28 maj 2014 06:00

07 jan 2015 12:12

Opinionsmätningar avgör inga val

Efter söndagens valnederlag för Moderaterna kom nästa kalldusch redan i tisdags, då Statistiska Centralbyrån (SCB) presenterade sin partisympatiundersökning. Moderaterna landade på 22,7 procent av väljarstödet och Kristdemokraterna under spärren, visserligen endast med 0,1 procents marginal. Om det hade varit val i dag hade de rödgröna partierna tillsammans fått 51,3 procent av rösterna och Alliansen endast 36,8. Feministiskt initiativ, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som ansågs vara söndagens valvinnare fick som väntat inte lika starkt stöd i denna mätning. MP är lika stort som Vänsterpartiet med 8 procent av väljarstödet, FI på 2,5 procent och SD på 8,1.

Väljarna är betydligt mer generösa att rösta på nya och små partier i Europaparlamentsvalet än riksdagsvalet. Resultatet var dock väntat. Som brukligt har det kostat i popularitet att sitta i regeringsställning, vilket i regel straffar det största partiet. Just den faktorn är förmodligen den huvudsakliga anledningen till resultatet, snarare än att väljarna helt plötsligt skulle ha reagerat på grund av att Fredrik Reinfeldt drivit partiet för långt åt mitten. Man kan ha åsikter om den saken, men i sådana fall borde reaktionerna ha kommit tidigare. Samtidigt ska man vara försiktig med att sätta en övertro till opinionsmätningar, vilka emellanåt kan ha effekten att lamslå de som får ett dåligt resultat. Det är visserligen förståeligt eftersom det uttrycker den tillfrågade opinionen under den perioden, men trots detta får opinionsmätningarna sällan rätt. Det är bara att jämföra opinionsmätningarna inför EU-valet med valresultatet för att se att opinionen är rörlig.

Att opinionsmätningarnas ”vinnare” använder resultaten till sin fördel är självklart, att inte ta vara på den positiva mediebild som ges vore dumt. När motsvarande SCB-mätning presenterades inför valet 2010 förutspåddes också en rödgrön valseger, något som gav de tre rödgröna partierna självförtroende inför valdagen. Men som bekant vände vinden innan väljarna gick till valurnorna. Det är alltså både dumt och obefogat att ta ut segern i förskott eller, för den delen, tro att loppet är kört. Det är fortfarande flera månader kvar till valet och mycket kan hända. Först och främst bör Stefan Löfven (S) presentera ett regeringsalternativ – utan Vänsterpartiet har han ingen egen majoritet. När Mona Sahlin gjorde klart att Vänsterpartiet skulle sitta med i en eventuell regering var det rödgröna inte lika intressant längre. Förutom detta bestämmer sig en stor del av väljarna först på valdagen, varför valet inte är avgjort förrän den sista väljaren lämnat sin röst i lådan. Opinionsmätningar kan vara intressanta, liksom en källa till glädje eller desperation –men de avgör inga val.

Mattias Holmström

Efter söndagens valnederlag för Moderaterna kom nästa kalldusch redan i tisdags, då Statistiska Centralbyrån (SCB) presenterade sin partisympatiundersökning. Moderaterna landade på 22,7 procent av väljarstödet och Kristdemokraterna under spärren, visserligen endast med 0,1 procents marginal. Om det hade varit val i dag hade de rödgröna partierna tillsammans fått 51,3 procent av rösterna och Alliansen endast 36,8. Feministiskt initiativ, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som ansågs vara söndagens valvinnare fick som väntat inte lika starkt stöd i denna mätning. MP är lika stort som Vänsterpartiet med 8 procent av väljarstödet, FI på 2,5 procent och SD på 8,1.

Väljarna är betydligt mer generösa att rösta på nya och små partier i Europaparlamentsvalet än riksdagsvalet. Resultatet var dock väntat. Som brukligt har det kostat i popularitet att sitta i regeringsställning, vilket i regel straffar det största partiet. Just den faktorn är förmodligen den huvudsakliga anledningen till resultatet, snarare än att väljarna helt plötsligt skulle ha reagerat på grund av att Fredrik Reinfeldt drivit partiet för långt åt mitten. Man kan ha åsikter om den saken, men i sådana fall borde reaktionerna ha kommit tidigare. Samtidigt ska man vara försiktig med att sätta en övertro till opinionsmätningar, vilka emellanåt kan ha effekten att lamslå de som får ett dåligt resultat. Det är visserligen förståeligt eftersom det uttrycker den tillfrågade opinionen under den perioden, men trots detta får opinionsmätningarna sällan rätt. Det är bara att jämföra opinionsmätningarna inför EU-valet med valresultatet för att se att opinionen är rörlig.

Att opinionsmätningarnas ”vinnare” använder resultaten till sin fördel är självklart, att inte ta vara på den positiva mediebild som ges vore dumt. När motsvarande SCB-mätning presenterades inför valet 2010 förutspåddes också en rödgrön valseger, något som gav de tre rödgröna partierna självförtroende inför valdagen. Men som bekant vände vinden innan väljarna gick till valurnorna. Det är alltså både dumt och obefogat att ta ut segern i förskott eller, för den delen, tro att loppet är kört. Det är fortfarande flera månader kvar till valet och mycket kan hända. Först och främst bör Stefan Löfven (S) presentera ett regeringsalternativ – utan Vänsterpartiet har han ingen egen majoritet. När Mona Sahlin gjorde klart att Vänsterpartiet skulle sitta med i en eventuell regering var det rödgröna inte lika intressant längre. Förutom detta bestämmer sig en stor del av väljarna först på valdagen, varför valet inte är avgjort förrän den sista väljaren lämnat sin röst i lådan. Opinionsmätningar kan vara intressanta, liksom en källa till glädje eller desperation –men de avgör inga val.

Mattias Holmström