21 jan 2016 21:00

21 jan 2016 22:12

Tackar drottning för inspirationen

TÖREBODA: Författarbesök med historisk prägel

En souvenirdocka i Paris väckte hennes intresse för historia. Anna Laestadius Larsson, då nio år, ville veta allt om ”drottningen som blivit mördad av folket”. Nu skriver hon historiska romaner av lust, men också av ilska.
– Det duger inte att bara skriva history, vi måste även skriva herstory.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

27 kvinnor och en man, exklusive bibliotekspersonalen, samlas på biblioteket förväntansfulla inför mötet med författaren till trilogin Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan. Först är det mingel med dricka och tilltugg. Men just som det ska börja slinker en cidertjuv in och snor med sig hela flaskan ... Nåväl, incidenten äventyrar inte programmet.

Medan gästerna droppar in berättar Anna Laestadius Larsson att hon kvällen före har besökt Götene.

– Räfvhonan kom ut i höstas och det har varit mycket bokprat, men egentligen skriver jag nu på nästa bok, säger hon och avslöjar att det blir en enkelbok där handlingen utspelar sig kring sekelskiftet 1900.

Så klart står en kvinna i centrum, och denna gång en konstnär. Kvinnors rösträtt är ett av ämnena som boken belyser.

Mariestadsglass

Anna Laestadius Larsson är född i Mariestad. Hennes pappa jobbade på Electrolux och hon förknippar i dag orten med ett visst glassmärke och skridskoåkning på sjö. Hon var fyra år när hon flyttade därifrån.

Fem år senare stod hon i en souvenirbutik i Paris tillsammans med sin familj. Hon samlade på souvenirdockor och i glasmontern fångade särskilt en docka nioåringens intresse. Den såg inte ut som de andra; dockan hade rosa sidenklänning och högt vitt hår. Det var Marie Antoinette, ”drottningen som blivit mördad av folket” och Anna Laestadius Larssons historieintresse var väckt.

– Jag ville veta allt.

Hon har skrivit annat än historiska romaner, däribland intervjuboken ”Hur törs du Lisa?” om Lisa Miskovsky. Fortfarande blir hon också vid nästan varje bokprat påmind om sina krönikor i Svenska Dagbladet.

– I dag skriver jag i princip ingenting journalistiskt längre. Jag tycker att det konkurrerar med mitt författande. Men jag har hoppat in som redaktör på Bonnier Tidskrifter på somrarna. Inte för att jag behöver det utan mer för att det är sunt att kliva på bussen till jobbet ibland.

27 kvinnor och en man, exklusive bibliotekspersonalen, samlas på biblioteket förväntansfulla inför mötet med författaren till trilogin Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan. Först är det mingel med dricka och tilltugg. Men just som det ska börja slinker en cidertjuv in och snor med sig hela flaskan ... Nåväl, incidenten äventyrar inte programmet.

Medan gästerna droppar in berättar Anna Laestadius Larsson att hon kvällen före har besökt Götene.

– Räfvhonan kom ut i höstas och det har varit mycket bokprat, men egentligen skriver jag nu på nästa bok, säger hon och avslöjar att det blir en enkelbok där handlingen utspelar sig kring sekelskiftet 1900.

Så klart står en kvinna i centrum, och denna gång en konstnär. Kvinnors rösträtt är ett av ämnena som boken belyser.

Mariestadsglass

Anna Laestadius Larsson är född i Mariestad. Hennes pappa jobbade på Electrolux och hon förknippar i dag orten med ett visst glassmärke och skridskoåkning på sjö. Hon var fyra år när hon flyttade därifrån.

Fem år senare stod hon i en souvenirbutik i Paris tillsammans med sin familj. Hon samlade på souvenirdockor och i glasmontern fångade särskilt en docka nioåringens intresse. Den såg inte ut som de andra; dockan hade rosa sidenklänning och högt vitt hår. Det var Marie Antoinette, ”drottningen som blivit mördad av folket” och Anna Laestadius Larssons historieintresse var väckt.

– Jag ville veta allt.

Hon har skrivit annat än historiska romaner, däribland intervjuboken ”Hur törs du Lisa?” om Lisa Miskovsky. Fortfarande blir hon också vid nästan varje bokprat påmind om sina krönikor i Svenska Dagbladet.

– I dag skriver jag i princip ingenting journalistiskt längre. Jag tycker att det konkurrerar med mitt författande. Men jag har hoppat in som redaktör på Bonnier Tidskrifter på somrarna. Inte för att jag behöver det utan mer för att det är sunt att kliva på bussen till jobbet ibland.

  • Jenny Allvin