20 nov 2013 06:00

07 jan 2015 12:06

Jämställdhet i skilda världar

I dag röstar Europaparlamentet om förslaget att tvångskvotera börsbolagens styrelser. Tre socialdemokrater kritiserar (Aftonbladet debatt 19/11) de svenska borgerliga partierna för att de säger nej till detta ”avgörande verktyg” för att uppnå jämställdhet. Att en kvoteringslag skulle beröra en mikroskopisk elit nämner inte S-debattörerna.

Betydligt fler får sin frihet begränsad av hederskultur. 70 000 ungdomar enligt Ungdomsstyrelsen, var tionde 15-årig flicka enligt en studie från Stockholms universitet. Siffrorna nämndes i Kalibers reportage (SR 17/11) om hur Linnamottagningen i Stockholm försökte medla mellan utsatta flickor och deras av hederskultur präglade familjer. Resultatet blev en katastrof. Minst två flickor blev bortgifta, den ena mördades, den andra är försvunnen.

Jublet visste inga gränser när Folkpartiets landsmöte i söndags beslutade om en tredje pappamånad. Dock knorrade vissa liberaler över att man inte kvoterade föräldraförsäkringen rakt av. Liberal feminism handlar tydligen om valfriheten för politiker att detaljstyra familjers vardagsliv.

Men ibland är styrningen vag. När Miriam från Guatemala 2008 kom till Sverige och började på SFI i Strömsund blev hon chockad. Några muslimska män i klassen hade krävt könsseparerade klasser och att kvinnor inte skulle tala när män lyssnade. Skolans kompromiss blev att sätta de kvinnliga eleverna bakom skärmar. Miriam anmälde till myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO), som avslutade ärendet utan åtgärder.

Folkpartiets landsmöte beslutade också att aktivt arbete med genusfrågor och normkritik ska genomsyra utbildningssystemet från förskola till högskola. Det är nödvändigt för att bryta de ”patriarkala maktstrukturer” som FP menar begränsar individerna i Sverige.

Dessa fem exempel på jämställdhetsdebatter visar att Sverige är ett segregerat land. Det finns en jämställdhetsdebatt som rör infödda svenskar. Den handlar om kvoterade bolagsstyrelser, kvoterad föräldraförsäkring samt ett utbildningssystem som genom genuspedagogik och normkritik ska bryta de traditionella könsrollerna.

Den andra jämställdhetsdebatten rör invandrade svenskar. Den handlar om sådant som hedersvåld och att kvinnor ska sitta bakom skärmar och vara tysta.

För det mesta möts aldrig de två. Ett undantag är när invandrade män med hänvisning till sin religion vägrar att ta infödda kvinnliga arbetsledare i hand. Det har hänt flera gånger, med följden att mannen inte får jobbet eller praktikplatsen han sökte, varpå han anmäler till DO och får skadestånd för diskriminering. I Trollhättan fick den kvinnliga arbetsledaren dessutom en skriftlig varning. Hennes fackförbund Kommunal gjorde inget för att hjälpa henne (DN Debatt 13/11).

Handskakningsfallen ger en dyster fingervisning om vilken väg den svenska jämställdheten kan ta i framtiden. Därför borde infödda jämställdhetsivrare engagera sig även i ”den andra”debatten. Kvotering och genuspedagogik är inte värt mycket om kvinnor blir bortgifta och ska sitta tysta bakom skärmar.

Marika Formgren

I dag röstar Europaparlamentet om förslaget att tvångskvotera börsbolagens styrelser. Tre socialdemokrater kritiserar (Aftonbladet debatt 19/11) de svenska borgerliga partierna för att de säger nej till detta ”avgörande verktyg” för att uppnå jämställdhet. Att en kvoteringslag skulle beröra en mikroskopisk elit nämner inte S-debattörerna.

Betydligt fler får sin frihet begränsad av hederskultur. 70 000 ungdomar enligt Ungdomsstyrelsen, var tionde 15-årig flicka enligt en studie från Stockholms universitet. Siffrorna nämndes i Kalibers reportage (SR 17/11) om hur Linnamottagningen i Stockholm försökte medla mellan utsatta flickor och deras av hederskultur präglade familjer. Resultatet blev en katastrof. Minst två flickor blev bortgifta, den ena mördades, den andra är försvunnen.

Jublet visste inga gränser när Folkpartiets landsmöte i söndags beslutade om en tredje pappamånad. Dock knorrade vissa liberaler över att man inte kvoterade föräldraförsäkringen rakt av. Liberal feminism handlar tydligen om valfriheten för politiker att detaljstyra familjers vardagsliv.

Men ibland är styrningen vag. När Miriam från Guatemala 2008 kom till Sverige och började på SFI i Strömsund blev hon chockad. Några muslimska män i klassen hade krävt könsseparerade klasser och att kvinnor inte skulle tala när män lyssnade. Skolans kompromiss blev att sätta de kvinnliga eleverna bakom skärmar. Miriam anmälde till myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO), som avslutade ärendet utan åtgärder.

Folkpartiets landsmöte beslutade också att aktivt arbete med genusfrågor och normkritik ska genomsyra utbildningssystemet från förskola till högskola. Det är nödvändigt för att bryta de ”patriarkala maktstrukturer” som FP menar begränsar individerna i Sverige.

Dessa fem exempel på jämställdhetsdebatter visar att Sverige är ett segregerat land. Det finns en jämställdhetsdebatt som rör infödda svenskar. Den handlar om kvoterade bolagsstyrelser, kvoterad föräldraförsäkring samt ett utbildningssystem som genom genuspedagogik och normkritik ska bryta de traditionella könsrollerna.

Den andra jämställdhetsdebatten rör invandrade svenskar. Den handlar om sådant som hedersvåld och att kvinnor ska sitta bakom skärmar och vara tysta.

För det mesta möts aldrig de två. Ett undantag är när invandrade män med hänvisning till sin religion vägrar att ta infödda kvinnliga arbetsledare i hand. Det har hänt flera gånger, med följden att mannen inte får jobbet eller praktikplatsen han sökte, varpå han anmäler till DO och får skadestånd för diskriminering. I Trollhättan fick den kvinnliga arbetsledaren dessutom en skriftlig varning. Hennes fackförbund Kommunal gjorde inget för att hjälpa henne (DN Debatt 13/11).

Handskakningsfallen ger en dyster fingervisning om vilken väg den svenska jämställdheten kan ta i framtiden. Därför borde infödda jämställdhetsivrare engagera sig även i ”den andra”debatten. Kvotering och genuspedagogik är inte värt mycket om kvinnor blir bortgifta och ska sitta tysta bakom skärmar.

Marika Formgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.