18 sep 2014 06:00

07 jan 2015 12:15

Enhetligt blir svagt

I valet gick Sverigedemokraterna kraftigt fram. Inte bara till riksdagen utan i åtskilliga kommuner och landsting. Där vaknar man nu med liknande styrelseproblem som på riksplanet. Men också tomma stolar. 159 SD-platser i 97 kommuner kan stå tomma enligt en granskning i Dagens samhälle.

Detta mönster är inte nytt, så var det även för SD förra mandatperioden och när Miljöpartiet etablerade sig på riksplanet 1988. Hur det ser ut för Feministiskt initiativ som i skuggan av riksvinden kommit in i 13 kommunfullmäktigeförsamlingar är ännu oklart. Mot strömmen gick dock folkrörelsepartiet Kristdemokraterna som etablerades underifrån över landet och sedan kom in i riksdagen 1991.

Att SD, FI och MP fått denna draghjälp på lokalplanet beror på valsystemet. Det skapar rikspartier då småpartierna får representation runt om i landet via utjämningsmandaten till riksdagen. Men särskilt den gemensamma valdagen till riksdag, kommun och landsting ger den som har medvind på riksplanet en stor draghjälp lokalt.

Den gemensamma valdagen är en konstruktion som skräddarsyddes av Socialdemokraterna för att få draghjälp i kommunal- och landstingsvalen av riksdagsvalet. Det fanns en tendens att man röstade på Socialdemokraterna till riksdagen och på de borgerliga lokalt. Genom att låta lokalvalen överskuggas av riksplanet kunde Socialdemokraterna ta kontroll även över kommuner och landsting.

I dag verkar den gemensamma valdagen nedbrytande på det politiska systemet. Kommunala och landstingsfrågor hamnar i skymundan. I kommunerna fattas beslut om skola, hemtjänst, förskola, vägar, bygglov, sporthallar och mycket mer. Men de lokala frågorna slår ändå inte igenom fullt ut i valen. I till exempel skolfrågor hamnar i stället för stort fokus på utbildningsministern. Trots att den lokala utbildningsnämndens ordförande eller ansvarigt kommunalråd är de som i verkligheten har mycket stora möjligheter att förändra direkt. Motsvarande gäller sjukvården där landstingsråden har större direkta möjligheter att förbättra än socialministern.

Kommunala frågor är ofta mycket angelägna för många och engagerar stort mellan valen. Men glöms ändå bort när riksvalet överskuggar. I höst gick de borgerliga partierna dåligt och då förlorade man på grund av rikstrenden makten i välskötta kommuner som man faktiskt förtjänat att få styra vidare. På motsvarande vis var det 2006 när Socialdemokraterna oförtjänt sveptes bort på vissa orter där det egentligen inte fanns lokalt missnöje. I landstingen ser det ut på liknande sätt.

Att frågan inte utreddes och ändrades under regeringen Reinfeldt är faktiskt synd och skam. Skilda valdagar är en viktig demokratireform som skulle vitalisera debatten och öka väljarnas insyn i kommunerna. Sannolikt skulle kraven på de lokala företrädarna öka när man inte får draghjälp av partiledare som kanske aldrig satt sin fot i kommunen. De lokala frågorna och politikerna förtjänar att få ett eget val.

Per Selstam

I valet gick Sverigedemokraterna kraftigt fram. Inte bara till riksdagen utan i åtskilliga kommuner och landsting. Där vaknar man nu med liknande styrelseproblem som på riksplanet. Men också tomma stolar. 159 SD-platser i 97 kommuner kan stå tomma enligt en granskning i Dagens samhälle.

Detta mönster är inte nytt, så var det även för SD förra mandatperioden och när Miljöpartiet etablerade sig på riksplanet 1988. Hur det ser ut för Feministiskt initiativ som i skuggan av riksvinden kommit in i 13 kommunfullmäktigeförsamlingar är ännu oklart. Mot strömmen gick dock folkrörelsepartiet Kristdemokraterna som etablerades underifrån över landet och sedan kom in i riksdagen 1991.

Att SD, FI och MP fått denna draghjälp på lokalplanet beror på valsystemet. Det skapar rikspartier då småpartierna får representation runt om i landet via utjämningsmandaten till riksdagen. Men särskilt den gemensamma valdagen till riksdag, kommun och landsting ger den som har medvind på riksplanet en stor draghjälp lokalt.

Den gemensamma valdagen är en konstruktion som skräddarsyddes av Socialdemokraterna för att få draghjälp i kommunal- och landstingsvalen av riksdagsvalet. Det fanns en tendens att man röstade på Socialdemokraterna till riksdagen och på de borgerliga lokalt. Genom att låta lokalvalen överskuggas av riksplanet kunde Socialdemokraterna ta kontroll även över kommuner och landsting.

I dag verkar den gemensamma valdagen nedbrytande på det politiska systemet. Kommunala och landstingsfrågor hamnar i skymundan. I kommunerna fattas beslut om skola, hemtjänst, förskola, vägar, bygglov, sporthallar och mycket mer. Men de lokala frågorna slår ändå inte igenom fullt ut i valen. I till exempel skolfrågor hamnar i stället för stort fokus på utbildningsministern. Trots att den lokala utbildningsnämndens ordförande eller ansvarigt kommunalråd är de som i verkligheten har mycket stora möjligheter att förändra direkt. Motsvarande gäller sjukvården där landstingsråden har större direkta möjligheter att förbättra än socialministern.

Kommunala frågor är ofta mycket angelägna för många och engagerar stort mellan valen. Men glöms ändå bort när riksvalet överskuggar. I höst gick de borgerliga partierna dåligt och då förlorade man på grund av rikstrenden makten i välskötta kommuner som man faktiskt förtjänat att få styra vidare. På motsvarande vis var det 2006 när Socialdemokraterna oförtjänt sveptes bort på vissa orter där det egentligen inte fanns lokalt missnöje. I landstingen ser det ut på liknande sätt.

Att frågan inte utreddes och ändrades under regeringen Reinfeldt är faktiskt synd och skam. Skilda valdagar är en viktig demokratireform som skulle vitalisera debatten och öka väljarnas insyn i kommunerna. Sannolikt skulle kraven på de lokala företrädarna öka när man inte får draghjälp av partiledare som kanske aldrig satt sin fot i kommunen. De lokala frågorna och politikerna förtjänar att få ett eget val.

Per Selstam