02 mar 2017 06:00

02 mar 2017 06:00

Smärtsam väntan på ambulans

TÖREBODA: Anders föll och bröt höften på jobbet

Han var väl förtrogen med arbetsuppgifterna, men något gick snett den där eftermiddagen då Anders Gustavsson föll så illa att han bröt höftbenet. Han är smärttålig, ändå var det nästan outhärdligt att vänta i närmare en och en halv timme på ambulans. Nu ska ärendet granskas av SOS Alarm.

En notis i MT berättade om arbetsplatsolyckan på limträfabriken i Töreboda, där en 60-åring skadat höften vid ett fall. 60-åringen är Anders Gustavsson. Han har jobbat på Moelven i många år, både via bemanningsföretag och som fast anställd.

Den här tisdagseftermiddagen, den 21 februari, lossade han – och sorterade – virke som transporterades på rullband inifrån fabriken. Detta innebar en del ”hopp och skutt”, som han själv beskriver arbetsmomentet.

– Jag går uppe på travarna och ibland hoppar jag ner. Det är väl en meter till marken ungefär.

Men något gick fel, Anders fastnade i plasten, föll och benbrottet var ett faktum. Han försökte resa sig men det var omöjligt.

– Jag tänkte att jag måste ta mig till arbetskamrater så jag kröp med benet släpande efter mig. Men så kom jag på att jag hade två telefoner på mig. Jag fick tag i en arbetskamrat och kunde även ringa 112.

Manade på

Klockan var då 13.47.

– Arbetskamraterna var helt suveräna. De höll mig sällskap och vid gott mod. De lurade mig faktiskt att skratta till och med, säger Anders som är smärttålig.

Frustrationen var stor såväl hos honom som hos omgivningen när ambulansen dröjde. Anders hade fått besked om att det skulle ta tid, redan när han ringde. Men att det skulle dröja nästan en och en halv timme hade han aldrig kunnat föreställa sig.

– Många var hemskt upprörda och en brandman som jobbar hos oss ringde själv några gånger till 112 och manade på. När de väl kom och jag skulle upp på båren var jag nära på att svimma. Men ambulanspersonalen gjorde precis vad de skulle. Dem kan jag inte klaga på.

– Och även arbetsgivaren var bra, de stängde av all produktion när detta hände.

Anders opererades dagen därpå. Benet hade gått av strax under ledkulan. Han är nu försedd med tre spikar i höften och konvalescent på obestämd tid.

Han pustar ut efter operation och sjukhusvistelse, hemma i bostaden i Älgarås. I lördags skrev han nämligen ut sig själv och hustrun hämtade honom.

Han har redan börjat med viss träning, som att ta sig upp och ner för trappor. Det gör ont – även när han lutar sig tillbaka i tv-fåtöljen.

Den blir det rätt mycket tid i denna vecka, skid-VM bjuder på spänning. Trots smärtan är Anders hoppfull.

– Om allt läker som det ska kan det vara bra på tre månader. Jag är säker på att jag kommer att jobba igen, jag gillar att jobba. Förhoppningsvis blir det med samma arbetsuppgifter som tidigare, säger 60-åringen.

Prioritering görs

Varför dröjde ambulansen? Och är det rimligt att en skadad ska få vänta i mer än en timme när en olycka inträffar i en tätort? Hans Halén som är verksamhetschef för ambulanssjukvården i Skaraborg säger att det är SOS Alarm som avgör vilken bil som ska åka vart och när. De prioriterar också larmen.

– Är det ett prio 1-larm är detta alldeles för lång tid att vänta. Men har de bedömt en bruten höft som lindrig skada så kan man få vänta så här länge, säger han.

SOS Alarm i Göteborg har gått igenom telefonsamtalen efter MT:s frågor och presschef Helena Söderblom berättar att detta resulterat i att ärendet skickats vidare till enheten för vårdkvalitet för ytterligare granskning. Larmet bedömdes nämligen som prioritet två (se faktaruta), därför dröjde ambulansen. Vi återkommer till resultatet av granskningen.

En notis i MT berättade om arbetsplatsolyckan på limträfabriken i Töreboda, där en 60-åring skadat höften vid ett fall. 60-åringen är Anders Gustavsson. Han har jobbat på Moelven i många år, både via bemanningsföretag och som fast anställd.

Den här tisdagseftermiddagen, den 21 februari, lossade han – och sorterade – virke som transporterades på rullband inifrån fabriken. Detta innebar en del ”hopp och skutt”, som han själv beskriver arbetsmomentet.

– Jag går uppe på travarna och ibland hoppar jag ner. Det är väl en meter till marken ungefär.

Men något gick fel, Anders fastnade i plasten, föll och benbrottet var ett faktum. Han försökte resa sig men det var omöjligt.

– Jag tänkte att jag måste ta mig till arbetskamrater så jag kröp med benet släpande efter mig. Men så kom jag på att jag hade två telefoner på mig. Jag fick tag i en arbetskamrat och kunde även ringa 112.

Manade på

Klockan var då 13.47.

– Arbetskamraterna var helt suveräna. De höll mig sällskap och vid gott mod. De lurade mig faktiskt att skratta till och med, säger Anders som är smärttålig.

Frustrationen var stor såväl hos honom som hos omgivningen när ambulansen dröjde. Anders hade fått besked om att det skulle ta tid, redan när han ringde. Men att det skulle dröja nästan en och en halv timme hade han aldrig kunnat föreställa sig.

– Många var hemskt upprörda och en brandman som jobbar hos oss ringde själv några gånger till 112 och manade på. När de väl kom och jag skulle upp på båren var jag nära på att svimma. Men ambulanspersonalen gjorde precis vad de skulle. Dem kan jag inte klaga på.

– Och även arbetsgivaren var bra, de stängde av all produktion när detta hände.

Anders opererades dagen därpå. Benet hade gått av strax under ledkulan. Han är nu försedd med tre spikar i höften och konvalescent på obestämd tid.

Han pustar ut efter operation och sjukhusvistelse, hemma i bostaden i Älgarås. I lördags skrev han nämligen ut sig själv och hustrun hämtade honom.

Han har redan börjat med viss träning, som att ta sig upp och ner för trappor. Det gör ont – även när han lutar sig tillbaka i tv-fåtöljen.

Den blir det rätt mycket tid i denna vecka, skid-VM bjuder på spänning. Trots smärtan är Anders hoppfull.

– Om allt läker som det ska kan det vara bra på tre månader. Jag är säker på att jag kommer att jobba igen, jag gillar att jobba. Förhoppningsvis blir det med samma arbetsuppgifter som tidigare, säger 60-åringen.

Prioritering görs

Varför dröjde ambulansen? Och är det rimligt att en skadad ska få vänta i mer än en timme när en olycka inträffar i en tätort? Hans Halén som är verksamhetschef för ambulanssjukvården i Skaraborg säger att det är SOS Alarm som avgör vilken bil som ska åka vart och när. De prioriterar också larmen.

– Är det ett prio 1-larm är detta alldeles för lång tid att vänta. Men har de bedömt en bruten höft som lindrig skada så kan man få vänta så här länge, säger han.

SOS Alarm i Göteborg har gått igenom telefonsamtalen efter MT:s frågor och presschef Helena Söderblom berättar att detta resulterat i att ärendet skickats vidare till enheten för vårdkvalitet för ytterligare granskning. Larmet bedömdes nämligen som prioritet två (se faktaruta), därför dröjde ambulansen. Vi återkommer till resultatet av granskningen.

  • Jenny Allvin

Prioritet

Prio 1 Akut livshotande symptom eller olycksfall: Närmast tillgängliga ambulans utlarmas. Ambulansens personal bedömer behovet av körsätt (snabbt) till hämtplatsen och påkallande av fri väg med siren och/eller blåljus.

Prio 2 Akut men ej livshotande symptom: Närmast tillgängliga ambulans tilldelas uppdraget.

Prio 3 Övriga ambulansuppdrag: Prioriterat uppdrag där tillsyn och vård kan behövas av medicinsk utbildad personal och där rimlig vänteperiod inte bedöms påverka patients tillstånd. Ambulans tilldelas uppdraget med beaktande av den totala beredskapen.

Prio 4 Sjuktransport/sjukresor: Sjuktransport av patient från hämtplats till destination. Transporten kan genomföras av fordon som ej definieras som ambulans, exempelvis sjuktransportbil eller taxi.

Källa: SOS Alarm