16 feb 2016 06:00

16 feb 2016 07:49

Studie i bebisplåtning

FOTO: Med nyfödd framför linsen

Penny är 13 dagar gammal när hon gör sitt första besök i en fotostudio. Större delen av tiden sover hon.

– Jag har verkligen världens bästa jobb, säger fotografen Caroline Roos medan hon rättar till den skära rosetten på bebisens huvud.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Små bebisplagg på golvet. Mamma Johanna Larsson med storebror Lex, knappt ett år, i famnen.

Värmefläkten gör temperaturen behaglig för lilla Penny som har somnat på puffen. Men Caroline Roos jobbar sig svettig.

– Det har blivit väldigt populärt med bebisfoto. Lättast är det innan de blir två veckor gamla. Mammorna ser till så att barnen är nymatade och sedan brukar de somna. Fast ibland händer en olycka. Jag har blivit nerkissad några gånger, säger Caroline och skrattar.

Hon har alldeles nyligen flyttat sin studio från vardagsrummet hemma till en hyrd lokal i stationshuset. Familjen började tröttna på att bli utkörda på helgerna när fotoobjekten intog huset.

Tålamod

Caroline har frågat Johanna om hon har några särskilda tankar om fotograferingen. Men småbarnsmamman har gett henne fria händer; ”desto mer spännande”.

Just att fotografera barn är speciellt roligt, tycker 26-åriga Caroline.

– Min brorson har inspirerat mig mest av allt. Jag köpte min första kamera när han var ett och ett halvt år. Han har fått stå ut med mycket.

Nu har hon själv en dotter på 16 månader. Det märks att hon är van vid små barn, hon är lugn och arbetar helt utan tidspress.

– När det gäller de lite större barnen får man ha mycket tålamod och en massa lekar i huvudet.

Bebisvåg

På ett klädstreck bakom puffen där Penny sover hänger en tyllkjol, en massa olika hårband och några plädar som Caroline har stickat. Hon har flera bakgrunder att välja på och möjlighet att fotografera med docksäng, pall, gunghäst och till och med en våg som användes för att väga barn med förr.

– Jag gick media tre år i Skövde, på gymnasiet, med inriktning på foto. Sedan jobbade jag i spelbutik fram till i höstas. Hela tiden har jag fotat otroligt mycket på fritiden.

Caroline var fotograf till boken Vallevägens Kokkonst som släpptes ifjol. Under hösten ledde hon också en studiecirkel på hemorten i grunderna i foto. Den gruppen pushade henne att starta eget.

Nyfiken brorsa

Nischen är porträttfoto, inte modellfoto påpekar hon. Främst plåtar hon barn men hon tar sig även an vuxna och husdjur.

– Jag fotograferar en del bröllop också. Ibland plockar jag med mig studion och åker hem till folk.

Penny har nu skrudat om från pläd till tyllkjol och försetts med hårband. Hon vaknar till lite, men när Caroline sakta stryker henne över hjässan faller hon åter i sömn.

Brorsan är dock lite otålig och kommer nyfiken krypande över golvet.

– Oj ursäkta, vi måste nog städa efter oss här sen, säger Johanna och ser sig omkring – bebisplagg, en napp och ett gosedjur ligger utspritt på golvet.

– Ingen fara alls, lugnar fotografen henne.

Små bebisplagg på golvet. Mamma Johanna Larsson med storebror Lex, knappt ett år, i famnen.

Värmefläkten gör temperaturen behaglig för lilla Penny som har somnat på puffen. Men Caroline Roos jobbar sig svettig.

– Det har blivit väldigt populärt med bebisfoto. Lättast är det innan de blir två veckor gamla. Mammorna ser till så att barnen är nymatade och sedan brukar de somna. Fast ibland händer en olycka. Jag har blivit nerkissad några gånger, säger Caroline och skrattar.

Hon har alldeles nyligen flyttat sin studio från vardagsrummet hemma till en hyrd lokal i stationshuset. Familjen började tröttna på att bli utkörda på helgerna när fotoobjekten intog huset.

Tålamod

Caroline har frågat Johanna om hon har några särskilda tankar om fotograferingen. Men småbarnsmamman har gett henne fria händer; ”desto mer spännande”.

Just att fotografera barn är speciellt roligt, tycker 26-åriga Caroline.

– Min brorson har inspirerat mig mest av allt. Jag köpte min första kamera när han var ett och ett halvt år. Han har fått stå ut med mycket.

Nu har hon själv en dotter på 16 månader. Det märks att hon är van vid små barn, hon är lugn och arbetar helt utan tidspress.

– När det gäller de lite större barnen får man ha mycket tålamod och en massa lekar i huvudet.

Bebisvåg

På ett klädstreck bakom puffen där Penny sover hänger en tyllkjol, en massa olika hårband och några plädar som Caroline har stickat. Hon har flera bakgrunder att välja på och möjlighet att fotografera med docksäng, pall, gunghäst och till och med en våg som användes för att väga barn med förr.

– Jag gick media tre år i Skövde, på gymnasiet, med inriktning på foto. Sedan jobbade jag i spelbutik fram till i höstas. Hela tiden har jag fotat otroligt mycket på fritiden.

Caroline var fotograf till boken Vallevägens Kokkonst som släpptes ifjol. Under hösten ledde hon också en studiecirkel på hemorten i grunderna i foto. Den gruppen pushade henne att starta eget.

Nyfiken brorsa

Nischen är porträttfoto, inte modellfoto påpekar hon. Främst plåtar hon barn men hon tar sig även an vuxna och husdjur.

– Jag fotograferar en del bröllop också. Ibland plockar jag med mig studion och åker hem till folk.

Penny har nu skrudat om från pläd till tyllkjol och försetts med hårband. Hon vaknar till lite, men när Caroline sakta stryker henne över hjässan faller hon åter i sömn.

Brorsan är dock lite otålig och kommer nyfiken krypande över golvet.

– Oj ursäkta, vi måste nog städa efter oss här sen, säger Johanna och ser sig omkring – bebisplagg, en napp och ett gosedjur ligger utspritt på golvet.

– Ingen fara alls, lugnar fotografen henne.

  • Jenny Allvin