13 nov 2015 06:00

13 nov 2015 13:07

Viveka vågar säga ifrån

SKARABORG: "Jag kände att jag ville stå rakryggad för kritiken"

Sjuksköterskan Viveka Karlberg vågar säga ifrån på Skaraborgs sjukhus.
– Jag har svårt för att släppa saker.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Viveka Karlberg jobbar sedan flera år på en kirurgavdelning på Skas i Skövde.

Hon är inte rädd att säga ifrån när hon tycker att något är galet. Numera är Viveka skyddsombud på kirurgen, vilket gör det lättare att öppet kritisera ledningen och företeelser på sjukhuset.

När Viveka sa ifrån offentligt första gången, gjorde hon det som enskild sjuksköterska. Hon reagerade på att kirurgavdelningarnas toaletter var dåligt städade. Viveka kontaktade städet samt sin närmaste chef och påpekade bristerna.

– Ingenting hände, det var fortfarande lika illa. Jag kunde inte släppa det men ingen verkade lyssna.

Då kontaktade Viveka Tv4 och berättade att kirurgavdelningarna hade smutsiga toaletter.

– Det blev väldigt stort. Ett team kom direkt och gjorde ett inslag.

Det blev ett inslag till. Under det första var Viveka anonym, men på det andra trädde hon fram med namn och bild.

– Jag kände att jag ville stå rakryggad för kritiken och åsikterna jag hade.

Hade effekt

Enligt Viveka Karlberg gjorde uppmärksamheten effekt. Numera städas toaletterna oftare och är betydligt fräschare än tidigare.

– Det vidtogs åtgärder snabbt, men det skulle vara tyst om det. Jag fick aldrig höra någonting, men patienterna var tacksamma och kollegorna tyckte det var bra.

Vad sade dina chefer?

– Inget.

För något år sedan anmälde Viveka, i egenskap av skyddsombud, tillsammans med en kollega arbetsförhållandena på kirurgavdelningarna 71 och 72. Anmälan skickades in till Arbetsmiljöverket och när den blev officiell började mediastormen.

– Det var många samtal och intervjuer, men då kände jag mig inte lika ensam.

Fick du kritik av dina chefer den gången?

– Det var ingen som skällde på mig.

Flera av hennes kollegor är inte lika villiga att öppet prata för förhållandena på sjukhuset. Viveka säger att det inte förekommer några öppna hot eller liknande.

– Nej, men många är rädda att bli straffade om de säger för mycket.

Hur tror de att de kan bli straffade?

– Genom att bli ofördelaktigt behandlade eller att inte få så bra löneutveckling. Dessutom kan det bli svårt att byta jobb inom Skas, ingen vill ha någon som pratar för mycket på sin avdelning. Men det är inget som sker öppet.

Har ditt sätt att agera när du tycker att något är galet hindrat din karriär?

– Jag tror det förhindrat mina möjligheter till ett annat jobb inom sjukvården. När någon googlar på mitt namn dyker ju de här grejerna upp.

Hon upplever att ledningen inte är tillräckligt lyhörd. Jämfört med tidigare har sjukhuset utvecklats till en industriverksamhet, där det ibland är svårt att se vem som har ansvaret.

– Det var mer familjärt tidigare. Tidigare hade vi en vårdchef att gå till om något inte var bra; han brukade lyssna på oss och även försöka lösa problemen. Nu har vi en annan organisation som är lite mer komplex där risken är stor att man inte blir hörd som person, inte får positiv feedback och där många känner sig obekväma vid framförande av kritik.

Viveka Karlberg tillägger:

– Många upplever tyvärr att ju tystare och fogligare vi är, desto bättre är det.

I en enkät, som gjorde bland 500 offentligt anställda i Skaraborg, uppgav 61 inte procent att de inte vet vad meddelarfrihet är. Bara 39 procent visste att anställda i offentlig sektor har laglig rätt att vända sig till media och berätta om uppgifter och händelser på arbetsplatsen utan arbetsgivarens tillstånd. 85 procent av deltagarna i enkäten hade inte fått någon information om meddelarfriheten på sin arbetsplats.

Bara sex procent uppgav att någon av deras chefer efterforskat källor.

– Några av mina kollegor gjorde en anonym radiointervju förra året. Då lades det ned väldig energi på att få veta vilka det var.

Vad var det för skillnad?

– Kanske för att det handlade om kritik av personer, och inte om företeelser.

Viveka Karlberg jobbar sedan flera år på en kirurgavdelning på Skas i Skövde.

Hon är inte rädd att säga ifrån när hon tycker att något är galet. Numera är Viveka skyddsombud på kirurgen, vilket gör det lättare att öppet kritisera ledningen och företeelser på sjukhuset.

När Viveka sa ifrån offentligt första gången, gjorde hon det som enskild sjuksköterska. Hon reagerade på att kirurgavdelningarnas toaletter var dåligt städade. Viveka kontaktade städet samt sin närmaste chef och påpekade bristerna.

– Ingenting hände, det var fortfarande lika illa. Jag kunde inte släppa det men ingen verkade lyssna.

Då kontaktade Viveka Tv4 och berättade att kirurgavdelningarna hade smutsiga toaletter.

– Det blev väldigt stort. Ett team kom direkt och gjorde ett inslag.

Det blev ett inslag till. Under det första var Viveka anonym, men på det andra trädde hon fram med namn och bild.

– Jag kände att jag ville stå rakryggad för kritiken och åsikterna jag hade.

Hade effekt

Enligt Viveka Karlberg gjorde uppmärksamheten effekt. Numera städas toaletterna oftare och är betydligt fräschare än tidigare.

– Det vidtogs åtgärder snabbt, men det skulle vara tyst om det. Jag fick aldrig höra någonting, men patienterna var tacksamma och kollegorna tyckte det var bra.

Vad sade dina chefer?

– Inget.

För något år sedan anmälde Viveka, i egenskap av skyddsombud, tillsammans med en kollega arbetsförhållandena på kirurgavdelningarna 71 och 72. Anmälan skickades in till Arbetsmiljöverket och när den blev officiell började mediastormen.

– Det var många samtal och intervjuer, men då kände jag mig inte lika ensam.

Fick du kritik av dina chefer den gången?

– Det var ingen som skällde på mig.

Flera av hennes kollegor är inte lika villiga att öppet prata för förhållandena på sjukhuset. Viveka säger att det inte förekommer några öppna hot eller liknande.

– Nej, men många är rädda att bli straffade om de säger för mycket.

Hur tror de att de kan bli straffade?

– Genom att bli ofördelaktigt behandlade eller att inte få så bra löneutveckling. Dessutom kan det bli svårt att byta jobb inom Skas, ingen vill ha någon som pratar för mycket på sin avdelning. Men det är inget som sker öppet.

Har ditt sätt att agera när du tycker att något är galet hindrat din karriär?

– Jag tror det förhindrat mina möjligheter till ett annat jobb inom sjukvården. När någon googlar på mitt namn dyker ju de här grejerna upp.

Hon upplever att ledningen inte är tillräckligt lyhörd. Jämfört med tidigare har sjukhuset utvecklats till en industriverksamhet, där det ibland är svårt att se vem som har ansvaret.

– Det var mer familjärt tidigare. Tidigare hade vi en vårdchef att gå till om något inte var bra; han brukade lyssna på oss och även försöka lösa problemen. Nu har vi en annan organisation som är lite mer komplex där risken är stor att man inte blir hörd som person, inte får positiv feedback och där många känner sig obekväma vid framförande av kritik.

Viveka Karlberg tillägger:

– Många upplever tyvärr att ju tystare och fogligare vi är, desto bättre är det.

I en enkät, som gjorde bland 500 offentligt anställda i Skaraborg, uppgav 61 inte procent att de inte vet vad meddelarfrihet är. Bara 39 procent visste att anställda i offentlig sektor har laglig rätt att vända sig till media och berätta om uppgifter och händelser på arbetsplatsen utan arbetsgivarens tillstånd. 85 procent av deltagarna i enkäten hade inte fått någon information om meddelarfriheten på sin arbetsplats.

Bara sex procent uppgav att någon av deras chefer efterforskat källor.

– Några av mina kollegor gjorde en anonym radiointervju förra året. Då lades det ned väldig energi på att få veta vilka det var.

Vad var det för skillnad?

– Kanske för att det handlade om kritik av personer, och inte om företeelser.