20 nov 2013 06:00

23 jan 2015 14:27

Utan anhöriga stannar livet

Omsorg. Vad kommer att hända min närstående när jag dör eller om jag blir svårt sjuk? Det är en fråga som skapar skräck och ångest, men likväl en fråga som många av Hjärnkrafts medlemmar hela tiden bär med sig i sin vardag.

Vi i Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft har upplevt verkligheten i välfärdssverige och oroar oss för vad som ska hända när vi inte längre finns för våra närstående. Vem ska då samordna stödet och se till att min närstående får det bra? Vem stoppar alla telefonförsäljare eller överklagar det neddragna stödet?

Individuella planer enligt LSS och SoL är ett bra redskap, som tyvärr inte används i tillräcklig omfattning, enligt Socialstyrelsen. Gode Män är ett annat alternativ. Men både tillgången till Gode män och deras kompetens sviktar. Speciellt när det gäller att sörja för person och bevaka rätt. Och de har en svår uppgift när olika instanser helst ser att ”någon annan” tar ansvaret.

Socialstyrelsen presenterade 2012 en rapport om Anhöriga som ger omsorg till närstående – omfattning och konsekvenser. Där framgår att anhöriga utför ett stort omvårdnadsarbete, var femte person i vuxen ålder vårdar, hjälper eller stödjer en närstående. De allra flesta ser det som en naturlig del av livet, som handlar om allt från att hjälpa till med praktiska sysslor, ekonomi, kontakt med vård och omsorg, personlig omvårdnad, tillsyn, stimulans och umgänge.

Men av rapporten framgår också att många betalar ett högt personligt pris för sitt ideella arbete. Ju mer omfattande omsorg man ger, desto mer påverkas livskvaliteten till det sämre. Likaså påverkas möjligheterna att förvärvsarbeta eller studera.

Omsorgsgivarna anser att de bär ett alltför stort ansvar för sina närstående. De anser att det offentliga ska ta huvudansvaret. Socialstyrelsen konstaterar att omsorgen som ges människor emellan har en samhällsbärande funktion. Den offentliga vården och omsorgen måste därför uppmärksamma omsorgsgivarnas situation i ett tidigt skede och aktivt erbjuda stöd och hjälp.

Vi inom Hjärnkraft vill att:

Alla landsting ska ha hjärnskadekoordinatorer. Anhöriga ska inte behöva vara jurister, socionomer, vårdkoordinatorer, behandlare. Vi vill också att kommuner och landsting ska bli skyldiga enligt lag att samplanera, eftersom dagens förordningar inte följs.

Kära Politiker - det är val nästa år. Då kommer vi att höra många, många vackra ord. Men vi känner också verkligheten - det krävs inte bara ord, det krävs också handling! Se till att lagar och förordningar följs och att det finns sanktioner för lagtrots!

Hjärnskadeförbundet Hjärnkrafts styrelse

Ordförande i Hjärnkrafts läns- och lokalföreningar

Veronica Karlsson, Ombudsman

Vi i Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft har upplevt verkligheten i välfärdssverige och oroar oss för vad som ska hända när vi inte längre finns för våra närstående. Vem ska då samordna stödet och se till att min närstående får det bra? Vem stoppar alla telefonförsäljare eller överklagar det neddragna stödet?

Individuella planer enligt LSS och SoL är ett bra redskap, som tyvärr inte används i tillräcklig omfattning, enligt Socialstyrelsen. Gode Män är ett annat alternativ. Men både tillgången till Gode män och deras kompetens sviktar. Speciellt när det gäller att sörja för person och bevaka rätt. Och de har en svår uppgift när olika instanser helst ser att ”någon annan” tar ansvaret.

Socialstyrelsen presenterade 2012 en rapport om Anhöriga som ger omsorg till närstående – omfattning och konsekvenser. Där framgår att anhöriga utför ett stort omvårdnadsarbete, var femte person i vuxen ålder vårdar, hjälper eller stödjer en närstående. De allra flesta ser det som en naturlig del av livet, som handlar om allt från att hjälpa till med praktiska sysslor, ekonomi, kontakt med vård och omsorg, personlig omvårdnad, tillsyn, stimulans och umgänge.

Men av rapporten framgår också att många betalar ett högt personligt pris för sitt ideella arbete. Ju mer omfattande omsorg man ger, desto mer påverkas livskvaliteten till det sämre. Likaså påverkas möjligheterna att förvärvsarbeta eller studera.

Omsorgsgivarna anser att de bär ett alltför stort ansvar för sina närstående. De anser att det offentliga ska ta huvudansvaret. Socialstyrelsen konstaterar att omsorgen som ges människor emellan har en samhällsbärande funktion. Den offentliga vården och omsorgen måste därför uppmärksamma omsorgsgivarnas situation i ett tidigt skede och aktivt erbjuda stöd och hjälp.

Vi inom Hjärnkraft vill att:

Alla landsting ska ha hjärnskadekoordinatorer. Anhöriga ska inte behöva vara jurister, socionomer, vårdkoordinatorer, behandlare. Vi vill också att kommuner och landsting ska bli skyldiga enligt lag att samplanera, eftersom dagens förordningar inte följs.

Kära Politiker - det är val nästa år. Då kommer vi att höra många, många vackra ord. Men vi känner också verkligheten - det krävs inte bara ord, det krävs också handling! Se till att lagar och förordningar följs och att det finns sanktioner för lagtrots!

Hjärnskadeförbundet Hjärnkrafts styrelse

Ordförande i Hjärnkrafts läns- och lokalföreningar

Veronica Karlsson, Ombudsman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.