Välkomna in att ta mig i hand

PER WARVLIN

Nej, jag kan direkt lugna dig som läsare. Det blir ingen bitter, arg, förtvivlad krönika om hur illa jag tycker om Donald Trump och de andra populisterna runt om i världen.

Det blir heller inga djuplodande tankar om ”fake news”, eller ”alternatives facts”. Inte heller att jag tror klockorna tickar för ett nytt stort krig.

Det du kommer att få läsa är sanning. Äkta hederlig sanning. Jag har nämligen stött i en helig hand och det har inget med den lille fuskaren Diego Maradonas ”Guds hand” och fotbolls-VM 1986 att göra – inte ens engelska landslagsmålvakten Peter Shilton.

Jag har nämligen känt en innerlig värme komma strömma mot mig genom ett hand-beröring som jag värderar högt, mycket högt.

Ögonblicket som jag aldrig glömmer inträffade den Göteborg den 23 juli förra året. Högerhanden har bytt namn. Den heter numera ”Springsteen-handen”.

Det var den 23 juli 2016 som jag ”touchade” Bruce Springsteens hand i publikhavet på Ullevi. En avslutande kväll på förra sommarens Ullevi-trippel, en kväll med fenomenal stämning: Sprudlande glädje blandat med djupaste allvar.

Magin inträffade under låten ”Hungry Heart” och jag var inte ensam om upplevelsen. Tvärtom, men handslaget var en upplevelse som jag kommer ha med mig genom resten av livet.

Numera brukar jag skoja med folk och lägga Springsteen-handen på folks hjässa, samt förklara att de är välsignande. Om du vill få känslan överförd. Kom in på tidningen och tryck min näve.

”Can you feel the spirit?” ”Can you feel the spirit now?”

 

Tillfället kom när jag, min sambo och våra kompisar från Arvika hade biljetter till Golden Circle, de bästa platserna på innerplan nära scenen. Vi kom in sent på arenan och placerade oss ut till vänster om scenen, där man hade gjort vissa avspärrningar. Då förstod jag för första gången att chansen kanske skulle komma att dyka upp.

Mycket riktigt kom Bruce springande innanför avspärrningar i samband med allsången i ”Hungry Heart”.

”Everybody's got a hungry heart

Everybody's got a hungry heart

Lay down your money and you play your part

Everybody's got a hungry heart”

 

Jag tryckte mig fram till staketet och sträckte ut högerhanden så långt jag kunde. Det magiska ögonblicket varade någon tiondels sekund, men jag kände helt klart hur svettig och varm hand hans hand var. Sekunderna efter svävade jag i det blå... lycklig, lycklig som Ulf Lundell sjunger.

Tänk att lilla jag från Kristinehamn har berört Bruce Springsteens hand. Det trodde jag inte 1981 när jag såg honom och det mullrande rockbandet E-street band för första gången.

16 maj 2017 06:00

17 maj 2017 19:52