05 mar 2015 06:00

12 mar 2015 14:56

Fridolins stödundervisning

Studiebesök är en viktig del av all utbildning. Förhoppningsvis lär sig eleven något av någon som kan mer. Därför är det bra att utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) åkt på statsbesök till Finland, som har en internationellt sett mycket bra skola.

Knappt en halv procent av finska grundskoleelever tar sig igenom grundskolan utan avgångsbetyg. Ett fantastiskt resultat. Jämför det med de 13,1 procent av de svenska eleverna som lämnar årskurs nio utan att vara behöriga till gymnasieskolan.

Det är 12 700 elever som på något sätt trasslat sig igenom grundskolan utan att nå upp till kunskapskraven. År efter år har eleverna flyttats upp en årskurs trots bristande kunskaper. Samtidigt sätts de största specialundervisningsinsatserna in i nian. Trots att det uppenbarligen inte räcker med att försöka putsa upp kunskaperna i sista minuten.

Därför är regeringens så kallade lågstadielöfte: läsa-skriva-räkna-garantin en bra idé. På DN Debatt (4/3) presenteras löftet och dess tidiga insatser för att se till att alla elever lär sig läsa, skriva och räkna. Halkar man efter i de lägre klasserna är det svårt att hämta in kunskaperna senare.

Allt lärande bygger på läs- och skrivkunnighet. Kan man inte tillgodogöra sig innehållet i läroböckerna är det förståeligt att man tappar lusten att lära och skolan blir ett fängelse. Enligt OECD beror 70 procent av bristerna i de svenska Pisa-resultaten i naturvetenskap och matematik på undermålig läsförståelse.

Det är bra att regeringen satsar på elevernas grundläggande kunskapsbygge. Men det kommer att ta tid för den svenska skola att höja resultaten. Betydligt längre tid än de hundra dagar utbildningsministern lovade väljarna att det skulle ta att styra upp utbildningssystemet.

Det är dock inte omöjligt att åstadkomma en uppryckning, men det är ett långsiktigt arbete. Det finns därvidlag ett stycke i Fridolins debattartikel som förtjänar extra uppmärksamhet. Det sägs rakt ut att det förutom organisation och regelverk, som säkerställer att kunskapsbedömningen kopplas till åtgärder, också krävs en kultur som säkerställer detta.

Det kanske är en övertolkning, men det kan vara så lyckligt att vi ser fröet till en uppgörelse med flumskolan och dess slappa inställning till kunskapskrav. Elever som inte når målen kanske rentutav får gå om en årskurs? Med fungerande stödundervisning skulle det dock sällan behövas.

Även om de obligatoriska brasklapparna om stigmatiserande och utpekande stödåtgärder är med så finns det ändå ett bejakande av elevernas individuella förutsättningar. Särskilt i de lägre klasserna är spannet mellan elevernas mognad stort.

Läsa-skriva-räkna-garantin verkar vara ett steg från flumskolans betonande av det kollektiva i riktning mot ett mer individ- och kunskapsorienterat lärande, där specialundervisning inte är något förtryckande. Den finska skolans exempel med stort fokus på tidiga insatser är väl värt att följa.

Greger Ekman

Studiebesök är en viktig del av all utbildning. Förhoppningsvis lär sig eleven något av någon som kan mer. Därför är det bra att utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) åkt på statsbesök till Finland, som har en internationellt sett mycket bra skola.

Knappt en halv procent av finska grundskoleelever tar sig igenom grundskolan utan avgångsbetyg. Ett fantastiskt resultat. Jämför det med de 13,1 procent av de svenska eleverna som lämnar årskurs nio utan att vara behöriga till gymnasieskolan.

Det är 12 700 elever som på något sätt trasslat sig igenom grundskolan utan att nå upp till kunskapskraven. År efter år har eleverna flyttats upp en årskurs trots bristande kunskaper. Samtidigt sätts de största specialundervisningsinsatserna in i nian. Trots att det uppenbarligen inte räcker med att försöka putsa upp kunskaperna i sista minuten.

Därför är regeringens så kallade lågstadielöfte: läsa-skriva-räkna-garantin en bra idé. På DN Debatt (4/3) presenteras löftet och dess tidiga insatser för att se till att alla elever lär sig läsa, skriva och räkna. Halkar man efter i de lägre klasserna är det svårt att hämta in kunskaperna senare.

Allt lärande bygger på läs- och skrivkunnighet. Kan man inte tillgodogöra sig innehållet i läroböckerna är det förståeligt att man tappar lusten att lära och skolan blir ett fängelse. Enligt OECD beror 70 procent av bristerna i de svenska Pisa-resultaten i naturvetenskap och matematik på undermålig läsförståelse.

Det är bra att regeringen satsar på elevernas grundläggande kunskapsbygge. Men det kommer att ta tid för den svenska skola att höja resultaten. Betydligt längre tid än de hundra dagar utbildningsministern lovade väljarna att det skulle ta att styra upp utbildningssystemet.

Det är dock inte omöjligt att åstadkomma en uppryckning, men det är ett långsiktigt arbete. Det finns därvidlag ett stycke i Fridolins debattartikel som förtjänar extra uppmärksamhet. Det sägs rakt ut att det förutom organisation och regelverk, som säkerställer att kunskapsbedömningen kopplas till åtgärder, också krävs en kultur som säkerställer detta.

Det kanske är en övertolkning, men det kan vara så lyckligt att vi ser fröet till en uppgörelse med flumskolan och dess slappa inställning till kunskapskrav. Elever som inte når målen kanske rentutav får gå om en årskurs? Med fungerande stödundervisning skulle det dock sällan behövas.

Även om de obligatoriska brasklapparna om stigmatiserande och utpekande stödåtgärder är med så finns det ändå ett bejakande av elevernas individuella förutsättningar. Särskilt i de lägre klasserna är spannet mellan elevernas mognad stort.

Läsa-skriva-räkna-garantin verkar vara ett steg från flumskolans betonande av det kollektiva i riktning mot ett mer individ- och kunskapsorienterat lärande, där specialundervisning inte är något förtryckande. Den finska skolans exempel med stort fokus på tidiga insatser är väl värt att följa.

Greger Ekman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.