09 nov 2015 06:00

09 nov 2015 14:24

Skolchefer tystade Anette efter kritiken

Läraren Anette såg elever som for illa och medarbetare som mådde dåligt. Till slut tröttnade hon på ständiga budgetnedskärningar i Mariestads skolvärld och sa ifrån.
Cheferna uppskattade inte den negativa uppmärksamheten.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Efter mångårig tjänst i den kommunala skolan i Mariestad fick Anette nog och sa upp sig. Droppen kom när Anettes kritik gjorde att hon missade en karriärmöjlighet.

– Jag upplevde det som ett direkt straff för att jag flera gånger tagit upp missförhållanden. Jag har alltid vurmat för eleverna, men de ständiga nedskärningarna gjorde det svårt att ens leva upp till skollagen.

Vill vara anonym

I dag har Anette ett nytt jobb där hon trivs alldeles förträffligt. En förutsättning för att hon ska ställa upp på intervjun är fullständig anonymitet.

– Annars får jag aldrig något mer jobb i den här kommunen.

Anette är inte ensam om att känna obehag efter att ha kritiserat sin arbetsgivare inom offentlig sektor. Nästan var tionde av de tillfrågade i granskningen av tystnaden uppger att de någon gång drabbats av repressalier på grund av att de offentligt vädrat sina åsikter om verksamheten. Verktyg som nämns för att tysta obekväm kritik är sämre lön, omplacering, sämre relation till chefen, utfrysning, stopp i karriären och någon har till och med förlorat jobbet.

– Jag fick höra att jag var illojal mot skolan och obekväm mot mina kollegor. Min tanke var att bilda opinion för att skolan skulle få mer resurser, att det här skulle bli bra för alla, berättar Anette.

Uppmanas till tystnad

Efter Skolinspektionens granskning av Mariestads kommun läsåret 2012/2013 fick Anette stöd för sin kritik om att det fanns flera saker som förtjänade skolledningens omedelbara uppmärksamhet.

För tionde gången tog myndigheten till hot om vite – en rad allvarliga brister behövde åtgärdas annars riskerade kommunen böter på en halv miljon kronor.

– Det var ett kvitto på att det fanns saker som inte fungerade bra. En del av kritiken hade personalen tagit upp många gånger genom åren.

– Samtidigt fokuserade Skolinspektionen mest på dokumentation och administration. Jag vet inte riktigt hur mycket nytta eleverna fick av det i slutändan.

Vågar inte

Att svensk skola kämpar i motvind och står inför stora utmaningar är ingen hemlighet. För en kår som normalt sitter ganska snällt och lydigt i bänkarna har krympande resurser och en rad olika skolreformer fått kritikerna att börja göra sina röster hörda på allvar.

Var åttonde person i undersökningen svarar att deras arbetsgivare avrått dem från att prata med media. Anette säger att det finns olika sätt att lägga munkavle på någon som ledningen anser vara besvärlig.

– Sedan inser jag att det är lätt att bli hemmablind, jag hade inte hela bilden på samma sätt som ledningen. Allt var verkligen inte dåligt, det fanns också väldigt mycket bra i skolan. Idéer och kreativitet som uppmuntrades. Det får man inte glömma.

Nästan varannan tillfrågad person skulle inte våga vända sig till media om missförhållanden på arbetsplatsen.

– Jag har sett många härliga exempel där vi har lyckats vända trenden för stökiga elever. Skillnaden mellan att lyckas och misslyckas måste inte alltid vara resurser, men rimligen är ett systematiskt arbete mer än på pappret nödvändigt för att det ska bli bra.

Anette funderar ett tag. Undrar om hon framstår som överdrivet negativ. Hon pratar om normer och en skola med en identitet värd namnet.

– Rädslan att prata om problemen är nog allra störst bland pressade rektorer som i sin tur pressar personalen. Förr i tiden kändes det åtminstone som att cheferna oftare tog strid för en budget. I dag verkar karriär och framtida rekommendationer lika viktigt som elevernas förutsättningar.

Anette heter egentligen något annat.

Här och här kan du läsa och lyssna på P4 Skaraborgs granskning av Arbetsförmedlingen i Mariestad.

Efter mångårig tjänst i den kommunala skolan i Mariestad fick Anette nog och sa upp sig. Droppen kom när Anettes kritik gjorde att hon missade en karriärmöjlighet.

– Jag upplevde det som ett direkt straff för att jag flera gånger tagit upp missförhållanden. Jag har alltid vurmat för eleverna, men de ständiga nedskärningarna gjorde det svårt att ens leva upp till skollagen.

Vill vara anonym

I dag har Anette ett nytt jobb där hon trivs alldeles förträffligt. En förutsättning för att hon ska ställa upp på intervjun är fullständig anonymitet.

– Annars får jag aldrig något mer jobb i den här kommunen.

Anette är inte ensam om att känna obehag efter att ha kritiserat sin arbetsgivare inom offentlig sektor. Nästan var tionde av de tillfrågade i granskningen av tystnaden uppger att de någon gång drabbats av repressalier på grund av att de offentligt vädrat sina åsikter om verksamheten. Verktyg som nämns för att tysta obekväm kritik är sämre lön, omplacering, sämre relation till chefen, utfrysning, stopp i karriären och någon har till och med förlorat jobbet.

– Jag fick höra att jag var illojal mot skolan och obekväm mot mina kollegor. Min tanke var att bilda opinion för att skolan skulle få mer resurser, att det här skulle bli bra för alla, berättar Anette.

Uppmanas till tystnad

Efter Skolinspektionens granskning av Mariestads kommun läsåret 2012/2013 fick Anette stöd för sin kritik om att det fanns flera saker som förtjänade skolledningens omedelbara uppmärksamhet.

För tionde gången tog myndigheten till hot om vite – en rad allvarliga brister behövde åtgärdas annars riskerade kommunen böter på en halv miljon kronor.

– Det var ett kvitto på att det fanns saker som inte fungerade bra. En del av kritiken hade personalen tagit upp många gånger genom åren.

– Samtidigt fokuserade Skolinspektionen mest på dokumentation och administration. Jag vet inte riktigt hur mycket nytta eleverna fick av det i slutändan.

Vågar inte

Att svensk skola kämpar i motvind och står inför stora utmaningar är ingen hemlighet. För en kår som normalt sitter ganska snällt och lydigt i bänkarna har krympande resurser och en rad olika skolreformer fått kritikerna att börja göra sina röster hörda på allvar.

Var åttonde person i undersökningen svarar att deras arbetsgivare avrått dem från att prata med media. Anette säger att det finns olika sätt att lägga munkavle på någon som ledningen anser vara besvärlig.

– Sedan inser jag att det är lätt att bli hemmablind, jag hade inte hela bilden på samma sätt som ledningen. Allt var verkligen inte dåligt, det fanns också väldigt mycket bra i skolan. Idéer och kreativitet som uppmuntrades. Det får man inte glömma.

Nästan varannan tillfrågad person skulle inte våga vända sig till media om missförhållanden på arbetsplatsen.

– Jag har sett många härliga exempel där vi har lyckats vända trenden för stökiga elever. Skillnaden mellan att lyckas och misslyckas måste inte alltid vara resurser, men rimligen är ett systematiskt arbete mer än på pappret nödvändigt för att det ska bli bra.

Anette funderar ett tag. Undrar om hon framstår som överdrivet negativ. Hon pratar om normer och en skola med en identitet värd namnet.

– Rädslan att prata om problemen är nog allra störst bland pressade rektorer som i sin tur pressar personalen. Förr i tiden kändes det åtminstone som att cheferna oftare tog strid för en budget. I dag verkar karriär och framtida rekommendationer lika viktigt som elevernas förutsättningar.

Anette heter egentligen något annat.

Här och här kan du läsa och lyssna på P4 Skaraborgs granskning av Arbetsförmedlingen i Mariestad.