersen, stickorna som hon skall sälja, men som hon tänder en efter en för att ta del av julglansen i de rikas hem.

Första gången jag hörde talas om ”Den verkliga julberättelsen” var på radion den 12 november och i dag den 12 december kom fortsättningen. Stockholmskvinnan Sara Olausson gick med sin 5-årige son i tunnelbanan. En romsk kvinna, Felicia, satt och tiggde. Saras son såg alla kronor i muggen och tog den. Sara sa till honom att lämna tillbaka pengarna. Då gav Felicia honom en 5-krona. Tidigare hade Sara sett Felicia bara som någon som satt och tiggde. Nu började hon tala med henne och fick del av Felicias historia. Sista veckan som Felicia kunde stanna i Sverige bjöd Sara hem Felicia och hennes man att bo hos henne. Sara började skriva på Facebook om Felicia och hennes situation. Hon fick stort gensvar, fick ihop så mycket pengar att Felicia kunde betala sina skulder. Sara beslöt att skriva en bok om familjen i Rumänien, följde med till Felicias hem. Hon startade en insamling ”Det kunde vara du”. Jag tror att uppropet nu finns i olika länder.

Det är bra när man kan tänka ”Det kan vara vem som helst, även jag som har det svårt”. Nu i juletid har alla bråttom men det går att tänka på andra och göra bra saker. Att göra onda saker tar mer energi som att slänga ett grishuvud på en moské, att sända hotfulla mail till vår blivande ärkebiskop. Varje dag händer något kriminellt, men dagens notis i Mariestads-Tidningen om att ”ett av tre barn finns inte”, att vara en icke människa för att de aldrig blivit registrerade. Det gäller 230 miljoner barn under 5 år. Enligt Unicef. Det känns svårt – det blir lätt fel med pappren bland annat i krigstid. Därför känns det glädjande att höra om Sara och Felicia vänskap.

Vieno Mårtensson

Advent, Lucia och Juletid. Hela december är full av förväntan men inte för alla.

Varje jul brukar jag läsa några julberättelser. En av dem är Dickens ”En julsaga”, hur den elake Scrooge hemsöks av tre vålnader, den sista visar framtiden. Han är så snål att han inte unnar någon något, men när han ser sin egen grav och ingen följer honom på den sista resan, tänker han om.

En annan berättelse är ”En röd liten fågel i juletid” av Fannie Flagg om den lilla röda kardinalfågeln i Amerikas söder, som betyder mycket för att rädda den lilla sjuka flickan.

Ytterligare en är ”Flickan med svavelstickorna” av H C Andersen, stickorna som hon skall sälja, men som hon tänder en efter en för att ta del av julglansen i de rikas hem.

Första gången jag hörde talas om ”Den verkliga julberättelsen” var på radion den 12 november och i dag den 12 december kom fortsättningen. Stockholmskvinnan Sara Olausson gick med sin 5-årige son i tunnelbanan. En romsk kvinna, Felicia, satt och tiggde. Saras son såg alla kronor i muggen och tog den. Sara sa till honom att lämna tillbaka pengarna. Då gav Felicia honom en 5-krona. Tidigare hade Sara sett Felicia bara som någon som satt och tiggde. Nu började hon tala med henne och fick del av Felicias historia. Sista veckan som Felicia kunde stanna i Sverige bjöd Sara hem Felicia och hennes man att bo hos henne. Sara började skriva på Facebook om Felicia och hennes situation. Hon fick stort gensvar, fick ihop så mycket pengar att Felicia kunde betala sina skulder. Sara beslöt att skriva en bok om familjen i Rumänien, följde med till Felicias hem. Hon startade en insamling ”Det kunde vara du”. Jag tror att uppropet nu finns i olika länder.

Det är bra när man kan tänka ”Det kan vara vem som helst, även jag som har det svårt”. Nu i juletid har alla bråttom men det går att tänka på andra och göra bra saker. Att göra onda saker tar mer energi som att slänga ett grishuvud på en moské, att sända hotfulla mail till vår blivande ärkebiskop. Varje dag händer något kriminellt, men dagens notis i Mariestads-Tidningen om att ”ett av tre barn finns inte”, att vara en icke människa för att de aldrig blivit registrerade. Det gäller 230 miljoner barn under 5 år. Enligt Unicef. Det känns svårt – det blir lätt fel med pappren bland annat i krigstid. Därför känns det glädjande att höra om Sara och Felicia vänskap.

Vieno Mårtensson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.