20 sep 2016 20:54

20 sep 2016 20:54

När allting rasar samman

MARIESTAD: Gripande föreläsning om livet och döden

– Jag tänkte prata om en enkel liten sak ikväll, nämligen livet. Så det ska nog gå rätt snabbt, konstaterade Sören Olsson inför ett 70-tal personer i publiken på Maria Nova.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Temaveckan ”Rätt att synas” med fokus på fysiska och psykiska funktionsnedsättningar fortsatte på tisdagskvällen med en föreläsning av 52-årige Sören Olsson, medförfattare till böckerna om Sune och Bert.

Tillsammans med hustrun gav han 2008 ut boken ”Prins Annorlunda” som handlar om hur det är att leva med ett barn som har Downs syndrom och dessutom den dödliga sjukdomen Eisenmengers syndrom.

Sören Olsson blev i januari 2015 ambassadör för Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning (FUB). Tre månader senare avled förebilden till prinsen i boken, sonen Ludvig som blev 24 år gammal.

Livet blir som det blir och inte alltid som man har tänkt. Så löd rubriken på föredragningen som han inledde med att berätta att på internet fick han 69 miljoner träffar på ordet ”Livet”. Ordet ”Döden” gav bara fyra miljoner träffar.

– Vi är alltså inte så intresserade av att prata om döden, trots att den är en del av livet.

I en synnerligen medryckande föreställning hann Sören Olsson berätta att han skrivit 156 böcker under 33 år.

– Tänk om jag hade vetat det när jag gick ut från skolan med en etta i svenska!

(För yngre MT-läsare kan noteras att detta var på den gamla tiden, när betygsystemet gick från dåliga 1 till ypperliga 5).

Han pratade om hur mycket han gillade symboliken med orientering, där man utrustas med karta och kompass. Men vad händer när det oväntade sker?

– När vi fick en son som hade Downs syndrom fanns inte det med på vår karta och vår värld rasade samman.

– Det var en parallell upplevelse; vi hade ett älskat barn och bar samtidigt på en förbjuden sorg.

Fick extra allt

Sören berättade om hur han och frun ofta fick ta hand om omgivningens reaktioner och trösta de som fanns runtomkring familjen.

– En del sa, det här ska ni klara bra, ni är så starka! Andra visste inte om de skulle gratulera oss över huvud taget till vårt barn.

– Någon sa, ja men han kanske inte har så mycket Downs syndrom...

– Man kan lugnt säga att med Ludvig fick vi extra allt!

– Allra mest lärde han mig att inte ta mig själv på så stort allvar. I dag vågar jag skratta åt mina egna pinsamheter.

Temaveckan ”Rätt att synas” med fokus på fysiska och psykiska funktionsnedsättningar fortsatte på tisdagskvällen med en föreläsning av 52-årige Sören Olsson, medförfattare till böckerna om Sune och Bert.

Tillsammans med hustrun gav han 2008 ut boken ”Prins Annorlunda” som handlar om hur det är att leva med ett barn som har Downs syndrom och dessutom den dödliga sjukdomen Eisenmengers syndrom.

Sören Olsson blev i januari 2015 ambassadör för Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning (FUB). Tre månader senare avled förebilden till prinsen i boken, sonen Ludvig som blev 24 år gammal.

Livet blir som det blir och inte alltid som man har tänkt. Så löd rubriken på föredragningen som han inledde med att berätta att på internet fick han 69 miljoner träffar på ordet ”Livet”. Ordet ”Döden” gav bara fyra miljoner träffar.

– Vi är alltså inte så intresserade av att prata om döden, trots att den är en del av livet.

I en synnerligen medryckande föreställning hann Sören Olsson berätta att han skrivit 156 böcker under 33 år.

– Tänk om jag hade vetat det när jag gick ut från skolan med en etta i svenska!

(För yngre MT-läsare kan noteras att detta var på den gamla tiden, när betygsystemet gick från dåliga 1 till ypperliga 5).

Han pratade om hur mycket han gillade symboliken med orientering, där man utrustas med karta och kompass. Men vad händer när det oväntade sker?

– När vi fick en son som hade Downs syndrom fanns inte det med på vår karta och vår värld rasade samman.

– Det var en parallell upplevelse; vi hade ett älskat barn och bar samtidigt på en förbjuden sorg.

Fick extra allt

Sören berättade om hur han och frun ofta fick ta hand om omgivningens reaktioner och trösta de som fanns runtomkring familjen.

– En del sa, det här ska ni klara bra, ni är så starka! Andra visste inte om de skulle gratulera oss över huvud taget till vårt barn.

– Någon sa, ja men han kanske inte har så mycket Downs syndrom...

– Man kan lugnt säga att med Ludvig fick vi extra allt!

– Allra mest lärde han mig att inte ta mig själv på så stort allvar. I dag vågar jag skratta åt mina egna pinsamheter.

  • C. Lundh