02 dec 2013 06:00

23 jan 2015 14:28

Dåligt bemötande och stressade läkare

Insändare: Vårdcentralen

Angående artikeln ”Allt fler listar sig privat”

Eftersom jag fick en kronisk sjukdom redan som litet barn, har jag stor erfarenhet av sjukvård. Förr kom man till en läkare, man diskuterade sin sjukdom, medicin, biverkningar, kost, erfarenhet av sjukdomen och man följdes upp tills man blev friskare/symtomfri och proverna var bra. Man gick även på årlig kontroll. Proverna togs innan läkarbesöket, så att man kunde diskutera provsvaren och ordineras korrekt medicin. Patienten möttes av respekt och samarbete inom vården. Så beslöt Mariestads sjukhus att ta bort reumatiker-läkaren som kom ibland utan att berätta för vissa patienter.

När man försökte få information i receptionen blev man mycket illa bemött. När man äntligen fick träffa en läkare, så var det ett slappt bemötande. Läkaren visste ingenting om min sjukdomshistoria och skrev bara ut piller att hämta efteråt. Allt skulle gå snabbt innan nästa patient, inga diskussioner om medicin, biverkningar, återbesök eller provsvar. Servicen har senare förbättrats i receptionen, men fortfarande snabbköpsmodellen. När man tagit av sig, och blodtryck och hjärtat kollats, så är tiden slut och det finns inte utrymme att kolla värk eller andra problem. Läkaren påpekar att nästa patient väntar. Prover tas efter besöken, så man får inte reda på svaren. Läkaren gör en snabb gissning under tidspress om varför man är så dålig och har hiskelig värk. Så får man gå och vänta på svar som inte kommer. Depressioner och vanmakt slår till för varje gång man kämpar i motvind.

Man blir sämre och sämre, ny tid rings in, sänkan stiger skyhögt och man får dundermedicin som skall hämtas på apoteket som inte har den inne. Ingen information om tabletterna, biverkningar eller hur länge de ska tas. Tabletterna tar slut och har inte verkat så man ringer efter mer och mer tills de säger stopp och man mår ännu sämre av tabletterna som också ger yrsel och sämre immunförsvar, och det finns inget intresse hos sjukvården att kolla hur det gick.

Javisst, förstår jag att förkylda får snabb och bra vård i dagens 5 minuters-system för alla sjukdomar. Visst är det bekvämt för läkarna att inte behöva bry sig om patienten igen efter dessa 5-10 minuter. Ansvaret läggs på patienten som själv skall veta vilken sjukdom den drabbats av och hur den skall botas, utan att ha ingående medicinsk utbildning eller tillgång till labb.

Senast var det prat om att de som var rika nog att ha dator skulle få en genväg till vården före oss andra. Det är inte konstigt att patienter lämnar vårdcentralen i hopp om att privata läkare skall bry sig och behandla dem bättre. Men det är vårdcentralen som skall tänka om och bry sig om patienterna och aldrig lämna dem innan man vet vad felet är och att de mår bra. Nog kan vi behandlas demokratiskt. Det är inte offentlig vårdcentral mot privat, utan det handlar om att se patienten som medmänniska.

Kickie

Angående artikeln ”Allt fler listar sig privat”

Eftersom jag fick en kronisk sjukdom redan som litet barn, har jag stor erfarenhet av sjukvård. Förr kom man till en läkare, man diskuterade sin sjukdom, medicin, biverkningar, kost, erfarenhet av sjukdomen och man följdes upp tills man blev friskare/symtomfri och proverna var bra. Man gick även på årlig kontroll. Proverna togs innan läkarbesöket, så att man kunde diskutera provsvaren och ordineras korrekt medicin. Patienten möttes av respekt och samarbete inom vården. Så beslöt Mariestads sjukhus att ta bort reumatiker-läkaren som kom ibland utan att berätta för vissa patienter.

När man försökte få information i receptionen blev man mycket illa bemött. När man äntligen fick träffa en läkare, så var det ett slappt bemötande. Läkaren visste ingenting om min sjukdomshistoria och skrev bara ut piller att hämta efteråt. Allt skulle gå snabbt innan nästa patient, inga diskussioner om medicin, biverkningar, återbesök eller provsvar. Servicen har senare förbättrats i receptionen, men fortfarande snabbköpsmodellen. När man tagit av sig, och blodtryck och hjärtat kollats, så är tiden slut och det finns inte utrymme att kolla värk eller andra problem. Läkaren påpekar att nästa patient väntar. Prover tas efter besöken, så man får inte reda på svaren. Läkaren gör en snabb gissning under tidspress om varför man är så dålig och har hiskelig värk. Så får man gå och vänta på svar som inte kommer. Depressioner och vanmakt slår till för varje gång man kämpar i motvind.

Man blir sämre och sämre, ny tid rings in, sänkan stiger skyhögt och man får dundermedicin som skall hämtas på apoteket som inte har den inne. Ingen information om tabletterna, biverkningar eller hur länge de ska tas. Tabletterna tar slut och har inte verkat så man ringer efter mer och mer tills de säger stopp och man mår ännu sämre av tabletterna som också ger yrsel och sämre immunförsvar, och det finns inget intresse hos sjukvården att kolla hur det gick.

Javisst, förstår jag att förkylda får snabb och bra vård i dagens 5 minuters-system för alla sjukdomar. Visst är det bekvämt för läkarna att inte behöva bry sig om patienten igen efter dessa 5-10 minuter. Ansvaret läggs på patienten som själv skall veta vilken sjukdom den drabbats av och hur den skall botas, utan att ha ingående medicinsk utbildning eller tillgång till labb.

Senast var det prat om att de som var rika nog att ha dator skulle få en genväg till vården före oss andra. Det är inte konstigt att patienter lämnar vårdcentralen i hopp om att privata läkare skall bry sig och behandla dem bättre. Men det är vårdcentralen som skall tänka om och bry sig om patienterna och aldrig lämna dem innan man vet vad felet är och att de mår bra. Nog kan vi behandlas demokratiskt. Det är inte offentlig vårdcentral mot privat, utan det handlar om att se patienten som medmänniska.

Kickie

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.