26 mar 2015 06:00

26 mar 2015 06:00

Svensk idrott – världens bästa!

Debatt:

Vision. Rubriken är hämtad från Riksidrottsförbundets vision för svensk idrott. Hur långt har vi dit, till världens bästa? En bra fråga som endast kan besvaras genom kunskap om hur det står till dels i vår egen idrott, dels i andra länders.

Låt oss se på den egna verksamheten. Att Sverige på elitnivå ideligen når framskjutna placeringar internationellt vet de flesta. Media är duktiga på att hålla oss informerade. Men hur ser det ut i pyramidens bas och vad kännetecknar den? Det vet inte så många även om många tror sig veta.

Svensk barn- och ungdomsidrott står i sällskap med Norge i särklass i världen när det gäller räckvidd, omfattning och organisation. Enligt Riksidrottsförbundets statistik har 90 % av barn och ungdom varit medlem i en idrottsförening och 56 % är aktiva i en eller flera idrottsföreningar. Fördelningen pojkar-flickor är 60-40.

Inom svensk barn- och ungdomsidrott har 86 % av berörda föreningar enbart ideella ledare, i regel föräldrar.

Det ideella arbetet är den självklara förutsättningen för den enorma bredden i svensk barn- och ungdomsidrott.

När man träffar idrottsledare från andra europeiska länder, förutom de nordiska och beskriver den svenska

modellen för barn- och ungdomsidrott tror de att man fabulerar. Det är då vi får studiebesök!

Vid ett besök av idrottsledare från Sydeuropa gjordes studiebesök i en fotbollsförening på en mindre ort. En föreningsledare berättade om sitt ideella arbete. Ledamot i styrelsen, tränare för damlaget samt ledare för ett flicklag. - Och så betalar jag 750 kronor i medlemsavgift.

Det senare blev nästan för mycket för besökarna. Betala för att arbeta...

Svensk idrott vilar på ideella insatser. För att förstå det ideella krävs kunskap parad med erfarenhet. Johan von

Essen presenterade 2008 en forskningsrapport om det ideella arbetets fenomologi. I fem avsnitt visade han på

vad som är gemensamt, oavsett typ av ideellt arbete.

Sammanfattningsvis kan ideellt arbete beskrivas med uttrycket ”Mera glädje än plikt”. Det är individens eget val och blir pliktskålen för tung är det farligt nära ett avslut.

Hur förhåller man sig till en samhällssektor som frivilligt och utan ersättning gör en ovärderlig nytta, men som

faktiskt kan sluta om det inte längre upplevs ge glädje? Inom idrotten finns många ledare som kan betraktas

som kulturbärare. De har varit med i många år, lärt av andra och av egna misstag. Att kommunicera med denna

grupp är ett gott tips.

Åter till rubriken och den inledande frågan. När vi gör jämförelser med andra länder utfaller dessa till svensk

favör. Det ska vi vara stolta över.

Är då allt bra inom världens bästa idrottsrörelse? Självklart inte. Det finns brister som vi måste arbeta med.

Aktivt samarbete med idrottens eget studieförbund SISU Idrottsutbildarna är den absolut bästa åtgärden för att

förbättra. Utbildning är här, som i så många andra sammanhang, nyckeln till framgång!

Sören Karlström

Ordförande Västergötlands Idrottsförbund

Låt oss se på den egna verksamheten. Att Sverige på elitnivå ideligen når framskjutna placeringar internationellt vet de flesta. Media är duktiga på att hålla oss informerade. Men hur ser det ut i pyramidens bas och vad kännetecknar den? Det vet inte så många även om många tror sig veta.

Svensk barn- och ungdomsidrott står i sällskap med Norge i särklass i världen när det gäller räckvidd, omfattning och organisation. Enligt Riksidrottsförbundets statistik har 90 % av barn och ungdom varit medlem i en idrottsförening och 56 % är aktiva i en eller flera idrottsföreningar. Fördelningen pojkar-flickor är 60-40.

Inom svensk barn- och ungdomsidrott har 86 % av berörda föreningar enbart ideella ledare, i regel föräldrar.

Det ideella arbetet är den självklara förutsättningen för den enorma bredden i svensk barn- och ungdomsidrott.

När man träffar idrottsledare från andra europeiska länder, förutom de nordiska och beskriver den svenska

modellen för barn- och ungdomsidrott tror de att man fabulerar. Det är då vi får studiebesök!

Vid ett besök av idrottsledare från Sydeuropa gjordes studiebesök i en fotbollsförening på en mindre ort. En föreningsledare berättade om sitt ideella arbete. Ledamot i styrelsen, tränare för damlaget samt ledare för ett flicklag. - Och så betalar jag 750 kronor i medlemsavgift.

Det senare blev nästan för mycket för besökarna. Betala för att arbeta...

Svensk idrott vilar på ideella insatser. För att förstå det ideella krävs kunskap parad med erfarenhet. Johan von

Essen presenterade 2008 en forskningsrapport om det ideella arbetets fenomologi. I fem avsnitt visade han på

vad som är gemensamt, oavsett typ av ideellt arbete.

Sammanfattningsvis kan ideellt arbete beskrivas med uttrycket ”Mera glädje än plikt”. Det är individens eget val och blir pliktskålen för tung är det farligt nära ett avslut.

Hur förhåller man sig till en samhällssektor som frivilligt och utan ersättning gör en ovärderlig nytta, men som

faktiskt kan sluta om det inte längre upplevs ge glädje? Inom idrotten finns många ledare som kan betraktas

som kulturbärare. De har varit med i många år, lärt av andra och av egna misstag. Att kommunicera med denna

grupp är ett gott tips.

Åter till rubriken och den inledande frågan. När vi gör jämförelser med andra länder utfaller dessa till svensk

favör. Det ska vi vara stolta över.

Är då allt bra inom världens bästa idrottsrörelse? Självklart inte. Det finns brister som vi måste arbeta med.

Aktivt samarbete med idrottens eget studieförbund SISU Idrottsutbildarna är den absolut bästa åtgärden för att

förbättra. Utbildning är här, som i så många andra sammanhang, nyckeln till framgång!

Sören Karlström

Ordförande Västergötlands Idrottsförbund

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.