02 jun 2014 06:00

07 jan 2015 12:12

Amelie Langby: Käppar i det rödgröna hjulet

I fredags inledde Miljöpartiet sin kongress i Göteborg. Samma morgon var den slutgiltiga rösträkningen i Europaparlamentsvalet färdig och det rapporterades i media att MP hade tagit ett mandat från Socialdemokraterna.

Marginalen var endast ett hundratal röster, likväl en fjäder i hatten för MP, som nu inte bara lyckades bräda Moderaterna gällande platsen som andra största parti i EU-valet, utan även får självförtroendet stärkt gentemot S inför höstens val. Efter att de sista förtidsrösterna och utlandsrösterna hade räknats visade det sig således också att S, till skillnad från valnattens rapporter, inte alls hade matchat sitt resultat från 2009, utan istället hade nått ett nytt historisk bottenresultat.

Europaparlamentsvalet skiljer sig mycket från ett riksdagsval, dels i valdeltagande och dels i att väljarna tillåter sig att vara med inriktade på enskilda frågor. Men eftersom EU-valet den här gången inföll samma år som de allmänna valen ska åtminstone de psykologiska effekterna av valresultatet inte underskattas. Statsministeraspiranten Stefan Löfven (S) har all anledning att oroa sig för vänsterpartiernas kaxigare framtoning och inte minst MP:s höjda profil. Alltmedan väljarna hålls i mörkret för vilka kompromisser som kan vänta av en eventuell rödgrön regering.

En annan psykologisk effekt av EU-valet var att Centerpartiet och Kristdemokraterna klarade spärren för att sitta kvar, och S försök att peka på splittring i Alliansen därmed fungerar dåligt. Och trots att den politiska dimensionen från vänster till höger numera ofta sägs vara mindre betydelsefull för väljarna går huvudlinjen i svensk politik fortfarande mellan S och M tillsammans med FP, C och KD i Alliansen. I riksdagsvalet handlar en av de viktigaste frågorna om vilka som får bilda regering.

På MP:s kongress diskuteras valmanifestet och bland förslagen återfinns bland annat friår, nya miljöskatter och stängda kärnkraftsreaktorer redan under nästa mandatperiod. Inte minst ett vallöfte om kärnkraften skulle utgöra en rejäl käpp i det rödgröna hjulet, då det är svårt att se hur S skulle ställa upp på en sådan hastig avveckling.

Även om miljöfrågorna har blivit viktigare, särskilt för unga, kommer kärnkraftsfrågan troligtvis inte att vara avgörande i valet. Det är däremot jobben. Flera fackförbund, så som Löfvens tidigare förbund IF Metall, varnar för att MP:s förslag om höjda skatter på bensin, flyg och transport skulle slå hårt mot jobben, inte minst i glesbygden. I fredagens P1-morgon talade MP:s språkrör Åsa Romson öppet om att vissa jobb kunde försvinna, men påstod att partiets så kallade gröna omställning skulle producera nya jobb istället.

Miljöpartiets självförtroende tycks nu sträcka sig väl långt. Så långt att de helt öppet anser sig kunna bortse från att partiets politik om att höja skatterna för att försöka konstgödsla fram jobb riskerar att ta kål på kvarvarande näringar på landsbygden. Så uppträder inte ett regeringsdugligt parti som ska företräda hela Sverige.

Amelie Langby

Marginalen var endast ett hundratal röster, likväl en fjäder i hatten för MP, som nu inte bara lyckades bräda Moderaterna gällande platsen som andra största parti i EU-valet, utan även får självförtroendet stärkt gentemot S inför höstens val. Efter att de sista förtidsrösterna och utlandsrösterna hade räknats visade det sig således också att S, till skillnad från valnattens rapporter, inte alls hade matchat sitt resultat från 2009, utan istället hade nått ett nytt historisk bottenresultat.

Europaparlamentsvalet skiljer sig mycket från ett riksdagsval, dels i valdeltagande och dels i att väljarna tillåter sig att vara med inriktade på enskilda frågor. Men eftersom EU-valet den här gången inföll samma år som de allmänna valen ska åtminstone de psykologiska effekterna av valresultatet inte underskattas. Statsministeraspiranten Stefan Löfven (S) har all anledning att oroa sig för vänsterpartiernas kaxigare framtoning och inte minst MP:s höjda profil. Alltmedan väljarna hålls i mörkret för vilka kompromisser som kan vänta av en eventuell rödgrön regering.

En annan psykologisk effekt av EU-valet var att Centerpartiet och Kristdemokraterna klarade spärren för att sitta kvar, och S försök att peka på splittring i Alliansen därmed fungerar dåligt. Och trots att den politiska dimensionen från vänster till höger numera ofta sägs vara mindre betydelsefull för väljarna går huvudlinjen i svensk politik fortfarande mellan S och M tillsammans med FP, C och KD i Alliansen. I riksdagsvalet handlar en av de viktigaste frågorna om vilka som får bilda regering.

På MP:s kongress diskuteras valmanifestet och bland förslagen återfinns bland annat friår, nya miljöskatter och stängda kärnkraftsreaktorer redan under nästa mandatperiod. Inte minst ett vallöfte om kärnkraften skulle utgöra en rejäl käpp i det rödgröna hjulet, då det är svårt att se hur S skulle ställa upp på en sådan hastig avveckling.

Även om miljöfrågorna har blivit viktigare, särskilt för unga, kommer kärnkraftsfrågan troligtvis inte att vara avgörande i valet. Det är däremot jobben. Flera fackförbund, så som Löfvens tidigare förbund IF Metall, varnar för att MP:s förslag om höjda skatter på bensin, flyg och transport skulle slå hårt mot jobben, inte minst i glesbygden. I fredagens P1-morgon talade MP:s språkrör Åsa Romson öppet om att vissa jobb kunde försvinna, men påstod att partiets så kallade gröna omställning skulle producera nya jobb istället.

Miljöpartiets självförtroende tycks nu sträcka sig väl långt. Så långt att de helt öppet anser sig kunna bortse från att partiets politik om att höja skatterna för att försöka konstgödsla fram jobb riskerar att ta kål på kvarvarande näringar på landsbygden. Så uppträder inte ett regeringsdugligt parti som ska företräda hela Sverige.

Amelie Langby