21 maj 2014 06:00

07 jan 2015 11:58

Ulla Göthager har rätt om skattemyndigheten

Debatt:

Regionlöften. Per Rosengren försöker i en insändare ta åt sig äran av att Skattemyndigheten är kvar i Mariestad och hävdar att riksdagen klubbat ett beslut som räddade verksamheten i Mariestad tack vare honom.
Tydligen har han fullkomligt glömt bort hur turerna kring detta egentligen var.

Så här gick det till:

Regeringen utsåg i mitten av 1990-talet en utredare som skulle se över hur den offentliga verksamheten skulle placeras i den nya regionen för att nå en så kallad inomregional balans. Jag och Ulla Göthager var de som förhandlade med utredaren Jan-Åke Björklund.

När förhandlingarna skedde visste vi att det fanns många statliga verk och myndigheter som planerade för massiva rationaliseringar. Dessa besparingar berodde på att staten under de borgerliga åren 1991-1994 hade fått gigantiska underskott.

Därför fanns t ex inom Domstolsverket tankar på att lägga ned tingsrätten och länsrätten i Mariestad, inom Lantmäteriet fanns tankar på att flytta all verksamhet i Skaraborg till Skara och inom Skatteverket fanns tankar på att regionalisera sin verksamhet och därför endast ha en ledningsfunktion i Västsverige, med placering i Göteborg.

Efter förhandlingarna med oss presenterade Björklund i december 1996 slutresultatet där han förordade att ledningsfunktionen för Skattemyndigheten skulle placeras i Mariestad och att Mariestad fortsatt skulle vara ett så kallat rättscentrum utöver flera andra förslag som var bra för Mariestad.

Med detta räddade vi kvar tingsrätt och länsrätt och vi kunde behålla Lantmäteriet i Mariestad. Som en extra bonus kunde vi också rädda fängelset och Rödjan från nedläggning.

Skatteverkets generaldirektör, som på den tiden var Anitra Steen, var dock inte road över förslaget att lägga hela Västsveriges ledningsfunktion i Mariestad. Skatteverket vägrade helt enkelt gå med på det. Nya förhandlingar tog därför vid om hur vi skulle rädda sysselsättningen i Mariestad. I dessa förhandlingar fick jag och Ulla bland annat budet att Mariestads skattekontor skulle få det nationella ansvaret för all gåvo-, arvs- och förmögenhetsskatt. Det sa vi blankt nej till eftersom vi var övertygade om att dessa skatter snart skulle försvinna. Vilket vi hade rätt i.

Slutresultatet av våra förhandlingar blev istället att Mariestad skulle få ha kvar det mesta av sin administration, men att Göteborg skulle få ledningsfunktionen. Mariestad skulle som kompensation för den uteblivna ledningsfunktionen få den så kallade nationella helpdesken. Vilket i slutändan ledde till fler sysselsatta än tidigare i Mariestad totalt sett.

Ett år senare, i slutet av 1997, kommer sedan regeringens förslag att slå ihop de länsvisa skattemyndigheterna till regionala myndigheter där Göteborg anges som sätesort. Regeringen skriver då att man avvisar utredarens tankar om att göra Mariestad till sätesort, men att man avser kompensera Mariestad med annan verksamhet; man nämner helpdesken och anger att regeringen ger skatteverket i uppdrag att ge Mariestad lika många arbetstillfällen som en förlagd ledningsfunktion skulle ha inneburit.

När sedan riksdagens skatteutskottet behandlar regeringens förslag skriver utskottet endast utöver vad regeringen redan skrivit, att utskottet förutsätter att det handlar om 30-50 tjänster. Utskottet föreslår dock inget riksdagsbeslut (som Per Rosengren hävdar) och avslutar med följande mening:

* eftersom regeringen redan har dessa avsikter finns ingen anledning för utskottet göra ett särskilt utlåtande i frågan.

Jag är ledsen att behöva informera dig Per, men nej - du räddade inte någon verksamhet till Mariestad. Den var redan räddad ett år tidigare. Främst genom ett bra arbete av Ulla Göthager, som tidigare jobbat på skattemyndigheten, och av utredaren Jan-Åke Björklund som vi fick mycket hjälp och stöd av.

Äras den som äras bör.

Urban Ahlin (s)

Så här gick det till:

Regeringen utsåg i mitten av 1990-talet en utredare som skulle se över hur den offentliga verksamheten skulle placeras i den nya regionen för att nå en så kallad inomregional balans. Jag och Ulla Göthager var de som förhandlade med utredaren Jan-Åke Björklund.

När förhandlingarna skedde visste vi att det fanns många statliga verk och myndigheter som planerade för massiva rationaliseringar. Dessa besparingar berodde på att staten under de borgerliga åren 1991-1994 hade fått gigantiska underskott.

Därför fanns t ex inom Domstolsverket tankar på att lägga ned tingsrätten och länsrätten i Mariestad, inom Lantmäteriet fanns tankar på att flytta all verksamhet i Skaraborg till Skara och inom Skatteverket fanns tankar på att regionalisera sin verksamhet och därför endast ha en ledningsfunktion i Västsverige, med placering i Göteborg.

Efter förhandlingarna med oss presenterade Björklund i december 1996 slutresultatet där han förordade att ledningsfunktionen för Skattemyndigheten skulle placeras i Mariestad och att Mariestad fortsatt skulle vara ett så kallat rättscentrum utöver flera andra förslag som var bra för Mariestad.

Med detta räddade vi kvar tingsrätt och länsrätt och vi kunde behålla Lantmäteriet i Mariestad. Som en extra bonus kunde vi också rädda fängelset och Rödjan från nedläggning.

Skatteverkets generaldirektör, som på den tiden var Anitra Steen, var dock inte road över förslaget att lägga hela Västsveriges ledningsfunktion i Mariestad. Skatteverket vägrade helt enkelt gå med på det. Nya förhandlingar tog därför vid om hur vi skulle rädda sysselsättningen i Mariestad. I dessa förhandlingar fick jag och Ulla bland annat budet att Mariestads skattekontor skulle få det nationella ansvaret för all gåvo-, arvs- och förmögenhetsskatt. Det sa vi blankt nej till eftersom vi var övertygade om att dessa skatter snart skulle försvinna. Vilket vi hade rätt i.

Slutresultatet av våra förhandlingar blev istället att Mariestad skulle få ha kvar det mesta av sin administration, men att Göteborg skulle få ledningsfunktionen. Mariestad skulle som kompensation för den uteblivna ledningsfunktionen få den så kallade nationella helpdesken. Vilket i slutändan ledde till fler sysselsatta än tidigare i Mariestad totalt sett.

Ett år senare, i slutet av 1997, kommer sedan regeringens förslag att slå ihop de länsvisa skattemyndigheterna till regionala myndigheter där Göteborg anges som sätesort. Regeringen skriver då att man avvisar utredarens tankar om att göra Mariestad till sätesort, men att man avser kompensera Mariestad med annan verksamhet; man nämner helpdesken och anger att regeringen ger skatteverket i uppdrag att ge Mariestad lika många arbetstillfällen som en förlagd ledningsfunktion skulle ha inneburit.

När sedan riksdagens skatteutskottet behandlar regeringens förslag skriver utskottet endast utöver vad regeringen redan skrivit, att utskottet förutsätter att det handlar om 30-50 tjänster. Utskottet föreslår dock inget riksdagsbeslut (som Per Rosengren hävdar) och avslutar med följande mening:

* eftersom regeringen redan har dessa avsikter finns ingen anledning för utskottet göra ett särskilt utlåtande i frågan.

Jag är ledsen att behöva informera dig Per, men nej - du räddade inte någon verksamhet till Mariestad. Den var redan räddad ett år tidigare. Främst genom ett bra arbete av Ulla Göthager, som tidigare jobbat på skattemyndigheten, och av utredaren Jan-Åke Björklund som vi fick mycket hjälp och stöd av.

Äras den som äras bör.

Urban Ahlin (s)

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.