31 jul 2015 06:00

31 jul 2015 06:00

Ta bullerstörningarna på allvar

Debatt: Vindkraft

Tidningen Miljöaktuellt skriver den 1 juli om det fortsatt vikande stödet för vindkraftutbyggnaden. SOM-institutet mäter varje år befolkningens inställning till olika energislag och 2008 svarade 80% ja på frågan om de ville satsa mer på vindkraft, jämfört med 59% 2014. Det är den mest dramatiska nedgången SOM-institutet har haft i sina mätningar på det här området säger professor em. Sören Holmberg vid Göteborgs universitet.

Bland flera förklaringar till nedgången nämner Sören Holmberg särskilt buller från vindkraftverken. Andelen svenskar som tycker att vindkraftverken bullrar för mycket har vuxit från drygt 20 till nästan 40 procent. Det är inte förvånande. Alltfler hushåll utsätts för störande buller i takt med att utbyggnaden fortsätter och dessutom förläggs till platser där terräng och väderförhållanden ”gynnar” bullerutbredning. Nyhetsrapportering om stora bullerproblem vid vindkraftanläggningar duggar numera tätt.

Naturvårdsverkets riktlinjer för vindkraftbuller dög möjligen till att hantera buller från små s.k. gårdsverk i vindkraftens barndom men måste idag betecknas som helt otillräckliga. Conny Larsson, Uppsala universitet, har i en långtidsstudie av vindkraftbuller visat att bullernivåer och ljudutbredning från vindkraft i kuperad skogsterräng är långt mer störande än vad som kan förväntas enligt naturvårdsverkets riktlinjer.

Vi har länge kritiserat riktlinjerna och krävt att de skärps men ständigt mötts av tystnad eller innehållslösa uttalanden att myndigheten följer den forskning som bedrivs på området. Någon äkta vilja att ta problem med vindkraftbuller på allvar har vi aldrig märkt, varken hos naturvårdsverket eller socialstyrelsen. Inte ens har man brytt sig om att ta del av det material som ligger öppet och lätt tillgängligt för alla: klagomål på vindkraftbuller som inkommit till kommuner och länsstyrelser landet runt.

Vi vill gärna ge naturvårdsverket och socialstyrelsen ett handtag i deras strävan att följa aktuell forskning och har därför tillskrivit samtliga tillsynsmyndigheter i landets kommuner där mer än 15 vindkraftverk installerats. Vi har bett att få uppgift om vilka klagomål på vindkraftbuller som inkommit sedan 2010. Resultatet är förskräckande läsning och materialet är alltför omfattande för att rymmas i en debattartikel. Av 60 tillfrågade kommuner redovisar 37 klagomål på störande buller från sammanlagt 76 vindkraftanläggningar, varav de flesta s.k. vindkraftparker. I denna ansamling av bullerstörningar finns förvisso bagateller men också, och i rikt mått, tragedier där förtvivlade människor fått sin tillvaro sönderslagen och mår så dåligt att de helst vill flytta.

Tillsynsmyndigheternas ståndpunkt i alla dessa klagomål är oförändrat densamma. Om utredning visar att bullerpåverkan ryms inom naturvårdsverkets riktlinjer, så föreligger ingen störning värd att bry sig om och verksamheten tillåts fortsätta oförändrad. Någon hänsyn till vittnesmål om en helt annan verklighet, den som nu fått vetenskapligt stöd av Conny Larsson, tas icke. En stukad klagande motas tillbaka in i bullerbåset.

Regering och riksdag bestämmer villkoren för vindkraftutbyggnaden, och därifrån måste initiativ komma till en skärpning av bullervillkoren. En fortsatt utbyggnad med nya intrång i människors boendemiljö för varje nytt tillstånd till vindkraftetablering kommer att förpassa det stöd som fortfarande finns för vindkraft till en obetydlighet.

SOM-institutets mätningar är en varning.

Einar Fjellman

Färingtofta Norra ideell förening

Tidningen Miljöaktuellt skriver den 1 juli om det fortsatt vikande stödet för vindkraftutbyggnaden. SOM-institutet mäter varje år befolkningens inställning till olika energislag och 2008 svarade 80% ja på frågan om de ville satsa mer på vindkraft, jämfört med 59% 2014. Det är den mest dramatiska nedgången SOM-institutet har haft i sina mätningar på det här området säger professor em. Sören Holmberg vid Göteborgs universitet.

Bland flera förklaringar till nedgången nämner Sören Holmberg särskilt buller från vindkraftverken. Andelen svenskar som tycker att vindkraftverken bullrar för mycket har vuxit från drygt 20 till nästan 40 procent. Det är inte förvånande. Alltfler hushåll utsätts för störande buller i takt med att utbyggnaden fortsätter och dessutom förläggs till platser där terräng och väderförhållanden ”gynnar” bullerutbredning. Nyhetsrapportering om stora bullerproblem vid vindkraftanläggningar duggar numera tätt.

Naturvårdsverkets riktlinjer för vindkraftbuller dög möjligen till att hantera buller från små s.k. gårdsverk i vindkraftens barndom men måste idag betecknas som helt otillräckliga. Conny Larsson, Uppsala universitet, har i en långtidsstudie av vindkraftbuller visat att bullernivåer och ljudutbredning från vindkraft i kuperad skogsterräng är långt mer störande än vad som kan förväntas enligt naturvårdsverkets riktlinjer.

Vi har länge kritiserat riktlinjerna och krävt att de skärps men ständigt mötts av tystnad eller innehållslösa uttalanden att myndigheten följer den forskning som bedrivs på området. Någon äkta vilja att ta problem med vindkraftbuller på allvar har vi aldrig märkt, varken hos naturvårdsverket eller socialstyrelsen. Inte ens har man brytt sig om att ta del av det material som ligger öppet och lätt tillgängligt för alla: klagomål på vindkraftbuller som inkommit till kommuner och länsstyrelser landet runt.

Vi vill gärna ge naturvårdsverket och socialstyrelsen ett handtag i deras strävan att följa aktuell forskning och har därför tillskrivit samtliga tillsynsmyndigheter i landets kommuner där mer än 15 vindkraftverk installerats. Vi har bett att få uppgift om vilka klagomål på vindkraftbuller som inkommit sedan 2010. Resultatet är förskräckande läsning och materialet är alltför omfattande för att rymmas i en debattartikel. Av 60 tillfrågade kommuner redovisar 37 klagomål på störande buller från sammanlagt 76 vindkraftanläggningar, varav de flesta s.k. vindkraftparker. I denna ansamling av bullerstörningar finns förvisso bagateller men också, och i rikt mått, tragedier där förtvivlade människor fått sin tillvaro sönderslagen och mår så dåligt att de helst vill flytta.

Tillsynsmyndigheternas ståndpunkt i alla dessa klagomål är oförändrat densamma. Om utredning visar att bullerpåverkan ryms inom naturvårdsverkets riktlinjer, så föreligger ingen störning värd att bry sig om och verksamheten tillåts fortsätta oförändrad. Någon hänsyn till vittnesmål om en helt annan verklighet, den som nu fått vetenskapligt stöd av Conny Larsson, tas icke. En stukad klagande motas tillbaka in i bullerbåset.

Regering och riksdag bestämmer villkoren för vindkraftutbyggnaden, och därifrån måste initiativ komma till en skärpning av bullervillkoren. En fortsatt utbyggnad med nya intrång i människors boendemiljö för varje nytt tillstånd till vindkraftetablering kommer att förpassa det stöd som fortfarande finns för vindkraft till en obetydlighet.

SOM-institutets mätningar är en varning.

Einar Fjellman

Färingtofta Norra ideell förening

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.