16 sep 2014 06:00

07 jan 2015 12:01

Höst i regeringsfrågan

På måndagen vaknade Sverige upp efter en valnatt utan riktiga vinnare och ett parlamentariskt svårt läge. Det har blivit höst i politiken. Men över Sveavägen 68 i Stockholm kastade septembersolen sina strålar. Därinne på Socialdemokraternas partihögkvarter höll det verkställande utskottet möte för att diskutera valresultatet som gjort att partiledaren Stefan Löfven ska axla rollen som regeringsbildare.

Trots att Socialdemokraterna inte gått fram mer än några ynka tiondels procentenheter sedan katastrofvalet för fyra år sedan, och att samarbetsparten Miljöpartiet dessutom tappat väljare, blev valutgången sådan att Alliansen erkände sig besegrad redan på söndagskvällen då valresultaten började klarna. Ty Vänsterpartiet inräknat blev de rödgröna partiernas samlade minoritet större än de fyra allianspartiernas. Sverigedemokraterna ökade sitt röstantal och blev tredje största parti.

Fredrik Reinfeldt infriade direkt löftet han givit innan valet om att släppa fram Löfven som regeringsbildare vid det scenariot, och lät på valnatten meddela att han lämnar in sin avskedsansökan som statsminister under måndagen. I vår avgår han också som partiledare för Moderaterna.

Reinfeldt kommer att vara saknad. Sverige har blivit mer öppet och SD har isolerats från inflytande. Regeringen har förtjänstfullt tagit ansvar för Sverige i en tid präglad av en global finanskris och lågkonjunktur. Det är ordning och reda i statsfinanserna. Arbetslösheten har minskat. Jobben har blivit fler. Det är ett dukat bord som Reinfeldt lämnar efter sig åt den blivande statsministern.

Löfven har nu tagit sig an uppgiften, och väntar bara på formellt besked, att bilda den regering han genom hela valrörelsen undvikit att tala med väljarna om. Det är nu han som bär ansvar för att få ihop en regering som kan få igenom sin budget i november. Men när Löfven kom ut från mötet med ledningen i sitt parti på måndagseftermiddagen för att hålla en kort pressträff var han undflyende i svaren.

Det ska förhandlas med MP, sedan V och så finns handen fortsatt utsträckt till Centerpartiet och Folkpartiet. Överläggningarna är i sin linda. Just därför ska varje ord Löfven säger också tolkas utifrån att han försöker skaffa sig bästa möjliga förhandlingspositioner. Således inledde han med att tala om Sverige som om regeringen lämnat oreda efter sig i ekonomin. Sedan sade han att det är ”alla demokratiska partiers ansvar” att Sverige får en handlingskraftig regering.

Men varför skulle de borgerliga partierna som nu fyller en demokratisk funktion i opposition vilja att S, tillsammans med MP och sannolikt också V, med kraft kan driva igenom sina politiska återställare? På Löfven låter det som att det är de små partierna C och FP som bär ansvar för Sveriges framtid. Lyckas inte Löfven sy ihop en regering som kan få igenom den för politikens alla områden grundläggande budgetpropositionen är det dock ingen annan än han som har misslyckats med att forma ett tillräckligt bra alternativ. Då blir det höst på riktigt.

Amelie Langby

På måndagen vaknade Sverige upp efter en valnatt utan riktiga vinnare och ett parlamentariskt svårt läge. Det har blivit höst i politiken. Men över Sveavägen 68 i Stockholm kastade septembersolen sina strålar. Därinne på Socialdemokraternas partihögkvarter höll det verkställande utskottet möte för att diskutera valresultatet som gjort att partiledaren Stefan Löfven ska axla rollen som regeringsbildare.

Trots att Socialdemokraterna inte gått fram mer än några ynka tiondels procentenheter sedan katastrofvalet för fyra år sedan, och att samarbetsparten Miljöpartiet dessutom tappat väljare, blev valutgången sådan att Alliansen erkände sig besegrad redan på söndagskvällen då valresultaten började klarna. Ty Vänsterpartiet inräknat blev de rödgröna partiernas samlade minoritet större än de fyra allianspartiernas. Sverigedemokraterna ökade sitt röstantal och blev tredje största parti.

Fredrik Reinfeldt infriade direkt löftet han givit innan valet om att släppa fram Löfven som regeringsbildare vid det scenariot, och lät på valnatten meddela att han lämnar in sin avskedsansökan som statsminister under måndagen. I vår avgår han också som partiledare för Moderaterna.

Reinfeldt kommer att vara saknad. Sverige har blivit mer öppet och SD har isolerats från inflytande. Regeringen har förtjänstfullt tagit ansvar för Sverige i en tid präglad av en global finanskris och lågkonjunktur. Det är ordning och reda i statsfinanserna. Arbetslösheten har minskat. Jobben har blivit fler. Det är ett dukat bord som Reinfeldt lämnar efter sig åt den blivande statsministern.

Löfven har nu tagit sig an uppgiften, och väntar bara på formellt besked, att bilda den regering han genom hela valrörelsen undvikit att tala med väljarna om. Det är nu han som bär ansvar för att få ihop en regering som kan få igenom sin budget i november. Men när Löfven kom ut från mötet med ledningen i sitt parti på måndagseftermiddagen för att hålla en kort pressträff var han undflyende i svaren.

Det ska förhandlas med MP, sedan V och så finns handen fortsatt utsträckt till Centerpartiet och Folkpartiet. Överläggningarna är i sin linda. Just därför ska varje ord Löfven säger också tolkas utifrån att han försöker skaffa sig bästa möjliga förhandlingspositioner. Således inledde han med att tala om Sverige som om regeringen lämnat oreda efter sig i ekonomin. Sedan sade han att det är ”alla demokratiska partiers ansvar” att Sverige får en handlingskraftig regering.

Men varför skulle de borgerliga partierna som nu fyller en demokratisk funktion i opposition vilja att S, tillsammans med MP och sannolikt också V, med kraft kan driva igenom sina politiska återställare? På Löfven låter det som att det är de små partierna C och FP som bär ansvar för Sveriges framtid. Lyckas inte Löfven sy ihop en regering som kan få igenom den för politikens alla områden grundläggande budgetpropositionen är det dock ingen annan än han som har misslyckats med att forma ett tillräckligt bra alternativ. Då blir det höst på riktigt.

Amelie Langby

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.