28 nov 2017 04:00

28 nov 2017 04:00

Vi måste ge miljön ett handtag i plastkampen

KRÖNIKA_ ALF EHN

Vi ska använda färre plastpåsar.

En vardagsspaning visar att vi har en bra bit kvar.

Vi omges av massor av plast. Förpackningar, flaskor, plastpåsar och olika syntetkläder är bara några exempel. Djuren, som får leva med vårt skräp, riskerar att skadas av all plast som hamnar i havet eller terrängen. Några fastnar fysiskt i skräpet, några käkar skräpet och riskerar att kvävas eller få andra skador.

Alla är vi överens om att plasten, särskilt den som används en gång, i samhället måste minska.

Verkligheten är annorlunda.


När vi, jag ingår i ett hushåll med två vuxna, var och handlade förra veckan slogs jag av all plast vi bar hem. En ostbit, på ett drygt halvkilo, fanns i en låda av hårdplast och, för säkerhets skull, tillsluten med ett extra skydd av mjukplast.

När vi köper frukt och grönt brukar vi lägga vissa varor direkt i korgen, men ibland måste vi använda plastpåsarna som finns på särskilda ställ. Det går ju knappast hantera 13 clementiner, sex tomater och åtta äpplen utan att riva loss en plastpåse och lägga ned varorna i den.

Papperspåsar, som skulle vara ett bra alternativ, lär vara på gång men jag har inte sett några.

När vi kom hem och packade upp varorna räknade jag till åtta tunna plastpåsar. Kanske är de tillverkade av miljövänligt material, men någon återvändning handlar det knappast om. Det är svårt att återanvända påsarna. Oftast, tyvärr, åker de rakt ned i soporna. Vi brukar försöka återanvända dem, men den tunna plasten gör att de lätt går sönder, dessutom går det inte att bära något tyngre i dem.


När jag gick ned till bostadsrättens källsortering fortsatte vardagsspaningen. Utan att ha vetenskapliga belägg är känslan att plastanvändandet ökar i stället för tvärtom. Den stora soptunnan för plastavfall som ska skickas till återvinning är oftast full. Alla som köpt någon möbel, som ska skruvas ihop hemma i kammaren, får massor av påminnelser om att plastpåsens tid inte är förbi.

Glädjande nog använder fler och fler tygkassar för att bära hem varorna från affären. Självklart är de energikrävande att producera, men en rejäl kasse är svår att slita ut och kan användas massor av gånger.

De nya reglerna innebär att handlarna har en informationsplikt om plastbärkassars miljöpåverkan. Jag varken såg eller hörde något under besöket som gjorde att vi kom hem med åtta plastpåsar, samt ett antal förpackningar av plast.

Tänk att få se Bosse Bärkasse i ”Uti bögda” med en tygkasse.

 

Hiss: Landslaget och Östersund har visat att det finns en framtid för svensk fotboll.

Diss: Förra veckans regn och rusk gör att vi hoppas på en kort vinter.

 

Vi ska använda färre plastpåsar.

En vardagsspaning visar att vi har en bra bit kvar.

Vi omges av massor av plast. Förpackningar, flaskor, plastpåsar och olika syntetkläder är bara några exempel. Djuren, som får leva med vårt skräp, riskerar att skadas av all plast som hamnar i havet eller terrängen. Några fastnar fysiskt i skräpet, några käkar skräpet och riskerar att kvävas eller få andra skador.

Alla är vi överens om att plasten, särskilt den som används en gång, i samhället måste minska.

Verkligheten är annorlunda.


När vi, jag ingår i ett hushåll med två vuxna, var och handlade förra veckan slogs jag av all plast vi bar hem. En ostbit, på ett drygt halvkilo, fanns i en låda av hårdplast och, för säkerhets skull, tillsluten med ett extra skydd av mjukplast.

När vi köper frukt och grönt brukar vi lägga vissa varor direkt i korgen, men ibland måste vi använda plastpåsarna som finns på särskilda ställ. Det går ju knappast hantera 13 clementiner, sex tomater och åtta äpplen utan att riva loss en plastpåse och lägga ned varorna i den.

Papperspåsar, som skulle vara ett bra alternativ, lär vara på gång men jag har inte sett några.

När vi kom hem och packade upp varorna räknade jag till åtta tunna plastpåsar. Kanske är de tillverkade av miljövänligt material, men någon återvändning handlar det knappast om. Det är svårt att återanvända påsarna. Oftast, tyvärr, åker de rakt ned i soporna. Vi brukar försöka återanvända dem, men den tunna plasten gör att de lätt går sönder, dessutom går det inte att bära något tyngre i dem.


När jag gick ned till bostadsrättens källsortering fortsatte vardagsspaningen. Utan att ha vetenskapliga belägg är känslan att plastanvändandet ökar i stället för tvärtom. Den stora soptunnan för plastavfall som ska skickas till återvinning är oftast full. Alla som köpt någon möbel, som ska skruvas ihop hemma i kammaren, får massor av påminnelser om att plastpåsens tid inte är förbi.

Glädjande nog använder fler och fler tygkassar för att bära hem varorna från affären. Självklart är de energikrävande att producera, men en rejäl kasse är svår att slita ut och kan användas massor av gånger.

De nya reglerna innebär att handlarna har en informationsplikt om plastbärkassars miljöpåverkan. Jag varken såg eller hörde något under besöket som gjorde att vi kom hem med åtta plastpåsar, samt ett antal förpackningar av plast.

Tänk att få se Bosse Bärkasse i ”Uti bögda” med en tygkasse.

 

Hiss: Landslaget och Östersund har visat att det finns en framtid för svensk fotboll.

Diss: Förra veckans regn och rusk gör att vi hoppas på en kort vinter.